Ursäkta franskan men det gör det faktiskt! Idag var läkemedelsberäkning nummer två och åter igen krävs 100% rätt på tentan! Efter att ha jämfört mina svar med typ tio personer så känner jag att det måste gått vägen! Nästan för bra för att vara sant! Känns nästan overkligt att jag i så fall klarat sju tentor i rad! Detta året har gått som en dans och jag är så sjukt stolt över mig själv! Nu är det bara en kurs kvar i omvårdnad av psykiskt sjuka och det blir en lugn avrundning av denna terminen.
I höst gör vi två korta kursen och i första veckan av november åker vi till Calcutta! Livet leker i skolan och på hemmaplan. Frans blev godkänd på redovisningen av sitt exjobb idag och till sommaren blir han färdig! Vi är så duktiga att man smäller av! Vet att jag bryter mot en del oskrivna regler när jag skriver det men vi är bäst!

För tre månader sedan lämnade jag in ett hittegods till polisen... eller ja, polisen kom hem till mig och hämtade. Det var en ganska rejäl bunt med sedlar. Jag var rätt skärrad och rädd, tänk om det var någon skummis som tappat och sett mig plocka upp!? När polisen gått satt jag och grinade en stund i soffan. Nu blir jag överfallen nästa gång jag går ut var min första tanke! Frans sa att jag var larvig, kanske jag var också men det var ju trots allt inte han som hittat en jätte rulle med sedlar!
Jag frågade poliserna vad som skulle hända med pengarna och på dem lät det som att de typ skulle tillfalla polisen eller förstöras om inte ägaren dök upp. Whaaaat?! Det lät ju sådär! Men igår ringde jag och frågade om mitt hittegods hittat hem. Det hade det inte gjort! Så inom några dagar skall jag få ett uthämtningskvitto på posten och då är pengarna mina! Herregud! Då blir det party! Eller nej, det blir ett rejält bidrag i bröllopskassan eller indienkassan! Inte helt fel!

Det lönar sig att vara ärlig! Nu kan jag ta emot pengarna utan dåligt samvete, även om folk tyckte jag var galen som inte behöll pengarna från början så känns det så skönt att veta att jag gjorde allt rätt och ändå blev rikare i slutändan!

Nu sitter jag vid symaskinen igen för att färdigställa suffletten till donkeyn. Så fort jag plockar fram symaskinen så förvandlas vardagsrummet till något som mest liknar en arbetsplats. strykbrädor, maskiner, tyger, saxar, nålar, trådar, mönsterpapper och lite annat småyt och gott sprider sig som med vinden över hela rummet. Det är ju tur att man har lite koll på kaoset.

En riktigt somrig sufflett blir det. Började ju häromdagen men blev inte helt nöjd så jag lät den sitta ett tag och nu börjar den bli riktigt fin efter vissa korrigeringar. Bara kantbandet kvar sen skall den få gå en testsväng i eftermiddag och hämta Siri på dagis.

Sitter och syr en sommaroutfit till vagnen. Dem har då inte blivit just lika bra som mina andra suffletter och deltar mig. Men jag skall nog kunna fixa till det. Det börjar ju likna något i alla fall!
Älskar tyget! Det är så härligt sommrigt!
När jag fått spänt upp och kantat den så blir det säkerligen superfint!

Sista delen av denna 22,5 poängs kurs. Ännu en 100% tenta. Ännu en läkemedelsräkningstenta. Om två veckor tentar vi sista delen av kursen ochbidsgblämnade jag in min hemtenta. Jag räknar med stygn komplettera men man vet ju aldrig.
Denna termin har ju flutit på ganska smärtfritt. Det känns så galet tråkigt att praktiken är slut, vill ha mer. Samtidigt som jag fasar för psykiatripraktiken i slutet av terminen. Man får helt enkelt ta en dh i taget. Mycket på G nu. Nästa vecka får vi veta om vi blivit antagna till en kurs i vidgat perspektiv, den går ut på att man skall få se en specialist utbildning och ger 3 veckors praktik. Har sökt förlossning i första hand och drömmer mig bort till eventuella tre veckor på en förlossningsavdelningen efter sommaren! Vore verkligen en dröm! Största fasan skulle vara om jag inte kom in på kursen, då blir det en teoretisk kurs. Troligtvis barnsjukvård vilket visserligen säkert skulle vara jätteintressant men intresset känd ju minst sagt svalt i förhållande till en praktik på förlossningsavdelning. Håll alla era tummar för att lottningen blir till min fördel!

