Nu har mittt liv helt ändrat karaktär. Efter en färdig skolvecka så får jag lov att köra en liten utvärdeering. Att det bara är torsdag och att skolveckan bestått av tre halvdagar får vi ignorera. Förtsa veckan är nu avklarad och när man sitter där i föreläsningssalen så känns allt skrämmande bekant. Som om uppehållet på två år aldrig excisterat. Där är jag ju som vem som helst. Det är ingen som tittar på mig och tänker att hon har världens finaste, fräckaste, tuffaste, intelligentaste, roligaste unge hemma. Men det har jag ju! Och jag är inte hos henne! Jag ska inte ljuga för visst är det skönt att få vara lite själv också, när man "suttit hemma" i ett helt år som det skulle blivit om ganska precis två veckor. Men det känns tomt. Inget gnäll men heller inga skratt. När jag kommer hem så verkar inte Siri ha saknat mig något märkbart. Men jag saknar! 

Igår köpte jag en ny symaskin. De tre sömmar som min gamla maskin hade dög helt enkelt inte. Men med tanke på att maskinen har ungefär levt dubbelt så länge som mig om inte mer så får jag säga att den förtjänar en eloge. Men nu får den hoppa in i förrådet och bli en extra om min nya skall kikas till någon gång. Denna Singer maskin fanns i Netto bladet. I vanliga fall handlar jag ju inte på netto men hallå! En sprillans symaskin med 100 sömmar och massa annat smått och gått gick inte att motstå för under 1500. Jag är förälskad!

Jag vet ju att många av er följer mig även på facebook men ni får helt enkelt leva med att jag upprepar mig. 

Igår lärde sig Siri, som varje dag nu för tiden, något nyt. När jag tyckte mig höra fnitter mitt i middagsluren så skulle jag gå in och kikatill den lilla "sovande varelsen. När jag kom in möts jag av det största leendet. Helt galet vad hon var stolt. Och där i sängen så stod hon upp. Hon trampade även igår vid läggdags runt en lång stund i sängen. Mycket förnöjt!   

Igår läste jag ungefär hundra sidor i en bok som förberedelse för morgondagens tenta så idag var jag ledig och var på stan ihop med Sandra och Mathias. Det var trevligt att strosa runt en stund och nu står kycklingen i ugnen i väntan på Frans som är iväg och raggar exjobb. Livet rullar på skulle man kunna säga.

Men nu säger min dotter att det är läggdags så det är bäst att lyssna på henne och lägga henne i sängen. 

Idag är min sista mammadag. Nu har ju inte jag tagit ut några dagar sen början av december eftersom Frans får såpass mycket bättre betalt för dagarna men det är ju ändå jag som varit hemma. Men imorgon börjar jag skolan igen. En aning vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Skönt av flera anledningar. Jag har målet i sikte och för mig finns inget annat än att inom X antal år bli barnmorska. Dit ska jag och imorgon förtsätter resan. Det är skönt eftersom jag nu bara kan ta mig min väska och lämna hemmet. Inga skötväskor som ska packas varje morgon, ingen välling som ska blandas, ingen vagn som skall trängas in på bussen när folk vägrar lämna plats. Bara lilla jag, och jag går in utan problem för det mesta. Nu skall jag få vara bara Filippa. Skönt men vemodigt. Kontigt att Siri kommer lära sig saker när jag inte är hemma. Idag har hon lärt sig klappa händerna. Hon vinkar på rätt ställe i en av sina favorit sånger. 

"kaptenen på båten säger vink, vink, vink"

Igår stod hon utan stöd i sådär 6-7 sekunder. Utan stöd! 

Allt går så sjukt fort. Man vill ju inte vara borta en dag. Vissa dagar kommer vi ju knappt hinna ses. Men jag kommer ju inte kunna vara där jämt. Nu r snyftandet slut och här skall firas att jag börjar plugga imorgon. Hurra!

Ja! ja, ja, ja! Jag har fått min spis reglerad.

Mitt eviga gnäll om hur dålig den är har faktiskt varit helt befogat. Gubben som tydligen "fixade" spisen ett halvår innan vi flyttade in ställde aldrig in den. Det innebär att den har stått på max hela tiden. Detta har gjort att de "150" graderna har blivit varmare och varmare för var minut tills de var uppe i 300 om man väntat tillräckligt länge.

Nu har han ställt in den så att den lägsta lågan är knappt någon låga alls. Nu ska man tillochmed kunna sjuda på plattorna. Här har vi hatat spisen helt i onödan. Bakade idag efter en heldag i vårsolen. Och gissa vad. Jag älskar min spis! Brödbullarna blev inte knäckebrödshårda i botten och inte det minsta brända. Nu skall jag bara lära känna denna fantastiska spis på nytt. Det får nog bli till att baka baka baka. 

