Står i kö till expert. Har köat i en timma nu. Det trodde jag inte när jag ställde mig. Då hade jag åkt hem och kramat på Siri istället. Men nu är jag ju snart framme. Skulle oegentlighet bra kolla om de hade någon bärbar dator ill bra pris. Nu känna det nästan som kg måste köpa en när jag kommer in bara för att jag köat så länge. Haha!

så iPod eller dator?
Tell me

Överallt ser man stora magar. Överallt ser man små liv i vagnar. Överallt pratas det bebisar.

Jag tycker ju hemma att Siri är min bebis men det är svårt att hålla fast vid när man möter sådana som Albin. Små hjälplösa knyten.

Siri passar nog inte in på några av de definitioner av vad som är en bebis.
Nu vet jag ju inte om det finns en allmän definition men jag skulle kunna tänka mig hur den skulle se ut om det fanns en.

Siri kan gå och hon kan springa. Hon kan härma djur och hon kan äta själv. Hon kan peka, hon kommer och drar oss i handen när hon vill visa något. Hon skrattar när något blivit tokigt. Hon blir stolt när hon gjort något bra och ledsen då hon får skäll.

Siri är en liten men ingen bebis, ett barn. Konstigt att titta på lilla lilla Albin som ändå är bra större en Siri var då hon föddes, titta på honom och se att Siri varit mindre. Varit sådär liten och pluttig, skrynklig och ovetande. Ovetande om var hon var, i behov av oss hela tiden.

Om mindre än två veckor börjar Siri på dagis. Där kommer hon bättre lära sig vissa sociala regler. Hon kommer lära sig att samsas och samverka med andra. En riktig liten människa, en person, världens finaste lilla person.

Det är en häftig resa som jag njuter av varje dag! Att få följa detta lilla. Från knyte, till bebis, till barn. Innan jag vet ordet av har hon egna bebisar.

Men innan dess skall jag ha fler. Åtminstone två och förhoppningsvis om två år kommer den första.

Längtar, men tills dess tänker jag fortsätta att njuta av Att kunna fokusera på bara Siri!

Överallt ser man stora magar. Överallt ser man små liv i vagnar. Överallt pratas det bebisar.

Jag tycker ju hemma att Siri är min bebis men det är svårt att hålla fast vid när man möter sådana som Albin. Små hjälplösa knyten.

Siri passar nog inte in på några av de definitioner av vad som är en bebis.
Nu vet jag ju inte om det finns en allmän definition men jag skulle kunna tänka mig hur den skulle se ut om det fanns en.

Siri kan gå och hon kan springa. Hon kan härma djur och hon kan äta själv. Hon kan peka, hon kommer och drar oss i handen när hon vill visa något. Hon skrattar när något blivit tokigt. Hon blir stolt när hon gjort något bra och ledsen då hon får skäll.

Siri är en liten men ingen bebis, ett barn. Konstigt att titta på lilla lilla Albin som ändå är bra större en Siri var då hon föddes, titta på honom och se att Siri varit mindre. Varit sådär liten och pluttig, skrynklig och ovetande. Ovetande om var hon var, i behov av oss hela tiden.

Om mindre än två veckor börjar Siri på dagis. Där kommer hon bättre lära sig vissa sociala regler. Hon kommer lära sig att samsas och samverka med andra. En riktig liten människa, en person, världens finaste lilla person.

Det är en häftig resa som jag njuter av varje dag! Att få följa detta lilla. Från knyte, till bebis, till barn. Innan jag vet ordet av har hon egna bebisar.

Men innan dess skall jag ha fler. Åtminstone två och förhoppningsvis om två år kommer den första.

Längtar, men tills dess tänker jag fortsätta att njuta av Att kunna fokusera på bara Siri!

Nu är jag å väg hem. Jag har klämt, gosat, sniffat ,mysat och bytt blöja på Albin! Vi är typ bästisar redan. Detta kommer bli så bra!

Jag ska bli världens bästa moster.

Trots att han är en ganska stor grabb så blev jag helt shockad över hur liten han var. Jag hade ju mentalt förberett mig genom att försöka minnas. Men det är ju helt enkelt omöjligt att förstå.

51cm och 4200g var han när han kom till världen.

Jag är helt såld!

Kan inte klämma mig mätt! Små underverk är vad dom är! Det är helt magiskt, sen då fick jag en positiv överraskning när jag pratade med syster. Jag som brukar vara den som vet allt först. Haha! Får ju gratulera då. Du vet vem du är ;)

Nu mår alla så bra att de har fått åka hem. Albin skall bra åka in ett par gånger till för antibiotika och Gabriella mår bättre. Det måste varit alldeles fruktansvärt jobbigt för både Gabbie och Kristoffer och jag är stolt över dem båda!
Nästa helg skall de flytta också! Det blir inte någon vila där inte. Får se vad man kan hjälpa till med. Tänk att Albin snart hunnit bli en vecka. Kanske låter galen men varje dag händer det något när de är sådär små. Idag ska jag gosa ikapp hade jag tänkt. Sen hoppas jag kunna träffa honom ofta.

Fatta att jag är någons moster! Det är ingen liten grej! Hoppas att jag någon gång kan vara lika viktig för Albin som min faster är för mig!

Jag: Frans det luktar jätte mycket bajs här.
Frans: va inte det din andedräkt?

Detta får man höra just efter tandborstningen. Charmig karl en har! Vill tillägga att det inte var min andedräkt!

Känner mig lite skyldig när jag står och ler åt Siri när hon äter sitt livs första klubba. Så var det ju inte riktigt tänkt men har inte hjärta att ta den ifrån henne. :)