Skolan gasar på rejält nu och snart är terminen slut och 2/3 av utbildningen avklarad :o

Tittade för en stund sen på kalla fakta. Andra gången sedan jag flyttade ifrån Oasen som det rapporteras om hur barnen som bor där behandlas.

I elva månader var det min verklighet. Jag hade tur som inte hörde till de barnen som ofta blev våldsamma eller hade svårt att kontrollera mina känslor. Dessutom tillhörde jag de något yngre barnen som inte bodde på ungdomsenheten, där vet jag att allt var BETYDLIGT mycket värre.

Det ökända timeoutrummet tillhörde inte min vardag även om jag vet att många av de andra barnen ofta tillbringade timmar där. Inte heller "nedläggningarna" och våldet från personalen var något som jag utsattes för mer än några enstaka gånger. Däremot hade jag vänner på oasen som ofta, OFTA utsattes för den typen av övergrepp som kalla fakta tar upp.

På oasen så följde vi ett poängsystem, allt vi gjorde under dagarna betygsattes och fick man inte ihop tillräckligt med poäng så fick man bestraffningar. Ibland kom bestraffningarna utan förklaring eller förvarning. Det kunde vara i form av en timeout i ett timeoutrum eller så blev man inlåst på sitt rum, det kunde förbjuda en att gå på sina fritidssysslor och man fick inte prata med de andra barnen. Inga former av känsloutbrott var tillåtna och de möttes oberoende av vad de berodde av med fasthållningar eller inlåsning. Mina "utbrott" berodde nog uteslutande på sorg över ensamheten, jag ville inte vara ensam. Min 11 årsdag firade jag utan familj. Samma sak julen då jag var elva. Jag tyckte det var orättvist att de andra barnen där hade någon, julen är barnenshögtid.... Men har aldrig varit min! Dessa sorgeutbrott resulterade alltså i att vuxna människor övermannade och låste in... Inte just vad ett barn med sådana känslor behöver!

Jag har dock inte enbart negativt att säga om oasen, det var där som jag för förstagången träffade vuxna som jag vågade lita på. Mitt i detta drama som utspelade sig varje dag mitt framför alla dessa barns ögon så fanns det vuxna som genuint brydde sig om barnen som bodde där. De var kanske inte i majoritet men de gjorde gott!

När jag flyttade till oasen var jag ett osäkert litet barn som hade ont om vuxna i min närhet att lita på. Det är så sorgligt att veta att barn i min situation hamnade på oasen och skadades ännu mer psykiskt än vad de gjort tidigare. Det var tufft att se inslaget på tv idag och ärligt så begriper jag inte hur detta fortfarande kan pågå. Hur kan oasen fortfarande få bedriva sin verksamhet.

Jag kanske inte är ett av de barn som ärrats värst av min vistelse på oasen , kanske på grund av att den inte var så illa men främst tror jag att det beror på hur bra jag haft det efteråt. Jag hamnade i en familj där jag fått vara barn, där jag fått vara ledsen, vara arg.

Jag kommer att bära med mig mina erfarenheter för resten av livet, på gott och på ont.

Chefen på gasten ringde och meddelade att det inte blir något jobb för mig! Käns skit och mitt eget spöke är i Norge och kan inte trösta! Hade ju egentligen inte räknat med jobb när jag gick dit men audition kändes bra även om det under intervjun lät lite som att det faktum att Frans jobbar där var ett för stort minus i kanten.

Alla som får jobb blir uppringda och testen får mail, det var vad de sa! Så när Sandra ringde ikväll spreds ju minst sagt ett glädjerus. Men hon ringde tydligen bara mig av alla de som blev utan jobb! Tack men det var helt onödigt! Hade det inte varit för det samtalet så hade jag inte gått från superglad till superbesviken! Ett mail hade varit tusen ggr bättre! Där var gatendrömmen över och pissigt känns som att det inte riktigt räcker till att beskriva hur dåligt det känns!

Det känns extra långt till fredag och till frans kommer hem nu! Inge bra alls!

Dagen är kommen och nu har jag litegrann nerverna på utsidan! Idag klockan tio börjar en sex timmar lång audition, dags att prestera på topp!
Det jag är mest orolig för är nog egentligen den enskilda intervjun, även om det är vad jag i ärlighetens namn är något som jag har ganska bra rutin på.

Jag hoppas att ni håller tummarna för mig idag! Ni kanske kan turas om om att hålla. Förstår ju att sex timmar i sträck kan bli lite opraktiskt, men ta tio minuters turer så är det nog någon som håller hela dagen ;)
Nu skall jag gå upp och göra mig i ordning! Snart bär det av mot ovissheten.