Här är vi inte fit for fight. Stackars lillskruttan har haft en nattlig rinsnuva i några nätter nu och i morse vaknade hon med ögoninflammation så det blev inget babysim. Siri verkar inte vara så värst stör av det rinnande och svullna ögat men vi tycker hemskt synd om henne.

Själv är jag inte håller helt hundra. vaknade med en kliande halls. Jag är tung i huvudet som ett bowlingklot och skulle kunnat sova hela dagen men jag hade annat på schemat.

Så idag bar det av för att handla till dopet. Det känns som att det är så himla mycket kvar att göra men det mesta kan jag ju inte ens börja med än. På lördag skall det göras pastasallad åt 50 personer.

Nu ligger Siri i sitt gym (tack och lov för hennes gym) och är mer än måttligt nöjd. Hon ligger och skrattar högt för sig själv och pillar med gymmets alla funktioner.

Frans hänger tvätt och snart skall jag börja dammtorka i vardagsrummet. Vilken sekund som helst nu. Vi skulle egentligen ha storstädat idag men eftersom vi båda är lite rossliga så kör vi ett lugnt race och hoppas på mer energi imorgon.

Middagen blev vad man kan förvänta sig av en sådan här dag. Fiskpinnar och paketet med det OH så tråkiga pulvermoset åkte fram... fy vad det är ogott men pulvermos. Men något måste man ju äta.

Nu skall jag hänga upp Siri på magen och dra mitt strå till stacken.

Siri har fått en liten snuva. Den har besvärat henne på nätterna i två dagar men ingenting på dagarna. Hon är en ganska glad unge trots snorig näsa men hon sover en hel del.

Idag har vi varit och pratat med prästen som skall hålla i Siris dop. Vi har bestämt psalmer och tittat till stället. Det kommer bli superbra och prästen verkar jättetrevlig. Ser  mycket fram emot att ha alla samlade, att min lillebror kommer hem från folkhöskolan i småland som kidnappat honom och att alla kommer för att fira Siri. Skruttan kommer ju ha fyllt fyra månader, tiden går så fort.

Siri fick fin fin litteratur från goboken också. Det kom idag och Siri har inte velat släppa boken om "Willes vänner". En liten tygbok med skallra och spegel på baksidan. Siri somnade med boken i handen.

    Och dessutom har jag börjat fundera på om vi inte är lite lika ändå.        

Bjuder er på en skrattfest med min lilla fining!

Om det är någon här som följer min blogg så har ni nog inte missat att Siris första babysimdag var just idag. Och hon älskade det. Jag har ju sett fram emot kursstarten i en månad och nu förstår jag varför. Idag badade bebisarna i 20 minuter och man han knappt blinka innan det var dags att gå ur vattnet men i fortsättningen skall dom bada i 30 minuter och då hinner man ju njuta lite extra.

Babysimmet bygger på självräddning och meningen med denna kursen är att bebisarna skall lära sig att viljemässigt hålla andan för att inte drabbas av panik om de skulle hamna under vattnet. Efter tre fyra gånger ska de även få dyka och det känns ju onekligen lite läskigt men tufft är det ju utan tvekan.

Om Siri var solstrålen i vattnet så var hon minst lika surig när hon kommit upp. Hon var helt slut och hon sov mellan tre och sju, dessutom är hon just på väg till att somna igen. Det var nog mycket intryck för både hörsel, syn och känsel som behöver bearbetas nu.

Ett litet smakprov. Nu syns inte min bikini på filmen men faktum är att jag och Siri matchar.

Siri badade en lång stund idag och jag vill påstå att hon tycker det är rätt skönt.

På lördag blir det babysim!

Ni kanske tycker att det är ett evigt tjat om lilla Siris tänder. Kanske det är också men nu har hon en riktig. En sylvass liten bebistand som spruckit igenom i underkäken. Jag vill ju fortfarande inte riktigt tro att den där oidentifierade "pluppen som hon har där en framtida hörntand skall sitta skulle vara just en sådan- Trots att farmor tandläkaren och BVC sköterskan hävdar att det skulle vara en tand. Nu tycker jag dessutom att den börjar krympa, något jag är ganska säker på att en vanlig tand inte skulle göra.

Siri snuttade på mitt lillfinger, vilket hon brukar göra när hon är hungrig. Så jag bad Frans sticka in fingret medan jag öppnade matbespisningen och rätt vad det var så bet hon honom. En tand. En riktig tand. 3½ månad och även det är ju ganska tidigt. Jag diskuterade det med Bianca senast igår och sa att jag tyckte det var skönt att det där i hörnet inte var någon tand så hon inte behöver gå igenom alla utvecklingsfaser på en gång. Men det tycks ju som att hon skall vara tidig med allt.

Idag var vi iväg på babysim-teori, på Lördag skall Siri bada för första gången och det skall bli så roligt. Jag har redan sett till att återanmäla mig till nästa kurs och nu blev vi dessutom lovade plats i Lundbybadet just hos oss eftersom dom totalmissat att hålla löftet till oss om att höra av sig och erbjuda plats om de skulle startas kurs där. Jag och Bianca är VIP på nästa kurs. De ni.

