min-lilla-siri

Inlägg publicerade under kategorin Tankar

Av Filippa Bräutigam - 7 november 2012 19:44

Alla har vi dem.
Jag har så klart för mig vad jag vill göra med mitt liv att jag bara kämpar på utan att riktigt stanna upp och fundera på vad det är jag kämpar för. När man bara stretar på i skolan så är det så lätt att tappa motivationen. Men när man får lov att klämma på den där bebisen inuti magen så slår det volter i min egen. Och ja, det är en lång bit kvar tills jag får stå där en dag som leg. Ssk och ännu längre dröjer det tills jag kan titulera mig barnmorska. Men dagen kommer, det vet jag!


Idag har jag varit på en utbildningsdag på Liseberg. Moa skall ha barn i januari och har en sån fin bebiskula. När jag får klämma så känns det än mer självklart att det är just sånt som jag skall ägna mitt liv åt.
Jag vill jobba på förlossningen, hjälpa kvinnor i den häftigaste stunden i livet.
Jag vill jobba på mödravården och klämma på alla fina magar och följa fosterutvecklingen hela vägen till färdig bebis.
Jag vill jobba på ungdomsmottagning och ge sexualundervisning. Hur bra är det då inte att allt detta faller under sön yrkeskategori?


Tre terminer till färdig syster!


Mina drömmar blir verklighet!


Förverkliga dina du också!

Av Filippa Bräutigam - 6 november 2012 23:43

Ont i magen gör det att behöva sitta och titta på tv. "Utgången är osäker" "det är fortfarande mycket jämnt"

Jag begriper inte hur någon kan kalla sig för republikan. Hur fungerar människor? Hur kan man argumentera för? Det känns så uråldrigt för mig!

Jag tror dock att han vinner! Som jag förstått det så har det sett ut som att han lederna rätt delstater och så får han sitta i fyra år till!

Skönt att jag tränat och är trött i kroppen, nu måste jag gå och lägga mig. Jag hade inte klarat av att se på räkningen! Jag smäller av bara av att lyssna på debatterna! Håll nu timmarna för Guds skull! Jordens undergång är nära pm republikanerna får regera igen!

Av Filippa Bräutigam - 3 november 2012 01:06

Herre jösses vilken film! Inte så att jag blir sugen på att köpa mig en fet diamantring.... Mår illa! Det värsta är ju att omständigheterna kring diamantbrutning fortfarande är helt katastrofala på många ställen och att konsumenterna inte ställer några krav. Man vill ju ha "billiga" diamanter. Såg på nyheterna ett inslag för x antal månader sedan om ett bolag som endast sysslar med "fairtrade" diamanter. Har man råd med en diamantring Hr man råd att köpa en "ärlig" diamant!

Over and out!

Av Filippa Bräutigam - 22 september 2012 08:11

Ligger och drar mig. Inte sugen på att gå upp. Men från köket tycker jag min känna doften av mannagrynsgröt så man blir lite lockad att dra sv sig täcket och ansluta sig till de andra två.

Funderar över vad sjukvården gjorde igår åt situationen. Klart är i alla fall att mamma inte blev glad. Hon har lämnat otalt många meddelanden på telefonen av inte så trevlig karaktär. Men det visste jag ju sedan innan. Det är tråkigt att man måste ta denna vägen istället för att hon skall lyssna på oss och åka in själv.

Av Filippa Bräutigam - 7 maj 2012 22:14

Blodet kokar i mig! Jag blir så arg att jag skakar och när jag rinde polisen för ungefär en timme sedan kände jag halsen stockas upp som av en stor potatis. Tårarna tryckte i ögonlocken. Stackar lilla barn!


Ut på gräsmattan kommer en man ut med en liten skrutt under armen. Den lille var enligt min uppskattning någonstans runt två år. Pappan daskar ner honom i marken och skriker åt det lilla barnet. Riktigt argskriker, på en tvååring "försvinn härifrån jag vill inte se dig!" Barnet tittar på pappan och börjar långsamt att gå mot honom. Varpå pappan igen skriker åt barnet  "försvinn sa jag... jag orkar fan inte med dig". Pappan vänder sig om och går tillbaka in i lägenheten där det sitter ett helt gäng med vuxna människor som alla väljer att inte agera! 

Jag stod kvar. Ville gå fram och tala vett i pappan (inte tala, skrika). Men en människa som beter sig så mot sitt barn, vad skulle han göra mot mig? Så jag stod kvar. I tre väldigt långa minuter gick det förvirrade lilla barnet bortåt, bort från huset. Sen kommer storebror springandes och lyfter upp honom. Storebror var nog sisådär tio år gammal. 


Jag skulle ha ringt polisen med en gång. Men det tog sådan tid innan jag funnit mig. Behövde råd från andra och stöd innan jag ringde. Polisen i andra ändan tog lika illa vid sig som jag. Hon förstod mig och att det tagit sådan tid för mig att samla mig. Vill ju fortfarande inte tro på vad jag sett. 

