Vi har haft det mysigt här uppe i norr, med snö och familjemys. Om man bortser från en snabbt övergången magsjuka så har vi bara njutit av avslappningen som veckan har fört med sig. Farmor och farfar har haft Siri på armen och roat henne långa stunder medan vi har gjort sådant man inte får göra ostört annars. En så enkel sak som att få äta utan avbrott är mer än bara lite skönt. Vi har ju dessutom fått ta en sväng med sparken och suttit en stund i husets bastu. Även om jag inte är bastu-fantast så var det mysigt att vara jag och Frans en stund! Nu har man nya krafter och skall nog utan problem klara Siris numer krånglande nätter fortsatt ett tag framöver också. Hon har nämligen sedan ett tag tillbaka fått för sig att efter två timmars sömn är det dags att vakna igen. 

Julafton var mysig och firades hemma hos Frans syster med familj. Efter att husets 2 och ett halvt åring börjat öppna paketen under granen lite på måfå helt på egenhand då han gav upp hoppat om en tomte så fick det improviseras. Tomtedräkt var nämligen inget som någon tänkt på. vi tryckte ner Frans i min jacka satte på ett skärp och innanför jackan fick han en vit hårig matta till skägg.Det var en fröjd för ögat vill jag lova. Max anade ingenting och satt under hela tomtebesöket och vinkade och sa "heeeeee tonte". 

På juldagen blev vi magsjuka men det var snabbt över. Vi har mest tagit det lugnt men har hunnit med att träffa några av Frans Piteå vänner innan det idag blir dags för hemfärd. I eftermiddag tar vi tåget för att tjugo timmar senare anlända till Göteborgs central.  Vi har med en matsäck utan dess like. Svärföräldrarna vill att vi skall ha mat så det räcker i flera dygn, "ifall det händer något med tåget". Jag vill inte det skall hända något med tåget! Jag hoppas bara att det skall flyta på utan problem så att vi kommer hem och kan fira nyår med Sandras familj. En av de fina mammorna i mamma maffian.  

Föresten så köpte vi visst ett Wii igår. Så det kan gå. Nu äger alltså hushållet ett TTVV-spel tillslut i alla fall. 

Nu sitter vi i Piteå hos Frans syster och firar jul!

Hoppas att alla andra har en underbart mysig kväll med mycket julgodis och en och annan julklapp!

God Jul önskar Lill-nissan!

Sitter här i det stora huset i norr. Utanför fönstret ligger snön och det är galet vilke julstämning man kan få med hjälp av lite vitt puder. I torsdags kom vi upp med flyget och när vi klev av planet så uppenbarade sig ett helt nytt land. I Umeå var det elva min.

Siri klarade flygturen med bravur och somnade strax innan första yftet och sov så got som hela den etaappen. Vid mellanlandningen vaknade hon och när vi sedan lyfte igen så somnade hon om. Det var helt i onödan  som jag oroade mig för lock i de små öronen för hon var helt oberörd. 

Sedan vi kom fram så har farmor och farfar fått klämma rejält på Siri och jag och Frans har till och med fått ta oss en sväng med sparken medan farmor passade sovande lillskrutt. Jag blev som ett barn på julafton när vi kom och jag såg sparken utanför dörren. Det har alltid varit en såndär "gör innan du dör" -grej för mig! Och tänk att det var lika roligt som jag föreställt mig! 

Snart skall vi iväg till Frans syster för julfirande. Mysigt skall det bli!

Vi hade beslutat oss för att i år ska vi inte köpa så väldans mycket julklappar. Jag skulle istälet koka knäck, göra praliner och "slänga ihop" lite kola. Alla dessa sysslor är ju sådant som jag brukar glra till jul men aldrig i dessa kvantiteter. Jag har ungefär 10 personer att pyssla ihop något till och det tar faktiskt en stund.

Jag hade inte trott at det skulle ta riktigt så lång tid men det är ju tur att man tycker det är roligt. Det är bara lite krångligt att få tiden att räcka till när man även har 6 månaders att ta hand om! 

