Igår kom Frans hem från jobbet med ett tufft besked. Jag kände inte Christoffer så väl, egentligen gjorde inte Frans det heller. Han har käkat tacos hemma hos oss, följt med oss ut på skärgården. Han har strosat runt med oss på Liseberg, snackat musik, snackat politik. Snackat bebisar och förundrats med oss över livet som låg i min mage. Han gjorde intryck! Men som så många andra var han tvungen att lämna jorden alldeles för tidigt. Jag har alltid tyckt att döden är tuff att ta. Alltid haft svårt att greppa det där definitiva, finnas eller inte finnas. Det finns ingen gråzone. Jag inser först nu hur mycket denna kille berörde mig. Jag grät mig till sömns. Ändå kände jag honom knappt.  Jag gråter nu, för att han är borta, för att han var tvungen att lida. 

Christoffer drabbades av en hemsk sjukdom. Sjukdomen heter ME och är kronisk. Den gör att man helatiden känner sig sjuk. Sjukdomen ger influensa liknande symptom. Han blev fast i sin säng. Orkade inte leva i sjukdommen. Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara att först få en sådan diagnos som 22 år gammal. Sjukdomen utlöses och förvärras med fysisk aktivitet. Jag kan knappt fatta att han orkade så länge som han gjorde. I ett halvår gick han och mådde dåligt. 

livet är så skört.... så oerhört skört...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då inleder jag nu den sista veckan på mitt heltidsvick! Det känns omotiverat att sätta sig och plugga igen! Men jag går se Indien som min morot. Jobbet har jag ju trots allt kvar och det är jag galet stolt över! Om service vore för vetskapen att jag ...

Idag pratade jag med chefen. Jag tog sats och hörde om möjligheten att jobba kvar som timvikarie under hösten fans. Och gissa vad... Det gjorde den. Jag är så glad att jag et inte vad. Funderar även starkt på att skippa att ta ut min examen nästa som...

Denna underbara jobbsommar börjar lida mot sitt slut och nedräkningen har på något vis startat. Jag önskar ju att den skulle pågå för alltid men samtidigt vill jag ju bli färdig. Nästa sommar är jag ju syrra, det är ju om möjligt än mer galet än att ...

Uscha! Siri går ju på sommardags och vissa dagar har det gått helt smärtfritt. Idag var inte en sån dag! Hon började gråta redan när vi gick ut ur dörren hemma och sa att hon inte ville gå på dagis idag! Ajajaj i mamma hjärtat. "Mamma vi kans...

Vi trodde ju att sökandet efter bröllopslokal än en gång var över och allt var färdigt. Men precis som första gången sket det sig! Ägaren beslöt att sälja lokalen istället. Nu blir där en restaurang och vi står på ruta ett. Jag har fått en hel de...