Frans och jag var inne med lillan i stan och handlade lite kläder till henne. Inte för att vi egentligen behöver utan mer för att det är så förbannat lätt att förälska sig i kläder i storlekar för dom där allra minsta. Vi handlade lite i storlek 62 som hon i rasande takt börjar närma sig.

Stannade till på Willys på vägen hem och handlade en massa mat för nästan ingenting alls. 

Sen startade multitaskingen, dubbel sats pannkakssmet stekta och klara, dubbel sats med mumsigt hembakat bröd i ugnen och badning av Siri. Dessutom har vi hunnit äta ett par kanelbullar och plocka undan i köket. Och sisådär 2/3 av pannkakorna har nu landat i magen och Siri är nattad och klar. Ibland lyckas man. Snart skall limporna ur ugnen och då får vi se hur dom blev, linfrön och russin blev det idag. Jag vet inte men det tycks vara så att jag inte kan baka bröd utan russin... får nog göra ett försök med något annat nästa gång med det är ju så farligt gott med russin i bröd.

  Resterna blev två matlådor med pankisar.   Fyra jätte limpor att skiva och lägga i frysen

Har suttit och läst lite forum om "modern" barnuppfostran och timeouten hyllas till skyarna. Vad är det för skillnad på en timeout och den gamla hederliga skamvrån? Ingen dumstrut? Jag tycker det är urbota dumt! URBOTA! Har vi inte för läge sedan insett att skamvrån inte är någon hitt? Är det så lätt att omvända folk. Döp om skamvrån till timeoutspot och ta bort dumstruten. Och vips är den en succe igen. Är skillnaden att lärare inte ger timeouter utan enbart föräldrar. Tror inte det. Att tvinga sin treåring sitta i timeout för att han inte lyssnar verkar enligt mig inte vara en jätte bra idé. Man vill ha respekt från sitt barn och det klart att man måste få ta konsekvenserna av sina handlingar men... timeout. Förklara, för jag begriper inte. Vinner man verkligen ett barns respekt på det viset?

Fem timmar kvar till Frans kommer hem och just nu känns det som en evighet. Idag har rosslet i min lillas hals gjort att ingenting riktigt duger. Jag har förvandlats till en mänsklig napp eftersom det verkar vara det ända som kan trösta henne. Det konstanta ätandet har även gjort att det kastas upp en del. Det i kombination med att jag inte kan duscha på grund av det tidigare omnämnda stoppet i avloppet gör att jag känner mig en smula snuskig, jag som redan innan behövde duscha. Om Siri sov gott igenom sin förkylning igår så tar hon nog igen sin vakna tid idag. Igår sov hon igenom hostan men nu väcker den henne när hon just somnat och sen är det så gott som omöjligt att få henne att somna. Då gäller det bara att slänga fram mejeriet och agera mjölktapp.

Lill-fisen har blivit smittad av alla kliande halsar och har nu fått hosta. Igår sov hon igenom i stort sett hela dagen och hon har sovit hela natten med. Men märkligt nog är hon en glad skit när hon är vaken, skrattar och ler en kortis innan hon somnar igen. Eftersom Siri bara var vaken runt fem timmar igår så hann jag pilla ihop hela pärlplattan och nu hänger de 4800 pärlorna på väggen. Jag är grymt stel i nacken efter att suttit böjd över plattan hela dagen mn får ju hålla med alla som tänker att det är självförvållat. 

Vi köpte hörselkåpor åt Siri häromdagen och måste ju bara bjuda på ett par bilder. Förvånansvärt nog gillade hon dom, trodde det skulle bli kink men trots att dom från början satt helt på tok fel så skrattade skruttan och tyckte att det va toppen-sköj. Nu är hon redo för koncerter och allt vad staden har att erbjuda.

Stopp i avloppet också, suck. Avloppet som leder till handfat, badkar och tvättmaskin är helt tätt. Man kan ju bli knäpp för mindre. Bara att vänta till imorgon och ringa fastighetsskötaren men det är mer än en i detta hushåll som skulle behöva tvagas.