Igår kom Frans hem från jobbet med ett tufft besked. Jag kände inte Christoffer så väl, egentligen gjorde inte Frans det heller. Han har käkat tacos hemma hos oss, följt med oss ut på skärgården. Han har strosat runt med oss på Liseberg, snackat musik, snackat politik. Snackat bebisar och förundrats med oss över livet som låg i min mage. Han gjorde intryck! Men som så många andra var han tvungen att lämna jorden alldeles för tidigt. Jag har alltid tyckt att döden är tuff att ta. Alltid haft svårt att greppa det där definitiva, finnas eller inte finnas. Det finns ingen gråzone. Jag inser först nu hur mycket denna kille berörde mig. Jag grät mig till sömns. Ändå kände jag honom knappt.  Jag gråter nu, för att han är borta, för att han var tvungen att lida. 

Christoffer drabbades av en hemsk sjukdom. Sjukdomen heter ME och är kronisk. Den gör att man helatiden känner sig sjuk. Sjukdomen ger influensa liknande symptom. Han blev fast i sin säng. Orkade inte leva i sjukdommen. Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara att först få en sådan diagnos som 22 år gammal. Sjukdomen utlöses och förvärras med fysisk aktivitet. Jag kan knappt fatta att han orkade så länge som han gjorde. I ett halvår gick han och mådde dåligt. 

livet är så skört.... så oerhört skört...

Jorden är så liten. Så galet liten faktiskt. När jag var liten och gick i det som då hette lågstadiet. Då hade jag en klasskamrat som hette P. Idag heter hon fortfarande P och hon hittade för ett tag sedan min blogg då hon sökte på google. Sökordet skall ha varit typ förlossning. Så kom hon hit. Sen så visade det sig att vi skall bli kollegor till sommaren. Väldigt roligt!

Idag satt jag på Facebook och läste i en av mina favoritgrupper "Vi sytokiga", och vem kommenterar där min bild om inte P. Då visar det sig dessutom att min fina gymnasievän J och P även de är vänner. När jag bläddrar igenom Js bilder så sitter P där. 

Oj mycket bokstäver blir det. Och det är möjligt att det bara är roligt för mig och ingen annan. Men det var sådär roligt att jag legat här och lett en lång sund. Kanske får det någon annan att dra på smilbanden. 

Föresten så har Siri numer sju tänder. Det tog tre månader från det att nummer sex kom tills det att denne tittade upp. Och hon har varit ovanligt grinig ett tag. Nu är den uppe och vi hoppas att även åtta kommer och det snabbare än sjuan. De har ju hitills kommit i par så jag har vissa förhoppningar att även dessa två gör det. 

Idag var vi på öppnaförskolan i Biskopsgården. Riktigt fin faktiskt! Vi skall nog ta en sväng dit imorgon också. 

Förövrigt så sitter jag och suktar efter en ny symaskin. Jg tor att jag får gå ut och sjunga lite på gator och torg, kanske slänga in ett par danssteg. Eller så fortsätter jag att drömma om den där perfekta overlockmaskinen och maskinen som ger mig fler än 3 sömmar. 

natti

sitter med en rykande färsk brödbit i handen. klockan är ju lite sent för kolhydrater men man kan ju ite låtabli att provsmaka, så är det bara. Sen är det bara att borsta tänderna och bums i säng.

Idag fick jag äntligen tid att gå igenom gamla anteckningar och semenariearbeten. Jag blir grymt imponerad av mig själv hur mycket jag kunde en gång i tiden. Jag har även gått igenom gamla tentor. Allt det där ska jag ju lära mig igen. Helt galet!. Men jag ser fram emot det mer och mer för varje dag. 

Idag fick jag ett mail att mitt schema till Liseberg kommer troligen på onsdag. Då får jag se hur många tillfälen som kommer att krocka med skolan. Förhoppningsvis inga alls men det är nog väl optimistiskt. Men jag ser ju fram emot jobb starten också. Allt är så roligt just nu. 

Dessutom så bajsade Siri på pottan idag. Hur coolt är inte det? 

Potträningen går frammåt!

Bajsblöjor i sig är ju inget jag har problem med. Det kan man ju inte ha heller när man skafar barn. Men, när man blir vckt mitt i natten av det underbara ljudet som uppstår när den lilla uträttar sina behov, tittar på klockan och inser att den är tre, då är det jobbigt. Första blöjan bytt och efter några minuter visar det sig att Siri inte kände sig riktigt nöjd. Blöja nummer två bytt. Blöja nummer tre och fyra kommer alla innan klockan hunnit bli fyra. Jag vill ju inte gnälla men sjukt jobbig. 

Vi har börja "potträna" inte sådär på allvar för att hon skall sluta med blöja just precis nu. Mer för att hon skall förstå grejen med blöja och kanske göra ett riktigt försök till sommaren när hon fyller ett att plocka bort blöjor. Än så länge har hon suttit på pottan fyra gången och hon har faktiskt kissat i den tre av de gångerna. Rätt bra utdelning om man frågar mig.