Då var det verkligen dags och jag sitter redan på tåget nu när klockan är 06.20 Det känns en aning för tidigt men pendlar man till Trollhättan så behöver man vara ute i god tid. Vill ju inte riskera att vänta på ett SJ tåg som aldrig går. Och då får man gå upp halv sex helt enkelt.
Jag känner mig ganska redo för vad som komma skall. Möjligt att jag kunnat plugga mer, det kan man ju alltid men hur som helst sp tror jag att det kommer gå vägen. Tror och hoppas!
Sen får jag en helg ledigt innan näst kurs drar igång med två veckor till nästa två tentor. Ganska stressande bara det!
Men nu skall jag inte tänka på det. Istället skall jag se fram emot det dop jag skall på imorgon, kanske besök av en fin vän också. Så njuta av helgen och ta nästa kurs när sen börjar på måndag.
Min mattenörd hemma har lovat mig att hjälpa med läkemedelsberäkningen. Han påstår att han kan visa mig hur man får facit på sina egna tal. Det låter inte så illa tycker jag. Jag är glad att jag Har honom annars hade det känts en aning hopplöst. Man måste ha 100% rätt på den tentan (och där kände jag pressen komma tillbaka.... Andas).
Minst sagt en intensiv termin. Men sen har vi kommit halvvägs!

Sitter och pysslar med Siris minnesbok. Den man skriver in allt som är roligt och minnas och klistrar in roliga minnen i. Jag satt och valde lite fina dopkort som jag tänkte limma in i pärmen. Hittade ett kort från dig! Jag saknar dig så och när jag tänker på dig fortfarande kommer det tårar.
Först log jag när jag såg dina snirkliga bokstäver på spikrak rad. Jag vet att raden är så rak eftersom du alltid lade ett papper under för att få till det. Efteråt lade du till allt under sträcket, som under y tillexempel. Men på dopkortet hade du visst glömt det. Men vet du vad, det gör inget mormor, även om jag vet att du säkert skulle grämt dig om du visste så är det helt okej.
Jag minns alla de gånger jag skulle på kalas de där månaderna som jag bodde hos dig. När jag var barn och du redan hunnit bli gammal. Du höll en linjal under mina rader när jag skulle skriva korten. Du tyckte visst att jag slarvade.
Så många barndomsminnen har jag från dig. Så väldigt många söndagar åt vi moddig hos dig hela familjen. När maten var klar fick jag ringa i klockan som höngde i köket. Jag var ofta i köket med dig. Du hade så många spännande kökssaker. Kvarnar och vispar, skalare och rivjärn. Jag var den som rev morötterna, så gott som alltid, kanske för de andra inte ville. Men det ville jag. Du sa alltid att jag var så redig! Så händig! Så duktig med mat! Så duktig med barn! Så ordentlig!
Ja du tyckte jag be himla bra. Och jag tycker du är himla bra!
Jag har så många minnen med dig! Och alla är de fina!
Som i dikten jag hittade till din dödsannons. Usch vad det gör ont att skriva det ordet! Vill ju inte att du skall vara död! Du skall leva!

Du ville oss alla
så innerligt väl
Du månade om oss
med hela din själ
Du sparade aldrig dig själv för de dina
Alla minnen med dig
är så ljusa och fina

Älskade älskade fina du!
Jag saknar dig!
Men du har det säkert bra där du är.
Hos Sture, som han fått vänta på dig i alla år! Nu har ni det bra igen!
Kommer nog aldrig sluta gråta av saknad när jag tänker på dig.
Det gör alldeles förtvivlat ont att du inte är här mer.

Just nu dämpar jag min tentaånget. Inte genom att plugga utan genom att rent meditativt sysselsätta mig med IQ-befriande uppgifter. Just nu har kg bullbak på g. Gör nu passande på kanelbullens dag en halv sats kanelbullar, ska göra en halv sats med mandelmassa sen också. Sen måste vi ju fira Frans namnsdag med hemmafrasiga våfflor. Så jag skall så fort bullarna jäst färdigt ge mig på det också. Till våfflorna blir det banangrädde och hemmagjord chokladsås. Frossa när den är som bäst :) chokladsåsen är den simplaste varianten men farligt god.