Nu tömde jag skåpen på det sista och resultatet blev en tredjedels sats knäck och en halv sats praliner. Snart kommer bror med en beställning för att fortsätta kokandet och pysslandet. Nu är det dubbelsats knäck och två omgångar praliner på G så får vi se om jag hinner med något imorgon också. Även om jag inte är världens julfanatisker så får jag medge att julmaten och pysslandet som följer med julen har jag svårt att låtabli.

Oj där damp julposten ner i brevlådan! En liten present från assistansbolaget där man är anställd! Det är ju alltid roligt! Fick även en påse välling från semper. Tänk att min skrutt ska få börja med välling! Jag hoppas ju på att hon skall tycka om det så att jag så smått kan börja avveckla amningen. Hur enkelt och mysigt det än må vara så är det ju enklare när Frans kan ha henne utan att hon skall skrika efter bröstet.

Idag kom min bror hem. Tidigare än väntat dessutom. Han ringde på dörren med lussebullar i morse och yr i mössan var det bara till att gå upp. Fina bror! Sen åkte vi efter att ha matat mitt matvrak till barn (en hel burk spagethi med köttfärssås och en halv burk päron och mango)  in till stan och tog en runda. Efter en stund träffade jag upp min fina vän Erika och vi strosade runt lite i nordstan. Okej nu kommer gnäll så vill du inte läsa om det så hoppa några rader. JÄVLA MÄNNISKOR som ska till att lägga sig i! Siri grät, trött som hon faktiskt blir ibland även hon. Vi gick runt för att få henne att somna. Och jag som känner mitt barn ganska bra vid detta laget vet att hon somnar lättast om man ganska kraftigt gungar vagnen medan man går. Då går det förbi någon J***A idiot rent ut sagt och smäller r sig "där går någon som inte vet hur man vaggar sitt barn". Vad sa du? Jag råkar nog veta typ en miljon bättre en den bruden hur mitt barn vill bli vaggat. Det var dessutom inte någon äldre mamma med "tusen" års erfarenhet utan någon liten jävla flickspoling på jag skulle tippa 17-18 år. ARHG!

Så då fick jag sagt det!

I övrigt hade vi väldigt trevligt och jag fick handlat lite smågrejer till julklapparna och Erika fyndade en ny vinterjacka på "brand Rean".

Jag och bror mötte sedan upp och åkte hem och käkade nachotallrikar. Smarrigt! Sedan blev det pyssel kväll med lussekattsbak och pralinkok. Pralinerna fick idag en mörkchoklad och hallon fyllning. Naturligtvis blev det smarrigt och sen var det sena natten och dags för bror att ta sig hem till hammarkullen och nana. Siri somnade så sött vid nio och jag och Frans har suttit mittemot varandra vid köksbordet halv utslagna bådatvå. Frans är ledig nu! Ledig i en månad! I en hel måånad ska vi kunna ägna oss åt familjen utan att studierna stör! Välförtjänt!

Igår var det Lucia och Siri har varit på sitt första "luciatåg". Vi mötte upp mamma-maffian som av någon anledning aldrig tycks bli komplett, igår var vi en man kort.  Göeborgs luciakandidater sjöng ungefär 3,5 låt inne i nordstan och det hela kan anses som en stor flopp! Siri somnade men de andra barnen var pigga och glada. Efter lussetåget gick vi ner till Pizza Hut och åt lunchbuffé. Siri och Wilma kom igång rejält, de klämde och kände på varandra och sen hade de en liten vråååååål-battle. Siri körde sitt karaktäristiska morrande och gapande och Wilma körde knutte vrålet och spände musklerna. Söta ungar! Det är så roligt att se hur Siri börjar hävda sig mer och interagera med de andra. Tidigare har hon ju inte haft så mycket utbyte av alla mammaträffar men nu är det något helt annat. 

