Blodet pulserar och badvattnet blev rosa på ett par sekunder. Creapy!

Det var när jag duschat färdigt och skulle ta ur rakhyveln ur duschkorgen som det hände. Jag tar tag i hyveln och hela hyllan rasar, i fallet drar den med sig hyveln somnar av en rejäl bit av tumspetsen. Hoppsan. Jag har aldrig skurit mig själv på detta sätt och det var faktiskt ganska fascinerande när första paniken lagt sig efter någon minut.

Vi insåg nu att ett förband kit inte vore helt tokigt att ha hemma. Vi fick offra en handduk och en gammal strumpa var på väg att falla offer för blodfloden som strömmade ner längs handen på mig men det stillade sig ganska bra tillslut! Frans lyckades dra ut en bit tumme ur rakbladet och jag förblev hårig. Ludna ben har ju ingen dött av.

Jag glömde ju bilden på lilla korren.
Här har han jut hämtat en bit pannkaka ur min hand

Idag gick vi hemifrån lagom till Siris middagslur. Vi promenerade in till stan och tog oss sedan till slottsskogen för att träffa en liten med föräldrar. Lilla Hilda har hunnit bli hela tre månader! Tiden går så fort!
Vi gick till plikta och fick oväntat besök! Det fluffigaste lilla liv jag mött och inte alls skygg kom och kikade nyfiket på oss. Sen fick den smaka på lite pannkaka, snabba energier för en som vanligtvis äter nötter och kottar men den lilla korren gillade det!

Sedan blev det Hagaparken och Siri och fina bästisen Benjamin har fått leka av sig! De triggat varandra och man begriper inte hur de orkar hålla på så vansinnigt länge innan de tröttnar. Idag blev det hemfärd vid sju efter många timmars lek.
Nu skriker Siri efter lelle sp välling skall blandas och sen blir det natten.

Och till råga på allt kom det en liten kusin idag! Jag har nu en liten minikusin och jg skall bara ta reda på vad en liten kusin är för en!

Det har varit tunga föreläsningar idag. Jobbigt som bara den. Först kändes alt bra men när jag sen skulle prata med min (fantastiskt duktiga och förstående) föreläsare så brast det. Och inte bara för mig...

Det är ju så vanligt med psykisk ohälsa, det är ju långt fler än vad man tror när man lever mitt uppe i röran som har det just likadant. Det är något som mina samtalsgrupper alltid gjort att jag känt mig trygg i. Jag trodde att jag bearbetat det mesta av det jobbiga men färdigbearbetat blir det nog aldrig! Jag blev chockad över alla känslor som bara vällde över mig idag!

Jag är så oerhört tacksam över att jag haft så fina vuxna förebilder i mitt liv som har stärkt mig. Att jag blivit den jag är är till stor del deras förtjänst. Bristen på de vuxna som borde funnits där har ersatts av riktiga eldsjälar som genuint brytt sig!

Praktiken som knackar på dörren och börjar nästa vecka känns inte alls lika uppskrämmande och berget att bestiga känns inte alls lika högt sedan jag insåg att en av dessa fantastiska människor som funnits i mitt liv och gett mig självförtroende och kunskap jobbar där.

Efter att känna hur tungt det känns för mig idag att sitta på föreläsningar trots all den hjälp jag fått i livet att bearbeta så blir jag så fruktansvärt ödmjuk för de människor som haft liknande problematik men utan det professionella stöd som jag haft. Det känns så oerhört sorgligt och jag hoppas att samhället blir bättre på att fånga upp barnen! Anhörigperspektivet är så oerhört viktigt!

Ta hand om varandra och ha en fantastisk dag i solskenet!

Så efterlängtad den varit! Solen har vi ju haft generöst med men värmen! Jag gick ut genom dörren imorse och hade svårt att hålls leendet från läpparna, men varför skulle jag? Finns det något härligare än dessa vårdagar. Jo det gör det ju! En riktigt fin svensk sommar slår ju det mesta! Skall vi nu alla hålla tummarna för det så blir det säkert så. Eller?

Med tanke på hur bra året går så är jag optimistisk. Det är ju i princip bara vädergudarna som kan göra detta år lite mer olyckligt. Men i ärlighetens namn så gör nog inte en regnig sommar särskilt mycket det heller. Nemas problemas!

Idag ska jag hämta ut min godkända läkemedelstenta också. Hurra!

Idag kom mitt paket från www.vardvaskan.se jag kommer bli så färgglad och fin! Pennhållare, namnskyllt och kloka blev det! Jag är toknöjd! Jag har fått världens bästa jobb!

Igår tränade jag och Frans än en gång och jag har idag ont lite överallt. Vi skulle mötas på gymmet runt 20 över elva men jg kom dit lite tidigt så jag tänkte att jag kan ju börja värma upp på löpbandet. I vanliga fall brukar vi köra tio minuter löpning och jag med mina korta taxben brukar hålla en relativt lungn takt. Igår började jag på 8 km/Tim vilket är något snabbare än va jag brukar vara bekväm med. Jag sprag längre än jag någonsin trodde jag skulle klara. Fört blev det två kilometer sen blev fet en drickapaus för att springa 2 kilometer till. När vi började träna var jag helt slut efter 10 minuter och igår sprang jag 35 minuter innan vi började gymma. Det är galet hur fort man ser framstegen.

Sen var det då dags att gymma, vi körde armar, axlar och rygg igår. Jag börjar lära mig att ta i även då det gör ont vilket också det är ett stort framsteg. Jag gillar inte när det hör ont och har alltid haft svårt att pressa mig till stycka i mer än att det känns behagligt. Idag har jg ont i bena efter löpningen och hela överkroppen efter gymet. Då skämms man inte ens över att man bakade en smarrig rulltårta och bjöd lillebror och vän på spelkväll igår. Idag blir det kalas! Frans syster fyller 30. Får se vad dagen har att komma med. Blir trevligt!

Jag har nästan inte vågat tro på det innan jag skrivit under papperna. Men idag kom de på lådan och jag är nu definitivt anställd på förlossningen! I signerinsögonblicket blev det nästan en utomkroppslig upplevelse. Jag flög iväg en stund. Iväg till förlossningen och tänkte allt jag kommer få uppleva i sommar! Det känns så stort på något vis. Jag kommer få vara med att förlösa massa underbara små miralel. Jag kommer att ses där i den intimaste upplevelse ett par kan ha! Jag, lilla jag skall få ägna mig åt min största fascination hela sommaren! Det är stort!