Siri har feber. Jag undrar om det är den där hörntanden som ser ut att vilja komma ut och se ljuset eller oom det bara är den där envetna förkylningen. Nu har hon hostat ett tag men i övrig verkar ju förkylningen vara borta. Fisen är på gott humör och verkar inte vara särskillt påverkad trots att hon inatt hade 39 grader. Har hon feber även imorgon får det bli vårdcentralen men är ganska övertygad om att det inte är någon fara. 

Siri har lärt sig vinka! Igår satt vi med syster och åt på Jensens och där satt hon och vinkade åt sig själv. Rätt lustigt såg det ut och det tyckte även hon. Det är läskigt att allt alltid händer samtidigt.

Idag tror jag att vi ska ta det ganska lugnt. Jag skall snart stoppa ner Siri i vagnen och gå för att hämta ut några paket. Sen skall vi ta en långpromenad hade jag tänkt, men eller utan sällskap, det återstår att se. 

Siri har ju de senaste dagarna tagit flaskan utan vidare strid. Jag ger inte bröstet ock det har hon börjat accepteraa nu. Men idag har hon vägrat äta mat. Inte gröt och inte heller favoriten, bolognese. Däremot tog hon flaskan med välling med åt endast en halv portion och det är allt jag fått i henne idag. Hon kämpar på och vill INTE äta. Vad har hon nu fått för sig? 

"kommer aldrig ge mig aldrig någonsin ger jag upp nu" det är Siris melodi!

Siri har nu två kvällar i rad somnat med flaskan fylld av välling. Hon tog den helt utan gnäll och slörplade sig till sömns. Jag hade ju gärna fortsatt amma ett tag till men eftersom Frans snart skall vara pappaledig så började det ju bli tid för att sluta. På dagarna är det numer endast mat som gäller. Hon får inte heller somna till bröstet men på natten om hon vaknar och på morgonen så får hon bröstet.

Det känns som att den där första vägran har släppt och förhoppningsvis fortsätter det såhär. De kvällar som inte har gått lika smidigt har ju varit hemska. Jag vet att det bara är att slänga fram bröstet så är hon nöjd och ändå så har hon fått skrika och slå bort flaskan.

Men två nätter i rad *pepparpeppar* kanske har hon accepterat flaskan nu.

Hon kan till och med äta själv.  

Dessutom så lärde sig Siri att sitta själv igår. Inte som en fällkniv utan som en riktigt stor bebis! 

Hon sitter inte själv på golvet men i handen går bra.

Idag kom Siris halsband! Smycket är helt otroligt vackert! Blödig som man är får man ju en liten tår i ögonvrån! Siris farmor och farfar, fastrar Henrietta, Anna-Lena och Johanna, hennes farbror Rikard, mormor, gammelmormor och mormorsmormor har alla lagt pengar till detta smycke. 

'

Det blev ju helt sanslöst fint!

Orginalavtrycken fick man tillbaka om man skulle vilja beställa något mer. När jag jobbar och är rik och Siri                                                kanske har ett syskon skall jag ha dem om halsen båda två. 

Att Siri paserat halvåret är för mig helt ofattbart. Hon är nyfiken och framåt och en sån glad liten prick. Om man ser tillbaka på vad hon lärt sig under de här sex månaderna så är det svårt att begripa vad hon lyckats trycka in. I dagarna har hon börjat förståsig på sin gåstol och även om vi ännu inte har en skenande bebis så tar hon sig fram och utforskar allt möjligt. Nu står hon bredvid pappa på golvet och hjälper honm bygga ihop en köksmöbel. Hon jagar mer än gärna katten och speglar sig med jämna mellanrum i ungnsluckan. 

Igår var vi på BVC och läkaren var mer än nöjd med Siris utveckling dock med vissa invändningar. Hennes vikt är låg! Inte jätte  låg men ändå tillräckligt låg för att läkaren skall rynka på näsan, vecka pannan och se bedrövad ut. -Vad får hon för mat? Fick god lust att svara att hon inte får någon mat men istället redogjorde jag för en matglad bebbes födointag. Vilket är rätt stort anser jag. Men vi skulle visst öka fett innehållet i maten. Använder redan rapsolja men trots det gnällde läkaren vidare. Siri är inte bara en lättviktare, hon är ju en liten kortis också och jag oroar mig inte över hennes vikt. Ja hon är ju en liten spink men hon har väl ärvt sin pappas ämnesomsättning helt enkelt och jag tänker inte känna mig som en usel förälder för att hon inte lägger på sig ett kilo i månaden.

                                           För hon är ju inte alls farligt lik sin papi! 

                                                                     Upptäcktsfärd

                                   Siri och Bosse är behjälpliga när Frans har problem i bygget!

Siri var nyårsfin. 

Rödmule i norrlandskylan                      Siri borstar sina tänder själv. 

Då är det ett faktum att det bästa året jag någonsin upplevt har gått till enda. Året då jag fick se min lilla skatt på den svartvita skärmen för första gången. Året då hon växte sig stor och stark i min mage. Stark så att den var nära bristningsgärnsen i varje spark, stor att jag nästan rullade fram. Kanske en smula oproportionerlig men fantastiskt vacker var jag! Shit, tänker ni nu. Sa hon just att hon var vacker!? Ja, det gjorde jag! 

Under mer än halva 2011 väntade och längtade vi efter att bli tre. En lycka som inte går att beskriva med ord. Där började ett fantastiskt äventyr. Andra halvan av 2011 har bjudit på oändligt med skratt och en överfull kvot av kärlek men året har försvunnit i en rasande fart. 

Nu börjar vårat första hela år som familj. När vi står om ett år och ser tillbaka på året som gått så kommer vi inte att se tillbaka på livet före Siri! 

Nyår firade vi hemma hos fina,fina Sandra och hennes familj. Kvällen blev lyckad även om S inte var helt nöjd med sin insatts i köket (alla andra var då nöjda i alla fall) och dessutom fick hon en snabb släng av något oidentifierbart hängigt. Men det blev bättre och vid tolvslaget skålade vi i deras brölops champagne. Vi spelade sällskapsspel och lekte loss med deras Wii. När vi väl begav oss hemåt vid tre tiden så hade vår lilla sessa inte sovit mer än ett par timmar. Hon vaknade strax efter tolvslaget och sen ansåg hon sig färdigsövd. 

Siri inleder nu det nya året med att gnaga på oss med sex tänder och använder sina ny upptäckta kommunikationstalanger till att få sin vilja fram. Jag tänkte ju byta kvälls "tutttutututtuteeee" mot välling. Men det är ju svårt att säga nej när hon till och med lärt sig be om det själv.