Siri och jag ligger och väntar på pappa. Han ska vara hemma om två timmar och tiden går väldigt långsamt just nu. Men Siri ligger och jollrar så sött och vi har det ju toppenmysigt även utan pappa :P

Idag har jag inte ens klätt på mig, tänkte aldrig tanken på att gå ut och kände inte för att dra på mig ett par trånga byxor eller ens en kjol. Slappis dagar är sköna men nu när den bara nästan är slut så börjar det kännas bra segt.

Imorgon skall jag i alla fall spendera dagen med bästaste Bianca och hennes lilla Alexandra. Det skall bli toppen mysigt.

  Myser med mamma... ...Och med pappa   

Åh, hon blir så stor, min lilla tjej ler mot mig. Idag är hon en månad gammal och hon ler! Jag blir helt lyrisk! När jag petar henne på näsan eller klämmer på hennes mjuka kinder så ler min skatt världen charmigaste och tandlösaste lilla leende. Fis-leenden is no more! Nu är det real shit!

Har tyvärr inte lyckats få det på bild än, men det kommer :D

Kan förresten inte fatta att hon redan blivit en månad, det är ju helt ofattbart!

Idag är Siri fyra veckor och det var dags för ett BVC-besök igen.

Hon väger nu 4295gram och är hela 54 cm lång med ett huvudmått på 38 cm. Hon växer så det knakar min lilla. Visst har jag sett att hon blivit stor men att hon vuxit 6 cm på fyra veckor och att hon dessutom fått ett 3 cm större huvud är ju helt och hållet galet!

Måste ju göra ont i den lilla kroppen att växa så rasande fort, men min lilla skatt klagar inte! Hon är ju en ängel.

Tänk att hon låter mig sova sex timmar i sträck på natten för att vakna och äta och sen somna om igen. Inte alla bebisar som bjuder på sån lyx.

De 25-30 ungdomar som de sa igår har nu ökat till 82.

Det är alltså 82 ungdomar som har fått sätta livet till för en ensam dåres sjuka agerande. totalt skall han ha bragt 89 människor om livet. Sju skall ha dött av bomben som han placerat i Oslo, SJUKA människa. 

Jag blir så arg, så fruktansvärt arg att jag vill gråta!

Idag skall jag och Siri på ljusmanifestation vid stora teatern, SSU Göteborg anordnar en minnesstund och jag hoppas att många kommer dit och visar sitt stöd till vårt grannland i en tuff tid. Det är en stor tragedi som drabbat Norge och jag kan inte mer än att visa mitt medlidande!

Jag kan inte fatta att sånt kan hända! Nån jävla dåre i Norge har åkt ut till en ö där AUF en systerorganisation till SSU höll sommarläger för över 600 unga socialdemokrater och skjutit 25-30 ungdomar! Dessutom kan det vara samma person eller organisation som sprängde en bomb intill regeringsbyggnaden. 

Vad har gått snett i huvudet på denna dåre?

Mina tankar går till Norge och de drabbade och deras anhöriga.

Jag känner djup sorg för det som hänt.

Man har själv så många minnen av sådana där läger, dom skall vara roliga och utvecklande. Träffa andra ungdomar med samma politiska övertygelse, ha roligt , leka lekar och diskutera politik med likasinnade.

Jag är övertygad om att den eller de skyldiga kommer att hittas och få lida för vad de gjort.

  Som ung, som socialdemokrat och som människa sörjer jag med Norge idag!

Siri har gjort sina första avtryck idag. Foten var lite krånglig och när jag skulle göra handen insåg jag att det var omöjligt medan hon var vagen... så jag väntade tills hon sov och då gick det mycket bättre!

Såhär fina blev dom.

För att någon av er skall begripa detta inlägget så krävs lite bakgrund.

Min pappa har inte tagit hand om mig sedan jag var åtta år gammal, han kom inte på min student och gratulerade mig inte på min 20-årsdag. Han flyttade till Ystad för lite mer än ett och ett halvt år sedan och lämnade min då 18-årige lillebror själv, bostadslös. Min syster som vantrivdes hos pappa flydde huset så fort hon fyllt 18. Med andra ord, han bryr sig inte om sina barn och ingen av oss vet med sig att han visat någon kärlek sedan vi var väldigt små. Han är omgift och har ett barn med henne, han har på något vis bytt ut oss mot det nya.

Nu till det jag inte begriper. Hur kan min inte älska sina barn?!

Siri är mitt allt efter att bara känt det lilla livet ett par veckor så älskar jag henne oändligt! Har alltid varit arg på min pappa för vad han gjort, inte så mycket mot mig, för jag har haft det bättre utan honom, men mot mina syskon som bott hos honom. Men nu inser jag att han måste ha någon rubbning. Men kan inte överge sina barn om man är normalt funtad.

Dessutom vet han om Siri, han fick veta av någon släkting ett par veckor innan hon skulle födas att han skulle bli morfar, men tror ni han hört av sig? Ibland kan jag inte låta bli att hata min egen pappa, även om jag skäms för det!

En gång i tiden tror jag att han var stolt över mig, en gång!

På något sätt känns det tomt utan den där magen. Även om jag älskar att kunna sova på mage igen och att allt det där klumpiga är som bortblåst.

Men den var ju rätt fin.

Men jag har ju hellre Siri på  utsidan