En veckas bloggtorka. Jag vet inte hur många gånger under denna vecka jag suttit här. "Skapa inlägg" men orden vill inte komma ut. Fingrarna har vilat helt stilla på de svarta tangenterna och allt som snurrar i huvudet stannar där. Kanske har det varit just det att det varit för mycket. För snurrigt och förvirrat.

Har i alla fall umgåtts en hel del med mammorna i maffian i veckan. Många långa spontanträffar och pappor har även de hängt med. Det är intensiva träffar nu när de små får härja fritt blir det mycket spring. Vi var på lek och buslandet och klättrade runt med de små i de stora området och de största barnen tjöt av skratt när det åktes jätteruchkanor, Siri skrattade mer när åket var över. Men det märks att det är en cool tjej vi har att göra med. Hon är inte rädd för något och tar för sig allt mer. Nu är hon VERKLIGEN en i gänget. 

Men hela veckan har det som varit mest i fokus i mitt huvud varit på det där hemska som hände i måndags. Inte mig, men som hämtat ur ett CSI avsnitt. Fick höra en så sjuk historia om hur polisen förföljde och häktade, låste in och lät sitta. Han är ju lika oskyldig som jag och är nu på fri fot men hur är det möjligt. I ett dygn satt han inlåst i liten cell med madrass. Drömde en hel del den natten. Kan inte fatta hur man kan må så bra efter den behandlingen. Tuff kille!

Jag får ge mig själv klart godkänt! Och jag får lov att säga att jag skulle inte vilja vara den som behöver solla. Det var galet mycket trevliga människor på denna intervjun. Sist så kändes det som att det bara var ett par personer som skulle kunna platsa på Liseberg men idag var det ungefär lika många som inte skulle platsa. Som tur är har dom ju ingen kvot per intervju att fylla och förhoppningsvis blir alla dessa mina arbetskollegor till sommaren.

Jag fick höra att jag sa mycket fina, vettiga saker och att det glittrade om mig men att jag kanske sa lite för mycket. Det är ju ett känt fenomen. Filippa kan inte hålla tyst syndromet. 

Hålldemhålldemhålldem!

Om ett par timmar skall jag upp för att gå på en första gruppintervju inför eventuellt jobb på Liseberg i sommar och jag som inte brukar vara nervös inför jobbintervjuer har myror i hela kroppen! Kanske för att jag vill ha detta jobbet så hemskt mycket mer än vad jag tidigare har velat ha något jobb. Eller kanske att det där jobbet som personligassistent var något intressantare men av en helt annan anledning. Detta är ju ett säsongsjobb och jag vill ha det! Jag skall göra mitt bästa för att visa vem jag är men nerverna sitter utanpå. 

Gasten vore ju bara så grymt!

I likey likey!

Jag har senaste tiden fått en del spydiga kommentarer om dethär med att blogga om sitt liv som småbarnsmamma. Men jag begriper inte riktigt grejen. Jag vet att det inte på något sätt är en unik företeelse men jag menar, se er runt i bloggvärlden? Hur många unika bloggar finns det? Somliga verkar tro att man bloggar för att få ära berömmelse och tjäna en massa pegar. Dessa personer har jag svårt att göra annat än att skratta åt. Visst finns det en och annan framgångssaga men inte är det väl därför som vi delar med oss av vår vardag. Visst tycker man det är spännande när läsarantalet stiger och man närmar sig det där magiska hundrastrecket (har några dagar haft över 80 läsare, WOW). Det är ju trotsallt lite spännande och häftigt att folk följer min blogg men mest skriver jag ju för egen del. För familj och nyfikna vänner. För de man pratar med ofta, för de man pratar med sällan. Själv följer jag ett blygsamt antal bloggar, enbart om människorsvardag. Och jag vill lova att ingen av dessa tjänar några pengar på sina bloggar. 

Jag är en stolt mamma, jag skriver mest om min Siri, ibland klämmer jag in något annat. Take it or leave it. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte.

Nu har dom varit här och fixat vårat avlopp för fjärde gången sen vi flyttade in. Det börjar bli ganska irriterande att badrumsgolvet fylls med vatten när man duschar. Frågade om det finns något annat sätt att lösa problemet en tydligen inte. I två av rummen är golven inte särskillt roliga. Framföralt i Siris rum där det finns ganska många hål i mattan, det är ju kanske inte jättekul. Men golven är "bara" tretton år gamla så vi får vänta i fem år till innan vi får dem bytta. INte jätte skoj men så är det.. får lägga en matta där sålänge då.

Idag skall jag hem till Bianca var det tänkt. Hon har  visst bakat kärleksmums men jag tar med mig grape. Det må vara lilllördag men lördag är det inte. Inget godis idag med andra ord. Gravidkilona SKA bort.

Häromdagen var jag inne i stan för att handla lite. Jag hade tänkt mig billig shopping och då passade det bra att jag fått presentkort på cervera både i födelsedagspresent och på den nya appen "wrapp". Där kan man skicka presentkort till varandra som man sedan har i mobilen. När du kommer till kassan öppnar du presentkortet i din smartphone och de skannar den i kassan. 

När vi kom in till stan efter en skön promenad så hade servera hunnit stänga. istälet begav vi oss till polarn och pyret för at utnyttja presentkortet som jag fått där. Även det via appen Wrapp. De har ju haft en hel del REA och nät det är halva priset så blir det inte farligt dyrt. Dessutom så hade Sandra kvar sin rabatt på PoP som man fick på BB 20 % på hela köpet och den gällde tydligen trots REAn. SÅ jag och Frans handlade en tröja, boddy och ett par byxor i storlek 74. Dessutom så växer Siris fötter mer än måttligt och därför köpte vi ett paket sockar också. Allt som allt med rabatter och presentkort avdraget så gick hela kalaset på 190 kr. Det får man ju vara mer än nöjd med.

Siri har ju de senaste dagarna tagit flaskan utan vidare strid. Jag ger inte bröstet ock det har hon börjat accepteraa nu. Men idag har hon vägrat äta mat. Inte gröt och inte heller favoriten, bolognese. Däremot tog hon flaskan med välling med åt endast en halv portion och det är allt jag fått i henne idag. Hon kämpar på och vill INTE äta. Vad har hon nu fått för sig? 

"kommer aldrig ge mig aldrig någonsin ger jag upp nu" det är Siris melodi!

Siri har nu två kvällar i rad somnat med flaskan fylld av välling. Hon tog den helt utan gnäll och slörplade sig till sömns. Jag hade ju gärna fortsatt amma ett tag till men eftersom Frans snart skall vara pappaledig så började det ju bli tid för att sluta. På dagarna är det numer endast mat som gäller. Hon får inte heller somna till bröstet men på natten om hon vaknar och på morgonen så får hon bröstet.

Det känns som att den där första vägran har släppt och förhoppningsvis fortsätter det såhär. De kvällar som inte har gått lika smidigt har ju varit hemska. Jag vet att det bara är att slänga fram bröstet så är hon nöjd och ändå så har hon fått skrika och slå bort flaskan.

Men två nätter i rad *pepparpeppar* kanske har hon accepterat flaskan nu.

Hon kan till och med äta själv.  

Dessutom så lärde sig Siri att sitta själv igår. Inte som en fällkniv utan som en riktigt stor bebis!