Fy fy fy! Vad jobbigt det var. I dubbel bemärkelse. Jag tränade ju trots allt för första gången på över ett år (om man inte räknar den mycket lugna gravid-yogan jag gick på i våras) och dessutom var jag ifrån Siri för första gången på ett år även det. Far och dotter skulle få bounda lite. Så blev det och redan innan jag gick ut genom dörren kändes det en aning jobbigt att lämna min lilla Siri. Det var första gången som jag lämnade henne sen jag såg henne första gången och det kändes inte alls särskilt roligt. En viss tomhet den där parveln har ju varit mig närmst sen 364 dagar tillbaka. Imorgon är det ett år sedan jag fick veta att jag var gravid. Vart tog tiden vägen? Min älskling som vi läste om i boken " inte större än ett knappnålshuvud" har blivit 60 centimeter och rullar själv. Vad händer? Pappa klarade naturligtvis galant av att ta hand om lill-tjejen medan jag svettades floder och flåsade lungorna ur mig. Huva vad jobbigt det var! När jag kom hem hade hon redan sovit en timma och jag vill helst av allt lyfta upp henne och krama om vår lilla skapelse men får låta bli. Imorgon! 

Mitt i allt elände så känns det ändå skönt att Frans får lite egentid, det får ju jag varje dag och dessutom att komma igång med träningen igen. Får se hur ofta jag hinner träna och hur lång tid det tar innan jag fått upp lite flås. Idag kändes det som en lång väg tillbaka tills man kan njuta av träningen :P

Jag har ju hunnit med annat också! Idag var jag och Siri hos Bianca och fikade. Bianca bakade supergoa bullar och på plats var fem morsor med bebisar och stället blir alltid så härligt livat när vi samlas allihop. Vi har allihopa så glada barn och för det mesta är det en skrattfest! Lilla W som jagar apelsiner och krålar sig fram, starke S som troligen springer ifrån oss alla inom en snar framtid, fina A som bara växer och växer och alltid bjuder på sitt stora leende och S som är nyfiken på allt. Det är härligt med alla bebisar och alla mammor. Stormtrivs i sällskapet och glad att jag gled in i deras lilla mamma grupp på ett bananskal trots att deras är 4 och 5 månader äldre än min lill-skit.

Idag var jag med finaste Bianca på stan, där stöter vi på John och Erika som var ute och promenerade. Det var trevligt att tjôta med dom en stund. Sedan begav jag och Bianca oss iväg till Liseberg för att gå en sväng där med våra små, mest för att utnyttja det underbara vädret och få frisk luft. Just när vi skulle bege oss hemåt så kom min syster och hennes fästman gåendes med min lill-kusin som de satt barnvakt åt. Då blev det en bra stund till med trevligt sällskap och det blev en mysig dag.

På väg hem mötte jag en man på hållplatsen som frågade vem den lilla i vagnen var. Det är min lilla Siri svarade jag. Innan jag ens hunnit sätta punkt svarar mannen " din lillasyster ja, jag tyckte ju att du såg ung ut det hade ju varit galet om det var din"..... "min lillasyster ja..." *suck* jag orkar helt enkelt inte diskutera med främlingar om min ålder och min lämplighet som förälder längre.

Igår var jag hemma hos Sandra och hennes lilla familj för att kika på lite barnkläder av märket Me & I. Vi var ett helt gäng och det var supertrevligt, kläderna var ju naturligtvis jätte fina och kostade där efter men lite fint får man ju unna sig ibland. Siri fick fyra plagg och jag kan säga att de flesta köpte bra mycket mer än så.

Några smakprov.

Jisses vad min dotter är enveten med den där tummen. Hon har ju nappen men den är inte riktigt lika god som tummen tycks det. hur sött det än må vara så är jag inte förtjust. Tummen kan ju inte jag kontrollera och den är bra mycket svårare att bli av med sen. Ja, ja, jag har inte gett upp.

