I Fredags åkte vi tidigt på moronen iväg till huvudstaden med ett par vänner och deras lilla grabb. Vi hade inte så jätte mycket planer utan skulle se lite vad vi kände för när vi kom fram. I Stockholm var det världens snö oväder å vi tog oss till gamlastan och tog en mysig sopplunch. Barnen var trötta och sov massor. Sedan gick vi tillbaka mot slottet för att se på vaktavlösningen. Det är ju ganska komiskt att se på. När Tabata frågade om de får mer betalt vid dåligt väder och Jonathan svarade att de inte får betalt så tyckte vi bra synd om dem. Eller ja, de får ju lön idag eftersom värnplikten inte längre existerar. Och det känns ju åtminstone något bättre. förr var det ju lumpar-killar och tjejer som stod där gratis. Men oj vilket privilegie att få tjäna kungen och fosterlandet... Jag suckar djupt bara jag tänker på det. Sen åkte vi mot hotellet och värmde oss en stund. Sedan mötte vi upp efter ett par timmar och åt en hrlig middag på en jugoslavisk restaurang. Allas mat var supergod och kvällen avslutades med en kopp te hemma hos Jonathan och Tabata i den supermysiga lägenheten.

Lördagen begav vi oss mot skansen. Vi tänkte att Siri skulle få kika på aporna. När vi kom dit kom jag på att någon nämnde på infoträffen på liseberg i veckan att man har en massa personalrabater. Vi frågade i kassan, visade upp våra kort och kom in gratis! Hoppsan, där var 200 kronor intjänade. Väl inne insåg vi att även akvariet där man får gå in till lemurerna och kika på babianer och fiskar och sånt som krälar även det skulle kosta 200 kronor. Men vi pungade fram våra kort och kom in gratis även där. Helt galet! Jag har jobbat i tre timmar på liseberg och har redan fått såhär mycket förmåner. Siri tyckte att djuren var jätteroliga. Vi stannade inne bland aporna länge och sen blev det snabbt dags att åka mot tåget och bege sig hem. 

Det var en kort och intensiv resa men vi hade väldigt mysigt. Eftersom vi betalade tåget med resecheckar, hotellet med insamlade streck koder och skansen var gratis så blev det en billig resa.

Idag så var vi iväg med lille bror som kommit till staden och letade påskägg på Mediamarkt. Vi åkte först till bäkebol och sedan till Sisjön. Vi fick väldigt fina presenter. En digitalkamera, ett kamera stativ, en popcornmaskin och ett spel till X-box. De andra fick bland annat filmer, headset, datamus och dataväskor. Det var roligt att springa sunt där och leta men tillslut blev vi smått galna. De sa att de fanns 14 ägg kvar och en av oss hade fortfarande inte hittat något ägg. Man vet att man sprungit förbi dem säkert 100 gånger men inte sett något. Tillslut åkte vi hem och alla hade fått två paket var. Nöjda och glada! Ovh vi kom hem med paket till ett värde av 2000 kronor. Hoppas detta är en tradition som de tänker fortsätta med! 

Det är så förbannat svårt att sätta rubrik när det snurrar i skallen värre än slänggungorna på Liseberg. 

Frans och pluttan är iväg till Åby och badar. Jag skulle också med men magen sa stopp så jag tänkte att jag kanske kunde å plockat iordning lite här hemma och ta det lugnt medan de är iväg och latjar. Jag har hunnit städa i badrummet, hallen, Siris rum och plockat lite lätt i vardagsrummet. Tvättmaskinn är snart klar med första laddningen och jag känner mig ganska effektiv trots att jag inte känner mig hundra. 

Så damp det ner ett paket i brevlådan för en stund sedan. Som jag väntat på detta tyg och jag vill bara sätta axen i det med en gång. Vill hävda att sådana mysiga överraskningar kan få det onda att försvinna för en stund. 

Igår sydde jag två mössor åt Siri! Nu är de ute på vit men nr hon kommit hem skall jag fota och lägga upp dem. Jag blev supernöjd med båda, en lite tjockare och en tunn vårmössa.