Hon sa att det var bra att jag ringde. Imorgon ska jag ringa till socialtjänsten. Barnen far ju illa. för att citera en vän "Tänk vad barnet kan få gå igenom bakom stängda dörrar om pappan uppträder på det sättet bland folk!". Vill inte ens tänka på det. 



Av Filippa Bräutigam - 8 mars 2012 17:58



Idag har jag varit och tågat för ökade bistånd för att stoppa mödradödligheten i världen. En viktig fråga då det är så många som 1000 kvinnor som dör dagligen pågrund av bristande förlossningsvård, osäkra aborter som utförs av okunniga med mer. Vi vill nu att minst 10 % av Sveriges bistånd skall gå till blad annat sexualundervisning och bättre vård för kvinnor i tredjevärlden. 


Uppslutninge får klart godkännt då det var enligt GP över 100 vagnar som gick mellan Järntorget och bältesspännarparken. Dessa vackra regnskydd prydde våra vagnar. Efter marschen gick vi mammor och pappor och både lunschade och fikade. 


Imorgon skall jag och lika pysselgalna S åka till stoff och stil för att handla lite tyger. Sedan skall vi hem och kika på hennes symaskin och se om vi kan få lite ordning på den. Just nu lever den tydligen sitt eget liv. Dessutom får hon hem en ny vagn imorgon och hon skall sy egna syfletter. Varför kan man inte göra det till min? Så tufft! Kanske blir en Buggaboo när det är dags för sulky? Why not liksom? Ser fram emot shoppingen och vem vet, kanske en fika. 



Av Filippa Bräutigam - 24 februari 2012 15:28

Visst är det häftigt med små nya liv. Det är ju något magiskt med de där små. De trollbinder en på några sekunder. Jag tycker det är lika fantastiskt varje gång det kommer en ny individ till världen. Men jag tycker inte att det var mer fantastiskt när lilla Estelle föddes igår än när någon annan någon helt annanstans föds.


Jag har så väldigt svårt att förstå de som firade gårdagen med prinsesstårta och  jubel. Vi lever i en monarki, hur kan det vara demokratiskt. Det som irriterar mig är inte bara att Estelle kommer att precis som morfar kungen få leva förmögen med hjälp av våra pengar! Att Estelle skall ta del av denna förmögenhet för att hon är född av "rätt" föräldrar. Okej men vem har frågat Estelle om hon vill vara härtig av Östergötland?

"Den nye tronarvingen är född" förkunnar de på radion, pinsamt tycker jag.  

Jag tycker det är pinsamt hur vuxna människor kan ställa sig bakom detta förlegade sätt att leva. Monarki har inget i en demokrati att göra. 

Det har absolut inget med lilla Estelles födelse att göra men det är faktum att det krävs händelser som denna eller kungabröllopet förra året för att folk skall vakna och se hur twisted det faktiskt är.


I Rapport fick vi veta att kungen har över sextio miljoner årligen där det är hemligt för oss skattebetalare hur de används, revisionen av dessa pengar är inte offentlig och kungen själv beslutar om vem som ska vara revisor. Sextio miljoner betyder 1 miljon 154 tusen kronor – i veckan, eller

164 384 kronor – per dygn!


Kungafamiljen består av föräldrar och tre vuxna barn som vare sig arbetar eller försörjer sig själva,dessa har sedan i sin tur ett antal anställda vars uppgifter är delvis oklara. Visst, det är dyrt att hålla sig med ett antal Ferraris och Porsches, men vi som står för kalaset förnekas all insyn och vet inte mer än att kungens egen förmögenhet växer från år till år. Är det möjligen ett sätt att skapa en rejäl fallskärm till den dag då vi som står för fiolerna har tröttnat?

 


VAKNA!

Av Filippa Bräutigam - 22 januari 2012 14:24

Jag har senaste tiden fått en del spydiga kommentarer om dethär med att blogga om sitt liv som småbarnsmamma. Men jag begriper inte riktigt grejen. Jag vet att det inte på något sätt är en unik företeelse men jag menar, se er runt i bloggvärlden? Hur många unika bloggar finns det? Somliga verkar tro att man bloggar för att få ära berömmelse och tjäna en massa pegar. Dessa personer har jag svårt att göra annat än att skratta åt. Visst finns det en och annan framgångssaga men inte är det väl därför som vi delar med oss av vår vardag. Visst tycker man det är spännande när läsarantalet stiger och man närmar sig det där magiska hundrastrecket (har några dagar haft över 80 läsare, WOW). Det är ju trotsallt lite spännande och häftigt att folk följer min blogg men mest skriver jag ju för egen del. För familj och nyfikna vänner. För de man pratar med ofta, för de man pratar med sällan. Själv följer jag ett blygsamt antal bloggar, enbart om människorsvardag. Och jag vill lova att ingen av dessa tjänar några pengar på sina bloggar. 


Jag är en stolt mamma, jag skriver mest om min Siri, ibland klämmer jag in något annat. Take it or leave it. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte.


 

Ovido - Quiz & Flashcards