Lika delar vatten kakao och socker. Låt koka på plattan till önskad konsistens. Rör om då och då. Tillsätt eventuellt lite salt.

Tack för mig. Och så en bild på mitt organiserade kaos!

De två första inskolningsdagarna har gått bra. Inte för att jag inte trodde att de skulle göra det utan mest för att jag trodde det skulle vara jobbigare för mig. Imorgon skall vi lämna Siri själv på dagis och det kommer heltnklart att bli jobbigt. Idag skulle de testa att byta hennes blöja men hon vägrade bestämt att följa med fröken till skötebarnet. Inte ens när pappa följde med kunde hon tänka sig att bli bytt på av henne. Vilket är lite märkligt då Siri aldrig haft något emot att få en torr blöja, till skillnad från många andra barn som skriker för full hals vid blöjbyten.
Siri har ju sin bästaste Benjamin på dagis och han gör det hela MYCKET lättare. Siri bryr sig knappt om oss, istället låter hon Benjamin visa henne massa roliga saker eller så köar hon till rutchkanan. Hon verkar tycka det är roligt, jätte roligt.

Även denna dag har varit intensiv och eftersom Siri fick för sig att hon skulle mattas i två timmar idag så har jag inte riktigt hunnit slappna av. Snart tänkte jag göra natten, det är inskolningssamtal imorgon för Siri och jag bestämde mig hur att hoppa det lärarledda i skolan och följa med imorgon. Jag får helt enkelt nöja mig med att plugga med klasskompisarna en stund på eftermiddgen. Det känns helt galet att min Pluttis skall börja dagis. Och första dagen vill jag med

Kom på mig själv med att inte blogga alls igår. Kan bero på att det var fett med ös hela dagen. På morgonen åkte vi iväg på Siris kusins 4-årskalas. Det var ett barnkalas som gick till just såsom ett barnkalas skall gå till. Fullt med sockerhöga ungar som lekte så golvet gungade. Efter det så var Siri helt utmattad och vi åkte iväg mot kärra och åt middag hemma hos fina Sandra och Mathias med sonen Seth. Det var ett himla tag sedan vindögd och som vanligt bjöd Sandra på urgod mat och sällskapet är ju toppen. Där stannade vi tills det var dags att åka hem och natts Siri. Vi var ganska trötta allihopa och klockan nio var alla lampor släckta och vid tio då dov vi allihop.

Idag har det varit ännu ett kalas. Frans syster fyllde 23 och bjöd på diverse hemmabakade kakor och tårtor. Jag var mest impad över hennes hemmagjorda vaniljkräm som hon hade i tårtan. Det är inget som jag vågat mig på tidigare men kanske att det får bli en av beståndsdelarna i min födelsedagstårta i november.

Då var praktiken slut och dags att komma tillbaka till vanliga rutiner igen. Påväg mot skolan för kursens sista seminarium. Inte riktigt förberedd idag men eftersom seminarierna inte är obligatoriska så skall det inte göra något. Jag har knappt gjort mer än att titta igenom frågorna som är överkurs som tusan om man gemför med tenta frågorna. Önskar kanske att jag hade haft lite tid och ork att svara på alla men det har jag inte haft och då är setet inte mycket att göra.

Inatt sov Siri i egen säng fram till morgonen och då kom hon lunkandes in till oss själv och somnade om igen. Om man bortser från att jag sov inne hos henne i några timmar mitt på natten med följder att jag sovit kass så är jag nöjd. Ett steg på vägen mot att få sova hela nätter. Inatt tar jag med täcke och kudde in till henne så kanske jag får sova ordentligt om hon inte somnar så djupt att jag kan avlägsna mig innan jag själv somnar.
Jag har en känsla av att vi smet når vårt mål med detta sängbytet, det har ju gått över förväntan dessa två nätter :)

Och sedanett par bilder. Siri sussat sött i sin säng och jag i mina snyggaste kläder.

En liten kort sekvens över min dotters underbara humör