Idag har det varit folk ifrån Jörlanda på besök. Carola och Leif och Lee och Peter ville alla kolla på vår lilla skatt. Det är mysigt med besök men man börjar bli lite sliten. Eller egentligen håller man nog på att helt återhämta sig efter den jobbiga förlossningen, egentligen är jag nog inte alls sliten utan piggare än vad jag varit på länge. Men jag känner mig sliten. Oh så sliten!

På de tolv dagar som Siri levt har hon hunnit träffa många släktingar och vänner.

Pappas syskon : Rikard, Henrietta, Johanna och Anna-Lena

Mammas syskon: Gabriella och Anton och Lee och hennes Peter

Mammas mormor och gammelmormor, plast mamma och plast pappa

Pappas mamma

Mammas vänner Josefine, John och Erika

Pappas systerdöttrar Olivia och Signe

Det blir 18 personer på 12 dagar, och en del har dessutom dykt upp flera gånger. Nu behöver vi nog snart andas en dag innan nästa gäst kikar in. :P

Skall tilläggas att Siri fått mycket fina kläder som kommer att komma väl till pass. Tackar alla för det!

På morgonen åkte vi hem till min faster som gjorde en nyföddfotografering av nio dagar gamla Siri. Till en början var det ganska snyftigt men sen blev hon tyst och låg helt förnöjt under hela fotograferingen.

Är du själv intresserad av att göra en nyföddfotografering eller har något annat som behöver fotas så hör av dig till min faster. Hon är superduktig!

http://solvefotoform.bakel.se/

Sen kom både moster och morbror och hälsade på Siri. Min syster hade med sig en supersöt body, mycket fina kläder får hon. Nu får hon bara se till att växa i alla plagg i storlek 62 som hon fått.

Hon är ju så pluttig.  

Det är inte så galet som det låter!

Siri har varit på Liseberg för första gången och hälsat på på Gasten, pappas jobb. Vi behövde hämta lite papper från Frans chef.

Jag kan inte begripa att jag faktiskt karade det, efter många timmar så kom vår lilla Siri till världen.

Värkarbetet startade på Söndagen den 26:e juni. Jag vaknade klockan 5.00 den morgonen av något som kan jämföras med kraftig mensvärk så jag gick upp och tog ett bad. Under hela Söndagen så höll värkarna i sig och kom med tio minuters mellanrum hela dagen och kvällen. Jag trodde att jag skulle få sova ordentligt den natten och att jag skulle få en liten bebis på Måndagen. Men oj så fel man kan ha, jag hann sova i ungefär två timmar innan de riktiga värkarna drog igång. Under natten till måndagen stod jag ut med mina värkar och vankade runt i lägenheten och tog ett bad när jag inte orkade vandra runt mer. Det var så spännande att det faktiskt startade nu, åtta dagar försenat.

När Frans vaknade på morgonen kändes det som att jag jobbat på själv i en evighet. Värkarna började göra riktigt ont! vi satte oss i soffan och han försökte få i mig lite frukost men misslyckades. Vid omkring tre på eftermiddagen var värkarna starka och kom med ungefär 4 minuters mellanrum, jag kände att jag inte klarade mer utan smärtlindring och ville in till förlossningen. Inte klarade mer? Oj så fel  man kan ha! Vi ringde till förlossningen men hon bad min vänta en timma och ta ett bad. Jag hade nu haft värkar i knappt ett och ett halvt dygn.
Frans hjälpte mig ner i badet och satt bredvid och uppmuntrade, han sa att jag va duktig och jag kände mig nog ganska duktig också. efter tjugo minuter i badet ville Frans ringa till förlossningen igen och koordinatorn hörde mig genom luren och tyckte "att nu är det nog dags för er att åka in". Jag kände en sån lättnad, jag ville in och få hjälp med lustgasen.

Vid fyra var vi inne på förlossningen och jag fick gjort en CTG-kurva, men barnmorskan försvann i två timmar och jag låg där med värkar och vänta på att bli undersökt. Efter en timma kom Frans mamma som skulle vara med under förlossningen. När barnmorskan kom tillbaka fick jag lustgas. Gasen hjälpte bra mot värkarna som kom väldigt tätt, ibland med bara någon minuts mellanrum. Gasen fungerade bra i tre timmar.

Barnmorskan undersökte mig igen och efter sex timmar på förlossningen hade jag inte öppnats mer än de 3 cm som jag var öppen när vi kom in. Värkarna var näst intill ohanterliga och det faktum att det inte gick framåt och att jag inte sovit på över 30 timmar gjorde att jag näst intill bröt ihop och nu ville jag ha epiduralen. Barnmorskan skulle gå iväg och fixa det men kom tillbaka och satt jag kunde få ett bad men att jag skulle få vänta med epiduralen. Men jag sa att jag inte ville ha något bad, dessutom visade det sig att jag hade feber och lilla Siri hade blivit stressad så det blev inget bad. Jag bönade och bad i två timmar innan dom äntligen gav med sig och gav mig en epidural, vid detta laget var jag helt utmattad av både bristen på sömn och mat och jag somnade så fort bedövningen började ta. Jag sov i tre timmar och på de tre timmarna öppnade jag mig till 6 cm, Frans och hans mamma sov som stockar.

När morgonen kom så var värkarna hemska igen och jag hade vid sju på morgonen fått min första krystreflex, nu gick dagen ut på att försöka hålla emot krystreflexen från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen då jag ÄNTLIGEN var helt öppen och fick lov att krysta. Krystvärkarna var hemska men efter 15 minuter hade jag fått ut min lilla flicka!

Vi som redan gett henne namnet Valter fick lov att tänka om: :)

klockan 16.31 tisdagen den 28de juni efter 60 timmar med värkar så kom Siri, 48 cm lång och 3508 gram. Det vackraste jag sett!

Vi badade Siri idag, hon verkar tycka det är toppen-skönt.

Att vara mamma är det största som finns! Älskar mitt lilla knyte! Begriper inte att en sån liten kan ha så stor inverkan på en, hon har trollbundit mig och jag har bara känt henne i några dagar.