Dessutom så är det min första "arbetsdag" imorgon. Jag skall på ett infomöte och det skall bli roligt. Jag är ju lite spänd inför det nya jobbet såklart. Men jag vet ju att jag kommer vara awsome.

Nu åter till plockandet och pillandet.  

Nu har mittt liv helt ändrat karaktär. Efter en färdig skolvecka så får jag lov att köra en liten utvärdeering. Att det bara är torsdag och att skolveckan bestått av tre halvdagar får vi ignorera. Förtsa veckan är nu avklarad och när man sitter där i föreläsningssalen så känns allt skrämmande bekant. Som om uppehållet på två år aldrig excisterat. Där är jag ju som vem som helst. Det är ingen som tittar på mig och tänker att hon har världens finaste, fräckaste, tuffaste, intelligentaste, roligaste unge hemma. Men det har jag ju! Och jag är inte hos henne! Jag ska inte ljuga för visst är det skönt att få vara lite själv också, när man "suttit hemma" i ett helt år som det skulle blivit om ganska precis två veckor. Men det känns tomt. Inget gnäll men heller inga skratt. När jag kommer hem så verkar inte Siri ha saknat mig något märkbart. Men jag saknar! 

Igår köpte jag en ny symaskin. De tre sömmar som min gamla maskin hade dög helt enkelt inte. Men med tanke på att maskinen har ungefär levt dubbelt så länge som mig om inte mer så får jag säga att den förtjänar en eloge. Men nu får den hoppa in i förrådet och bli en extra om min nya skall kikas till någon gång. Denna Singer maskin fanns i Netto bladet. I vanliga fall handlar jag ju inte på netto men hallå! En sprillans symaskin med 100 sömmar och massa annat smått och gått gick inte att motstå för under 1500. Jag är förälskad!

Jag vet ju att många av er följer mig även på facebook men ni får helt enkelt leva med att jag upprepar mig. 

Igår lärde sig Siri, som varje dag nu för tiden, något nyt. När jag tyckte mig höra fnitter mitt i middagsluren så skulle jag gå in och kikatill den lilla "sovande varelsen. När jag kom in möts jag av det största leendet. Helt galet vad hon var stolt. Och där i sängen så stod hon upp. Hon trampade även igår vid läggdags runt en lång stund i sängen. Mycket förnöjt!   

Igår läste jag ungefär hundra sidor i en bok som förberedelse för morgondagens tenta så idag var jag ledig och var på stan ihop med Sandra och Mathias. Det var trevligt att strosa runt en stund och nu står kycklingen i ugnen i väntan på Frans som är iväg och raggar exjobb. Livet rullar på skulle man kunna säga.

Men nu säger min dotter att det är läggdags så det är bäst att lyssna på henne och lägga henne i sängen. 

Idag är min sista mammadag. Nu har ju inte jag tagit ut några dagar sen början av december eftersom Frans får såpass mycket bättre betalt för dagarna men det är ju ändå jag som varit hemma. Men imorgon börjar jag skolan igen. En aning vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Skönt av flera anledningar. Jag har målet i sikte och för mig finns inget annat än att inom X antal år bli barnmorska. Dit ska jag och imorgon förtsätter resan. Det är skönt eftersom jag nu bara kan ta mig min väska och lämna hemmet. Inga skötväskor som ska packas varje morgon, ingen välling som ska blandas, ingen vagn som skall trängas in på bussen när folk vägrar lämna plats. Bara lilla jag, och jag går in utan problem för det mesta. Nu skall jag få vara bara Filippa. Skönt men vemodigt. Kontigt att Siri kommer lära sig saker när jag inte är hemma. Idag har hon lärt sig klappa händerna. Hon vinkar på rätt ställe i en av sina favorit sånger. 

"kaptenen på båten säger vink, vink, vink"

Igår stod hon utan stöd i sådär 6-7 sekunder. Utan stöd! 

Allt går så sjukt fort. Man vill ju inte vara borta en dag. Vissa dagar kommer vi ju knappt hinna ses. Men jag kommer ju inte kunna vara där jämt. Nu r snyftandet slut och här skall firas att jag börjar plugga imorgon. Hurra!

