All stress, all ångest och allt plugg...

Tentan var inte alls så svår som de övningstentor vi fått, inte ens i närheten. Jag att och lägjorde uppgift för uppgift för att inte bli uppstressad och blanda ihop saker och ting.
Varje gång det var dags för en ny uppgift gick pulsen upp men när jag läst och sett att inte heller denna skulle bli något problem lugnade jag ner mig.

Efter att ha kontrollräknat allt två och insett att jag fått samma svar båda gångerna lämnade jag in.
Hr redan hunnit jämföra vissa svar med kurskamrter och än så länge har vi fått samma!

Inget jag svär på men jag tror att jag grejat det! Kan ju aldrig vara hundra men det känns jäkla gött just nu! Så åker vi till Ullared och firar istället för att dämpa sorgerna, helt ok det också!

Vill inte! Blir knäpp av att veta att det är 100% rätt som gäller imorgon. Snart blir det kudden och hoppas att jag kan koppla bort min omänskliga tentaångest!

Pluggandet får vara över för denna gång, misstänker att det inte kommer gå galant imorgon men håller mina tummar så hårt jag kan för att jag kan fokusera imorgon. Det är inte matten som är det svåra. Det är att komma ihåg vad som frågas efter. Jag är mästaren av slarvfel och det måste jag låta bli imorgon!

Nu blir det lasegne till middag, kanske bläddra lite i papperna ikväll igen men annars får det gå som det går nu.

Hur sött det än är när Siri lär sig att sjunga med till TV programmen eller avsnitten till mumin så känns det som det blivit lite mycket av den varan på sista tiden.
Så idag frågade jag Siri om hon ville baka istället, och det ville hon!
Nu har hon smakat på mjöl, socker och vaniljsocker. Hon har hjälpt mig räkna och blanda, hon är visst en mästare på det där med bakning. Och naturligtvis fick hon slicka smeten från redskapen när vi var klara, det hör ju till!
Mycket nöjd blev hon och det var en mysig liten familjestund. Det gör vi garanterat om! Många gånger!

Fick förklarat för mig härom dagen att detta både är NO och matte, benen dåså! Då är det ju super att baka!

Sitter på tåget och försöker räkna lite. Men jag kan inte sluta titta ut genom fönstret. Jag förundras över hur vacker vår natur är på hösten. Skogen får så många färg nyanser.

Drömmer mig bort en stund istället!

Nu har jag gjort två övningstentor och hur noga jag än försöker vara så kan jag bara inte sluta göra slarvfel! Jag blir arg på mig själv! 100% rätt är fan inte lätt! Eftersom matten är så lätt blir jag så vansinnigt irriterad på mig själv när jag får fel.

Vad gör jag?! FOKUS!

"Man får inte att leva om sitt liv, det är det som är själva grejen"

Jonas Gardell

Igår gick då sista avsnittet av torka aldrig tårar utan handskar. Jag har nog aldrig gråtit så mycket förut! Jag att i 55 minuter och fulgrät! Grät så tårarna sprutade. Man blir arg på mänskligheten! Fy fan säger jag bara!
Jag vill tro och jag tror st det över lag är lättare att leva som homosexuell idag. Att vi tack vare människor som Jonas Gardell, människor som tagit striden, blivit mer tolleranta. Jag skriver tolleranta fast jag inte tycker det är rätt ord, men kan inte hitta något annat. Vad är det att tollerera? Jag tror att människors förståelse för det som inte anses som det normala har förändrats. Och jag vill fortsätta tro det. Jag hoppas för mitt liv att sjukvården har tagit lärdom och att de ansvariga idag känner skam över vad som tilläts ske!
Jag vill inte begripa hur föräldrar kan kränka sina barn på sättet som visades i serien. Jag vill inte förstå hur människor kan göra varandra så illa.

Om ni inte sett serien i tre delar på SVT så gå in på play och gör det!

Om ni sett serien så ventilera gärna vad ni fått för tankar och funderingar?
Har ni kanske en egen blogg där ni kommenterat den? Skicka länken i en kommentar!

Meningen med serien och böckerna är att människor skall börja att diskutera den. Den skall väcka känslor, och det går inte att lämnas oberörd av vad man sett!