Sen blev det kväll och jag gjorde kall pastasås med färsk spenatpasta,  mumma!

- Creme fraish, stor burk

- Tonfisk, två burkar i olja.

- Gul paprika

- Purjolök

- Annanas

- Majs

Salt och peppar efter smak.

Hacka ner annanas, paprika och purjo i små bitar och blanda ihop med majsen och tonfisken i en bunke. Rör ner creme fraish och krydda efetr smak.

Koka pasta.

Bon apetit!

Idag är det den där dagen. :D För exakt ett år sen nästan på timmen fick jag veta att hon låg där inne. Jag ryser bara jag tänker på det. Det hela var ganska märkligt och när jag gick iväg för att köpa det där graviditetstestet så trodde jag ju faktiskt inte att jag var gravid. Jag köpte till och med två för att ha ett tills nästa gång.

Faktum var att jag kvällen innan var EXTREMT bölig och fick ett utbrott mitt inne i stan för egentligen ingenting. Jag sa till Frans när jag lugnat ner mig att vi kanske skulle skaffa ett graviditetstest och han höll med. När vi var på väg hem orkade han inte hoppa av för att skaffa ett och jag trodde ju egentligen inte att det var något så vi sket i det. Dagen efter åkte Frans till skolan och när jag gick upp kändes det på något sätt fortfarande som att jag ville testa.

Jag gick iväg och köpte de två testen och gick hem och pissade på stickan och trodde jag skulle svimma. Jag han knappt lägga den ifrån mig innan den visade ett +. Jag trodde jag såg fel och det första jag gjorde var inte att ringa Frans utan jag ringde till en vän.

"Jag tror jag är gravid" min vän utbrast "ÄNTLIGEN" haha. En aning konstigt kan tänkas. Och jag var så osäker att jag var tvungen att mmsa en bild på testet. Men visst fan var jag gravid. Jag blev så lycklig att tårarna sprutade, i min mage låg det en liten varelse. Egentligen inte mer än några delade celler men det skulle bli ett liv.

Sen ringde jag Frans och berättade i andra änden blev knäpptyst. "Hallå" "på riktigt?" stackaren blev helt chockad. Han var på väg hem och det komiska i det hela var att  vi båda var på väg och skulle spela in Gynekologen i Askim. Vi skulle spela blivande föräldrar i en föräldragrupp. Jag var gravid i 8 månaden. Märklig känsla, haha, där stod jag med fusk-mage fast på riktigt. Svårt att beskriva känslan. Idag ett år sen men jag minns precis.

Dessutom är det ju kanelbullens dag och det måste firas!

Fy fy fy! Vad jobbigt det var. I dubbel bemärkelse. Jag tränade ju trots allt för första gången på över ett år (om man inte räknar den mycket lugna gravid-yogan jag gick på i våras) och dessutom var jag ifrån Siri för första gången på ett år även det. Far och dotter skulle få bounda lite. Så blev det och redan innan jag gick ut genom dörren kändes det en aning jobbigt att lämna min lilla Siri. Det var första gången som jag lämnade henne sen jag såg henne första gången och det kändes inte alls särskilt roligt. En viss tomhet den där parveln har ju varit mig närmst sen 364 dagar tillbaka. Imorgon är det ett år sedan jag fick veta att jag var gravid. Vart tog tiden vägen? Min älskling som vi läste om i boken " inte större än ett knappnålshuvud" har blivit 60 centimeter och rullar själv. Vad händer? Pappa klarade naturligtvis galant av att ta hand om lill-tjejen medan jag svettades floder och flåsade lungorna ur mig. Huva vad jobbigt det var! När jag kom hem hade hon redan sovit en timma och jag vill helst av allt lyfta upp henne och krama om vår lilla skapelse men får låta bli. Imorgon! 

Mitt i allt elände så känns det ändå skönt att Frans får lite egentid, det får ju jag varje dag och dessutom att komma igång med träningen igen. Får se hur ofta jag hinner träna och hur lång tid det tar innan jag fått upp lite flås. Idag kändes det som en lång väg tillbaka tills man kan njuta av träningen :P

Jag har ju hunnit med annat också! Idag var jag och Siri hos Bianca och fikade. Bianca bakade supergoa bullar och på plats var fem morsor med bebisar och stället blir alltid så härligt livat när vi samlas allihop. Vi har allihopa så glada barn och för det mesta är det en skrattfest! Lilla W som jagar apelsiner och krålar sig fram, starke S som troligen springer ifrån oss alla inom en snar framtid, fina A som bara växer och växer och alltid bjuder på sitt stora leende och S som är nyfiken på allt. Det är härligt med alla bebisar och alla mammor. Stormtrivs i sällskapet och glad att jag gled in i deras lilla mamma grupp på ett bananskal trots att deras är 4 och 5 månader äldre än min lill-skit.