Nu har jag avslutat mitt syprojekt för den här gången och mina fingertoppar är rejält ömma. Så ömma att det svider när jag tvättar händerna. Misstänker att jag skalat bort en hel del hud. Trots att jag använt fingerborg så kan jag ju inte skydda alla tio. Men jag är nöjd med resultatet och Siri blir om möjligt ännu sötare än innan i det som jag sytt. Det är inte ovanligt att jag påbörjar projekt av det här slaget men brukar hinna tröttna innan jag är färdig. Det är alltid intensivt till en början men sen tröttnar jag. Men när projekten är till en som är ungefär en tredjedel så stor som jag så hinner man inte tröttna. det har tagit några dagar och det är ungefär så länge jag klarar av att göra något så intensivt. Jag har alltid svårt att lägga ifrån mig ett projekt, och denna gången hade jag ju innan jag började beslutat att det skulle bli både mössa, tofflor och vantarna och då kan man ju inte nöja sig med bara det ena. Även om jag efter mössan insåg hur jobbigt och tidskrävande det är att sy för hand även om man syr åt en liten.

Frans kom hem för en timma sedan och nu sitter han med Siri och sjunger. Dom är så fina ihop, jag blir varm i hjärtat av att se hur Siri älskar när han sjunger för henne. Det är bland det bästa hon vet. Det är så häftigt att se hur hon känner igen honom och hur glad hon blir att se honom när han kommer hem på kvällarna. Hon spricker alltid upp i ett leende.

Igår fick hon en ny leksak. Hon är ju inget fan av att ligga på mage men detta är som ett uppochnervänt babygym, hon ligger på en liten snurrande ställning som gör att det är lättare och roligare för henne att ligga på magen. Så an hon ligga och pilla med sakerna på gymmattan och snurra sig själv runt med plattan. Den fungerar ganska bra och hon orkar ligga längre på mage ån hon gjort tidigare.

Imorgon skall jag med några andra mammor på ett Me & I party, ett barnkädes party. Kläderna är säkert svindyra men jag hoppas kunna köpa något i alla fall. Vi får se vad hon har att visa.

Och nu har hon en blåsa igen! Men denna gången är det en blåsa. Kan inte vara något  annat. Den första blåsan som visade sig vara en tand verkar irritera henne mer och mer och nu har hon en förkylningsblåsa på tandköttet i överkäken. Stackars liten, hon är så väldans mycket ledsnare än hon brukar. Jag struntar ju i att det inte är superlätt att vara mamma men jag vill ju så gärna att det ska vara lätt att vara bebis. Men hur man än gör så kan det ju omöjligt vara det. Stackars liten, och på onsdag ska hon ju få sprutor också.

Det blev en hel del blandad fakta men så blir det ju om man inte skriver så ofta.

Natti!

Har inte bloggat de senaste dagarna eftersom jag satte igång att sy en mössa, som vanligt när jag knåpar jag jag inte slita mig och härom natten satt jag till två och sydde klart en mössa som sedan visade sig vara lagom i typ en vecka till. Så nästa dag gick åt till att göra en till som blev bättre men egentligen inte helt ideal. Meningen var att den skulle bli ganska vid så att hon kan ha den ett tag. Men sömnsmånen som jag la till gjorde att den blev väldigt hög och bara en gnutta vidare men den passa i alla fall perfekt ett tag. Målet var även att sy tofflor och vantar till... tofflorna blev klara igår kväll och idag tar jag en paus i syendet för diverse andra aktiviteter. Skall gå en sväng med Bianca och Alexandra och så ska hela lilla familjen på bebisträff på biblioteket. Senaste träffen var ganska torr och om det inte blir bättre denna gången så struntar jag nog i resterande träffar. Man kan ju göra så mycket annat med tiden, baka en kaka, sy en vante, ta en promenad eller gå fullkomligt lös inne på Panduro! 

  Detta är vad skaparverkstaden har presterat under tre dagar.

Dagen började men en sovmorgon, när jag vaknade vid nio så sov Siri och jag fick slita upp henne ur sängen och kasta ner henne i vagnen för nu skulle vi in till stan med Bianca, Sandra och Sofie med bebisar för att se på barnvagnsbio. Filmen hette Midnatt i Paris och var faktiskt väldigt mysig, kanske var det alla bebisar och stämningen i salongen som gjorde det kanske var det den något slummiga filmen, jag vet inte men jag vill göra det IGEN och igen och igen!

Efter bion åkte jag och Siri till Siris mormorsmormor och såg till att hon fick pizza , kaffe och smörgåsar i sig. Man vet aldrig hur hon äter när hon är själv, troligtvis inte alls. Mamma är på besök i helgen och hon kom dit lite senare, det gjorde även hjärtat som cyklade till Mölndal och tillbaka efter att hac yklat till skolan idag! Bra jobbat! Han satsar på att slopa månadskortet denna månaden.