Efter lunchande så begav vi oss bort mot de rökskadade affärerna i Nordstan och tok-REA-shoppade. B ville inte åka rulltrappa så hon begav sig hem medan jag S och C plogade oss fram bland nedfallna kläder och berg av galgar. Folk betedde sig helt enkelt som djur. Efter en dryg timma i affären så insåg S att hunden väntade på att bli kissad och med tanke på att det var en dryg timma för att få betala så gav även hon upp. C började efter dryga två timmar att krokna men vi lyckades hålla ångan uppe. Visst gjorde man sina kap, det var 60% REA på allt! Även rea-plaggen. När vi väl ställde oss i kön var C än en gång bara måttligt road och var påväg att gå upp men med lite lätt övertalning så stannade hon och vilka fynd det blev!

Jag köpte tre plagg för 272:- ordinarie pris hade varit  på 1300:-. Får ju lov att säga att jag är nöjd. 

Idag har varit en slappar dag, Frans skulle dock iväg en sväng med bilen och hade lyckas dra på sig två böter på samma plats. Tur att han använde den idag annars hade det nog blivit fler. 

Så kvällen slutade ju sisådär men var gör det om hundra år? Inte mycket!

Mina två största kärlekar i livet!  

Sen blev det en liten snyftupplevelse när jag kollade på nyfödd bilder på Siri. Tänk att man glömmer hur små dom är. Att hin var liten vet jag ju men snuffs vad små dom är. 

Idag bjöd Biaca på fika och en liten del av mamma-mafian samlades. Det bjöds lussebullar och pepparkakor och det smakade mumma. Dessutom fick vi glögg och barnen bjöd på ungefär en minuts lugn och ro (högt räknat). Den rörligaste av marodörerna kröp runt och höll igång sin mor även om vi avgränsade lekområdet till ungefär två kvadratmeter så  fick den ömma modern springa. Dom kan om dom vill de där små. Min Skrutta visade att hon minsan kan så utan hjälp av mamma. Hon stod mot Biancas spis helt själv i ett par minuter. Jösses vad stor hon börjar blir, fast så liten. Dessutom satt hon helt själv, inte fällknivsvarianten utan SATT helt själv. Vart tar min lilla bebis vägen? Hon utvecklas i racer tempo. 

Hittade just en gammal bild på datorn! Detta är kring jul för fem år sedan. Här är han ganska så just året äldre än Siri är nu. Nästa Jul är det Siri som springer runt med mig i handen

Ligger intill min fina Siri och nosar henne i nacken. Hon sover så sött. Hon är så fantastisk min lilla plutt. Jag har fortfarande efter ett knappt halvår svår att begripa att hon är här! Det är så svårt att beskriva känslan. Säkert ett par gånger om dan kan jag bara sitta och titta på henne och förundras över vilket mästerverk vi skapat! 

Från dag ett i min mage så har hon med sån rungande kraft trollbundit mig!

Från pirret i magen, det som uppstår eftersom man vet att hon ligger där inne.

Till de första fosterrörelserna och allt blir mer verkligt. I vecka femton på juldagen sprattlade min skrutt till för första gången.

Till ultraljudet, att få tjuvkika första gången. Jag minns det så stark. På ett par sekunder forsade tårarna ner på kinderna, där var vårt barn. Helt magiskt, mitt barn.

Till de där första karatesparkarna som även pappa kunde känna. 

Till första ilskan när hon riktade rundsparkar mot revben och blåsa. 

Eller frustrationen när hon inte ville komma. 

Smärtan när hon väl var på väg, och spänningen på sammagång. 

Lyckan när hon var ute, att få hålla dig i famnen. 

Glädjen som uppfyllde en när hon log mot oss första gången. 

Känslan att få se henne utvecklas för varje dag.

Att få se hela hennes uttryck förändras och se viljan växa fram. 

Lyckan att få vara hennes mamma är oändlig och jag är så stolt... 

Sparkar i magen i vecka 26.

Vilket mästerverk.  

Kärlek  

Siri fick äta själv för första gången. Gick väl sisådär. :P