Och alla dessa månader blev tillslut ett helt år. För ett år sen hade vi precis för några minuter sedan fått komma ner på BB med vår nykläckta lilla bebis. Förlossningen var lång och jobbig men så fort man fick fina lilla Siri i sin famn så var allt det hemska borta. 

Två hade blivit tre och det var helt magiskt. 

Idag har vi firat ett år tillsammans. vi sjöng för Siri i sängen i morse och det var hon minst sagt nöjd med. På kvällen fick vi lite gäster so mfirade med tårta och kakor. Siri tycker ju minst sagt om att stå i centrum och har sprungit runt som en tornado och grävt med hela handen i tårtan, och det får man ju när man fyller år. 

För lite mindre än en vecka sedan så släppte alla spärrar för Siri och hon började gå. Det har j varit på g ett rejält tag men nu släppte hon taget och efter det har hon gått långa sträckor varje dag. Dessutom orkar hon mer och mer och hastigheterna är inte nådiga. 

När man ser tillbaka på detta året och försöker att förstå vilken utveckling dessa små går igenom så är det så oerhört svårt att begripa . Sitter och stirrar på foton på väggen framför mig.  foton där hon är några minuter gammal. Från ett skrynkligt litet russin till ett självständigt (nåja) litet brn med vilja av stål. Det går inte många minuter mallan skratten när man umgås med Siri. Hon är helt underbar. 

Älskar henne till oändlighet och det är så häftigt att veta att jag kommer få följa henne och hennes utveckling läääänge än.