<object width="400" height="224" ><param name="allowfullscreen" value="true" /><param name="movie" value="http://www.facebook.com/v/10151036198421558" /><embed src="http://www.facebook.com/v/10151036198421558" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="400" height="224"></embed></object>

Denna film filmades dagen efter midsommar. Rätt vad det var skäpte Siri på alla försiktighetsspärrar och gjorde vad hon så länge egentligen kunnat. Nu springer hon långa svängar innan hon vilar de små benen och hon börjar nog känna sig ganska säker ser det ut som. Som förälder så blir man ju en stor smula stolt och tåren i ögat komer tillbaka.

Sedan jag blev mamma så har jag blivit så oerhört blödig. Säkerligen helt ändamålsenligt men det känns så ogripbart att något kan uppsluka ens hela värld på det sätt som dessa små gör. Att man påverkas så att även de minsta små framsteg kan orsaka en så  oändlig stolthet. Nu syftar jag inte på just att hon går, det är ju helt enormt. (som sagt) Men Siri kan nu svara vad kossan, ormen, hunden,, katten, hästen, lammet och fåret säger. det är ju inte illa. Varje gång hon lär sig något nytt så exploderar man av stolthet likt ett fyrverkeri.

Fina lilla Siri!

Vad mer finns det egentligen att tillägga?

Jag har världens finaste barn och bästaste mannen man kan önska sig. Varför jag nu skall skryta om det vet jag inte men ibland måste man få göra det. 

Denna fina låt lade Helena upp på FB idag och tillägnade den lilla Siri. 

Blivit en hel del bakat idag, bottnar till trtorna är klara och imorgon eftermidda skall de slängas ihop. 

Och alla dessa månader blev tillslut ett helt år. För ett år sen hade vi precis för några minuter sedan fått komma ner på BB med vår nykläckta lilla bebis. Förlossningen var lång och jobbig men så fort man fick fina lilla Siri i sin famn så var allt det hemska borta. 

Två hade blivit tre och det var helt magiskt. 

Idag har vi firat ett år tillsammans. vi sjöng för Siri i sängen i morse och det var hon minst sagt nöjd med. På kvällen fick vi lite gäster so mfirade med tårta och kakor. Siri tycker ju minst sagt om att stå i centrum och har sprungit runt som en tornado och grävt med hela handen i tårtan, och det får man ju när man fyller år. 

För lite mindre än en vecka sedan så släppte alla spärrar för Siri och hon började gå. Det har j varit på g ett rejält tag men nu släppte hon taget och efter det har hon gått långa sträckor varje dag. Dessutom orkar hon mer och mer och hastigheterna är inte nådiga. 

När man ser tillbaka på detta året och försöker att förstå vilken utveckling dessa små går igenom så är det så oerhört svårt att begripa . Sitter och stirrar på foton på väggen framför mig.  foton där hon är några minuter gammal. Från ett skrynkligt litet russin till ett självständigt (nåja) litet brn med vilja av stål. Det går inte många minuter mallan skratten när man umgås med Siri. Hon är helt underbar. 

Älskar henne till oändlighet och det är så häftigt att veta att jag kommer få följa henne och hennes utveckling läääänge än.