Shit! Siri!

Frans ringde och sa att Siri slagit huvudet. Hon ville visst inte ha halkisar på sig... Hon halkade baklänges och slog huvudet! Fan också! Jag är livrädd! Siri skrek så hon inte fick luft, hon försvann. Försvann, var borta i tio sekunder! Borta! Slagit huvudet, svimmat, borta! Frans säger att allt är bra nu! Hon skrattar visst och leker igen. Men vi är pålägg till drottning silvias båda två. Kan inte tänka klart. Ringde syster. Behövde höra att det inte var någon fara, och det var vad hon sa. Försöker lugna mig! Hon fick ingen luft och svimmade, min lilla Siri! Ingen luft!

Andas, snart möter jag upp Siri så måste jag vara lugn! Vill inte skrämma henne, även om jag aldrig varit så rädd någonsin!

Fina lilla skruttan vad du skrämmer mamma!

Imorgon börjar praktiken. Nu skall jag till en ny vårdcentral och denna gången skall man plocka fram stora nålen! Jag är nervös som få men är ganska övertygad om att det kommer gå bra. Är ju van vid att hantera nålar annars också, vid symaskinen. ;)

Just nu sover Siri middag. Sen skall vi iväg till Åby hade vi tänkt tillsammans med Siris bästa kompis Benjamin och bada. Det ska bli mysigt!

När vi kommer hem ikväll blir det råplugg dör både mig och Frans. Det har varit ganska svårt att få tiden att räcka till den kursen men som det ser ut nu skulle kg tro att jag klarar trntan i alla fall och det är ju två veckor kvar så det borde ju funka :)

Min fina Siri vaknade klockan sex. Hennes Lars föräldrar somnade om men inte fröken. Hon bar uppe och hittade på hyss. När Frans vaknade låg det toalettpapperskonfetti över allt. I lasses korg bland annat. Hon hade dessutom petat fingret långt ner i mitt lyppsyl och legat med min telefon och på något vänster fått fram björnens magasin. Jag gissar på att det var en lyckträff.
Nu har hon busat med katterna och snart ska vi ut och hitta på något. Förslagsvis något som inte innefattar utomhusbistelse, burr!

Den har kommit och nu sitter jag hemma och leker med den. Den är ju tjusig som bar den och jag känner redan att vi kommer att bli bra kompisar jag och paddan. Jag är spänd på att få ta med den till min första förel
Aning. Vilket visserligen kommer att bli om över två veckor men ändå. Jag har tjuvkikat över axeln när en klasskompis antecknat under föreläsningen och testat lite hemma nu. Det funkar ju hur bra som helst!
Nu skall jag leka vidare och se om jag kan hitta några roliga appar åt Siri också. Några tips från proffsen på appar åt ettåringar?

Migrän! Fan också! De senaste månaderna har jag haft förra migränanfall i månaden och det är allt annat än trevligt. Innan midsommar hade jag inte haft anfall på två år och jag hade kanske haft ett tiotal anfall någonsin. Men efter midsommar har jag nog haft lika många av variernde styrka. Just nu ligger det och trycker bakom ögonblicken och illamåendet är ganska illa. Sitter på spårvagnen på väg hem från mitt sista arbetspass och mår pyton. Förstår inte varför anfallen är så täta nu, kanske dags att kontakta primärvården och kolla upp det. Usch, det är så mycket man behöver göra hela tiden. Men det är ju ohållbart om jag ska ha migrän hela tiden och de receptfria mediciner som finns är inte lämpliga för mig då de inte är bra för min mage. Pest eller kolera lite grann. Fy! Nu har jag gnällt klart men blir inte lyckligare för det.

Ligger och drar mig. Inte sugen på att gå upp. Men från köket tycker jag min känna doften av mannagrynsgröt så man blir lite lockad att dra sv sig täcket och ansluta sig till de andra två.

Funderar över vad sjukvården gjorde igår åt situationen. Klart är i alla fall att mamma inte blev glad. Hon har lämnat otalt många meddelanden på telefonen av inte så trevlig karaktär. Men det visste jag ju sedan innan. Det är tråkigt att man måste ta denna vägen istället för att hon skall lyssna på oss och åka in själv.

Då har man klickat hem detta fantastiska lilla paket! 

Inte illa va?

Nu har jag lugnat mig lite och har äntligen fått tala med en läkare. får se vad som händer men just nu så har jag inte mycket tilltro till sjukvården.

Fan vad jag just nu HATAR den svenska sjukvården. Jag skall ringa för att få ett tvångsomhändertagande och de beter sig som om jag vore dum i huvudet.

Sist jag ringde om att mamma behövde läggas in pratade jag med polisen som kopplade till en psykiater. Efter några timmar mitt i natten låg mamma på sjukhus.

Nu har jag ringt polisen, psykakuten, 1177, psykjouren och INGEN vill hjälpa eller tar mig på allvar. Ska det vara så jävla svårt att få en sjuk människa utan sjukdomsinsikt med självskadebeteende på sjukhus?

Jag är så arg, besviken och ledsen att tårarna sprutar. Trots att jag levt med hennes sjukdom i stort sett hela livet så beter det sig som om jag överreaggerar. Jag om någon vet väll när mamma behöver läggas in. "Ja men har hon varit sjuk hela sommaren kan det ju inte vara så akut att hon ska komma in just nu". Vad sa du!? Klart fan det är akut just nu! Det är så jävla akut just nu! De senaste veckorna har mammas sjukdom eskalerat och jag oroar mig av en anledning. Jag är orolig för att det är nödvändigt inte för att jag tycker det är kul.