Siri visade upp sina nya kunskaper, igår (på sin 11 veckors dag) höll hon uppe huvudet själv för första gången, hon är lite sen med det där för hon har lite för stort huvud för den lilla kroppen hon har. Men det kanske växer ikapp, eller inte. Hon har igår och idag dessutom gått med på att ligga på mage mer än två minuter i sträck, något som aldrig hänt tidigare.

Dessutom har Siri kommit på sin första lek, hon leker indian...

  ...vill minnas att min lillkusin även han var tidig med just denna leken, kanske är en populär lek hos dom små.

Idag har varit en toppendag! Morgonen började ju med gos med Siri. Om man bortser från att hon bajsade ner mig så har hon varit strålande hela dagen. Vi var iväg på bebisträff på biblioteket men det gav inte särskilt mycket. Får ge det en ny chans om två veckor annars skiter jag i det där med bebisträffar. Efter biblioteket mötte vi upp Bianca och Alexandra och åkte en sväng till backaplan. Siri har fått några nya haklappar så hon kan dregla lite mer, dessutom fick hon första leksaken från oss, en vibrerande blå elefant. Hon verkar tycke att den åtminstone är fin att titta på.

Jag och Siri åkte förbi Bianca en stund och sen gick vi hem och badade Siri som var på strålande humör ända in i sömnen. Nu sover hon som en stock och känner jag henne så vaknar hon vid sex imorgon bitti för att äta så nu börjar det bli dags att gå och lägga sig.

  Vi Satte på sittdelen på Siris vagn för att testa hur stabil den blir. Funkade perfa så vi slipper köpa en ny vagn tills hon ska sitta upp. Nu är det ju dock fyra månader kvar tills hon får använda sittdelen men den kommer funka toppenbra!

Man skulle ju kunna tro att en tom blogg innebär att man inte har något att skriva. Men att jag inte skrivit på tre dagar beror på att jag haft fullt upp med en massa annat. Har gått upp i ottan och kommit hem på sena kvällen, och då är jag inte så mycket för att blogga.

Igår till exempel var jag och frans först iväg till Hornbach klockan nio på morgonen för att införskaffa stringhyllor till vårt förråd. Där skulle det bli ordning hade vi bestämt oss för. Vi traskade den lagom långa biten från Hornbach och med inte fullt så lagom med grejer att bära. Tur att karlen man har är stark och att Siri gärna lånar ut sin vagn till varutransport och hänger glatt på magen istället. Väl hemma dumpade vi av grejerna och vände i dörren för att åka iväg till IKEA och köpa förvaringsbackar att sortera allt innehåll i våra flyttlådor som står ouppackade i förrådet, julpynt och krimskrams mest men även vinterkläder och annat bra att ha. Iväg bar det och sen gjorde vi om prossiduren med att vända i dörren. Nu skulle Frans iväg och jobba och jag skulle vidare ut på stan med min fina Bianca och plutt-Alexandra som skall åka till Rumänien på söndag.

Idag gick vi upp i hyfsad tid och käkade frukost, sen satte förråds projektet igång. Förrådet tömdes och dess innehåll blev nu ståendes i hallen *suck*. Frans började borra upp string och jag satte igång att såga till rätt längd på hyllorna. Stål suger att såga i. När allt väl var sågat, skruvat och satt där det skulle var det ju då dags att börja sortera kartongerna ner i våra genomskinliga backar från IKEA för att på något vänster få mer ordning. Vill inte påstå att vi är helt klara men man ser potentialen och vad bra det kommer att bli. Vi flyttade på de garderober som redan innan stod där inne och nu hänger alla kläder på plats och saker börjar hitta till sina avsedda platser. Så skönt! Sen drog vi iväg igen, Frans till jobbet och jag till stan först en stund med Lotta och Natalie och sen till Liseberg för att spendera en liten stund med Bianca innan hon åker. Siri ville så gärna hälsa på spökena på Gasten så där stanna vi tills Frans slutade. Långa dagar. Men nu kände jag att det var dags för ett inlägg igen. Bloggen kan ju inte dö ut när man har såhär mycket att berätta. Dessutom tror jag att Siri börjar bli frisk igen. nu rosslar hon bara litegrann. Min lilla pärla. Fick ett tips om att lägga tigerbalsam i mina armhålor så hon sniffar lite av det när hon ammar.. fungerade rätt bra det. Eller så har det inte med saken att göra men känns det bra för en själv känns det nog bra för dom små förkylda också.

Nu är det natten!

  Siri och jag tackar för oss.