Laga mat, pärla pärlplatta, trösta och natta, diska och plocka. Allt i ett liksom. Stekte upp en hel jäkla gris, åtminstone kändes det så och det blev några matlådor. Samtidigt satt jag och började på en ny pärlplatta, denna gången till oss själva. En tavla på vår finfina Siri skall det bli. Under tiden jag höll på som mest så fick Siri en hemsk gråtattack från ingenstans, kan inte för mitt liv förstå vad som var så läskigt. Stackaren har inte ont i magen, ingenting särskilt skrämmande hände men tårarna bara spruta och när jag väl fick tröstat satt hon i selen och snyftade långt efter att hon somnat. Nu ligger hon i vagnen och sover och jag är klar med matlagning och nu har hjärtat kommit hem och trycker i sig lite natta-mat. Snart ska vi gå och lägga oss och det ska bli skönt efter en lång dag. Trotsade vädret och tog mig ut på stan för fika med en massa söta ungar och deras söta mammor. Sedan traskade vi runt för att se vad kulturkalaset hade att bjuda.

Idag har det hänt en hel del igen. Morgonen började med att Siri charmade barnläkaren på BVC som tyckte Siri var helt enastående (såklart). Siris hela illa kropp kollades och klämdes på och hon är precis som man kan förvänta sig av en 7 veckors bebis + lite till och alla kroppsdelar sitter som bekant där dom ska. Barnsjuksköterskan blev mäkta imponerad då hon såg Siri slita till sig ett lamm som låg på skötbordet och även läkaren hävdade att det var väldigt tidigt. Men så är hon ju smart min unge.

Hemma blev det ett storkok med Chiliconcarne och sedan kom moster Gabriella och hennes kille hit och hälsade på. Somliga åt en kaka eller två och smakade på storkoket andra inte. Även morbror Anton och mormor var på besök. När de flesta gått stannade morbror kvar och vi lyckades som vanligt slänga ihop lite kanelbullar, frysen hade hunnit tömmas på den varan sen sist. Hur ska jag kunna baka bullar när liten bror flyttar på lördag? och vem skall hålla mig sällskap om kvällarna? Kanske helt enkelt kommer att få lära mig att roa mig själv. Men nu är frysen åtminstone fylld igen med både bullar och en massa matlådor med chiliconcarnen.

Siri tycker moster är en kul typ.

Frans har varit och skrivit in sig på Chalmers idag, min fina Frans. Och han får dessutom hoppa straight on på år två så han behöver ju inte läsa så fasligt mycket mer än tidigare. Stolt över mitt hjärta. Nu har Siri ÄNTLIGEN somnat och ligger bredvid mig i sängen och sussar sött medan jag väntar på att Frans skall komma hem om en halvtimma.

Jag vet att jag klarar moderskapet alldeles galant. Trots det så har folk, totala främlingar en hel del att säga till om. Idag på Liseberg så gick jag in i amningsrummet för att byta på min dotter. Siri som ju de senaste dagarna haft en lite bråkig mage grät en hel del och då står dör tre mammor och tittar mig över axeln och samtalar om vad det skulle kunna tänkas vara för fel på "den stackars lilla flickan".

- Hon är nog hungrig. säger en av mammorna till mig och jag ville bara explodera. Vad i h*****e vet hon om min unge? INTE ETT SKIT! Men jag blev helt mållös, kunde inte försvara mig, och det händer inte ofta.

Folk tror att jag behöver deras råd för att jag är yngre än dem. Men jag visste precis vad det var för fel på min lilla stackare, hon hade ju ont i magen. Inte skulle jag ställa mig bakom ryggen på dem och samtala om vad det är för fel på deras ungar. Andra anledningar som kom på tal om varför hon skulle gråta var bland annat att den blöjan såg ut att sitta för hårt och att hon var för varmt klädd. LÄMNA OSS IFRED! Jag kan ta hand om henne helt utmärkt utan er "hjälp".

Nu är dagen slut och Siris mage har åter igen börjat bråka med henne, stackars skruttan. Jag har använt mig av samma  knep som fungerade mot det onda i morse men det tycks sitta djupare på kvällen. Vi har börjat ge minifom droppar och hoppas på att se resultat av dom inom ett par dagar. Mellan det onda är hon ju en så glad tjej och vill att hon skall slippa det dumma! Nu sitter hon så gott i mitt knä och jollrar, hon berättar en massa skoj för mig och ler stort när jag svarar henne. Frans är på jobbet och är hemma om knappt två timmar, längtar efter att han ska komma hem, jag vill visa hur duktig jag varit. Jag har suttit hela kvällen och pillat ihop ett inbjudningskort till Siris dop och jag behöver dessutom hjälp med det sista. Hoppas kunna skicka iväg dom i början av nästa vecka.