Ja! ja, ja, ja! Jag har fått min spis reglerad.

Mitt eviga gnäll om hur dålig den är har faktiskt varit helt befogat. Gubben som tydligen "fixade" spisen ett halvår innan vi flyttade in ställde aldrig in den. Det innebär att den har stått på max hela tiden. Detta har gjort att de "150" graderna har blivit varmare och varmare för var minut tills de var uppe i 300 om man väntat tillräckligt länge.

Nu har han ställt in den så att den lägsta lågan är knappt någon låga alls. Nu ska man tillochmed kunna sjuda på plattorna. Här har vi hatat spisen helt i onödan. Bakade idag efter en heldag i vårsolen. Och gissa vad. Jag älskar min spis! Brödbullarna blev inte knäckebrödshårda i botten och inte det minsta brända. Nu skall jag bara lära känna denna fantastiska spis på nytt. Det får nog bli till att baka baka baka. 

Igår kom Frans hem från jobbet med ett tufft besked. Jag kände inte Christoffer så väl, egentligen gjorde inte Frans det heller. Han har käkat tacos hemma hos oss, följt med oss ut på skärgården. Han har strosat runt med oss på Liseberg, snackat musik, snackat politik. Snackat bebisar och förundrats med oss över livet som låg i min mage. Han gjorde intryck! Men som så många andra var han tvungen att lämna jorden alldeles för tidigt. Jag har alltid tyckt att döden är tuff att ta. Alltid haft svårt att greppa det där definitiva, finnas eller inte finnas. Det finns ingen gråzone. Jag inser först nu hur mycket denna kille berörde mig. Jag grät mig till sömns. Ändå kände jag honom knappt.  Jag gråter nu, för att han är borta, för att han var tvungen att lida. 

Christoffer drabbades av en hemsk sjukdom. Sjukdomen heter ME och är kronisk. Den gör att man helatiden känner sig sjuk. Sjukdomen ger influensa liknande symptom. Han blev fast i sin säng. Orkade inte leva i sjukdommen. Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara att först få en sådan diagnos som 22 år gammal. Sjukdomen utlöses och förvärras med fysisk aktivitet. Jag kan knappt fatta att han orkade så länge som han gjorde. I ett halvår gick han och mådde dåligt. 

livet är så skört.... så oerhört skört...

Jorden är så liten. Så galet liten faktiskt. När jag var liten och gick i det som då hette lågstadiet. Då hade jag en klasskamrat som hette P. Idag heter hon fortfarande P och hon hittade för ett tag sedan min blogg då hon sökte på google. Sökordet skall ha varit typ förlossning. Så kom hon hit. Sen så visade det sig att vi skall bli kollegor till sommaren. Väldigt roligt!

Idag satt jag på Facebook och läste i en av mina favoritgrupper "Vi sytokiga", och vem kommenterar där min bild om inte P. Då visar det sig dessutom att min fina gymnasievän J och P även de är vänner. När jag bläddrar igenom Js bilder så sitter P där. 

Oj mycket bokstäver blir det. Och det är möjligt att det bara är roligt för mig och ingen annan. Men det var sådär roligt att jag legat här och lett en lång sund. Kanske får det någon annan att dra på smilbanden. 

Föresten så har Siri numer sju tänder. Det tog tre månader från det att nummer sex kom tills det att denne tittade upp. Och hon har varit ovanligt grinig ett tag. Nu är den uppe och vi hoppas att även åtta kommer och det snabbare än sjuan. De har ju hitills kommit i par så jag har vissa förhoppningar att även dessa två gör det. 

Idag var vi på öppnaförskolan i Biskopsgården. Riktigt fin faktiskt! Vi skall nog ta en sväng dit imorgon också. 

Förövrigt så sitter jag och suktar efter en ny symaskin. Jg tor att jag får gå ut och sjunga lite på gator och torg, kanske slänga in ett par danssteg. Eller så fortsätter jag att drömma om den där perfekta overlockmaskinen och maskinen som ger mig fler än 3 sömmar. 

natti