Pust!

Det har pågått en hel del på samma gång i mitt kök i en timma nu. För det första så började limporna tryta påstod pojken min så det behövde visst bakas nya. Hmm, när jag öppnade frysen en stund senare med degen på jäsning så inser jag att vi har två limpor kvar. Men men, nu ligger limporna, två till antal i ugnen. Samtidigt försökte jag fixa något att äta. Om 20 minuter är lasagnen färdig den också. Jösses vad jag hade ångan uppe och många bollar i luften. Bakmaskinen gick med degen, jag fixade till lite krossade tomater i matberedaren, stekte kötffärs i stekpanna, kokade ihop en lite bechammelsås på en annan platta. Ja det var en jäkla massa aktivitet här helt enkelt. Siri låg i gymmet och som vanligt nu för tiden så låg hon INTE stilla, hon ligger och snurrar på något vis. Några sparkar senare ligger hon någon helt annan stans. Ganska gulligt! Nu har Siri ätit kvällen sista mål, FRÅN BRÖSTET! Score! och nu är det läggdags för henne! Jag och frans skall sätta oss framför tv:n med varsin tallrik lasagne och titta på true talent om en stund, just nu spelas det in och man vill ju inte börja titta mitt i. En effektiv afton men nu sa jag bara koppla av!

Natti på er!

Med risk för att bli enformig men jag tror minnsan att det börjar rinna till igen! Inte som förut men igår blev Siri mätt, behövde bara ge flaskan en gång. i fyra dagar var jag näst intill tom men nu ser jag ljuset i tunnelns slut. Skam den som ger sig. Det krävdes rätt mycket energi och tid men nu finns det så det räcker.

Igår var jag med Siris mormorsmor och mormorsmormors på IKEA. Det var trevligt. Vi åt lite lunch där och jag handlade lite småkrafs som saknades här hemma. Stackars Astid min gammelmormor börjar bli bra gammal dock, och sinkig som en sticka är hon. När vi åkte hemmifrån var det fint men när vi skulle hem spöregnade det och blåste. Stackarn frös och skakade som ett aspöv. Eftersom hon går med rullator kan hon inte själv hålla något paraply, så jag försökte rädda henne från lite av det kalla med mitt paraply samtidigt som jag körde vagnen med andra handen men det var svårt. Agneta sprang iväg med sitt paraply och när vi kom fram till busskuren så hon "jag var ju så tunnt klädd". Astrid var så trött och frusen att jag trodde hon skulle börja gråta. Hon var nära bristningsgränsen vill jag lova. Stackars gamla Astrid!

Ligger i sängen, Siri sover sedan en timme tillbaka sött i sin vagga, Frans pluggar i köket. Jag gick och lade mig för en stund sen men ligger och grämer mig för amningen. Hur kan det bara rätt vad det är sina på det viset? Det är ju inte mycket jag kan göra om det är meningen att Siri ska vara färdig-ammad, men jag gör vad jag kan. Siri ligger långa stunder vid bröstet, hon verkar inte heller tycka vi är färdiga med amningen. Tre gånger idag har jag fått komplettera med flaska. Funderar på vad man kan göra som jag inte redan gör. Så länge jag har mjölk i frysen blir det ju ingen ersättning i alla fall.Nog med gnäll!Gav mig själv lite lyx efter att Siri somnat. Inte ofta jag ger min hy en lyxbehandling längre, idag blev det peeling och mask, mumma! Dessutom fick mina fötter en rejäl omgång med filen. Nu ligger jag här, len som Siri från topp till tå! Dags att säga natti och göra ett nytt försök att bana kudden!

Jag blir så ledsen! Siri är bara två månader och det är på tok för tidigt att sluta amma. Men var tog min mjölk vägen?! Jag har haft överdrivet mycket mjölk och fått pumpa ut 200 ml varje morgon, så på ett dygn försvann allt! Hur gick det till? Vad gick snett? Känner mig uppgiven, jag skulle ju amma i ett halvår. Nu tömmer vi frysen på sånt som jag kunnat pumpa ut tidigare samtidigt som jag försöker få igång produktionen genom att pumpa, pumpa, pumpa. Jag vill inte ge ersättning innan hoppet är helt ute! Jag SKA få igång det igen! Men just nu känns det hopplöst, jag känner mig otillräcklig. Löjligt kanske, men jag ville ju så gärna. Det har ju gått så bra fram tills nu. Amningen är ju naturligtvis inte allt men just nu känns det som ett nederlag i mitt föräldraskap att inte kunna ge henne den mat som är så bra för henne att få!

Nej nu ska jag sluta gnälla och göra det bästa av situationen!

Siri har nog hittat sin snutte. Hon fick en tiger i present från en person som jag inte tror kommer ha någon stor del i hennes liv. En människa som borde varit en av huvudpersonerna i mitt liv men som i väldigt många år varit en bakgrundsdansare. Ja, han satte mig till världen, men sen då. Han gav henne en tiger, jag tror att det skulle vara lite en ursäkt och lite ett bevis för att han kanske var lite sugen på att bli morfar. Men jag tvivlar, kanske taskigt att inte ge honom en ärlig chans innan jag börjar tvivla men jag är jävligt skeptisk. Tigern har i alla fall blivit Siris "jag gosar med innan jag somnar djur" och det känns kanske bra på något vis att det blev just den. Samtidigt känns det olustigt på något vis. Känns som att det kommer till att vara en av få saker hon kommer ta emot från sin morfar. Men han kanske rycker upp sig nu och börjar vara, kanske! Jag tyckte så mycket om min pappa som lite, han var rolig. Inte sådär seriösa som alla andra pappor. Pappa var ung och knäpp. Funny-Bunny med blöja på huvudet i badkaret och sånger skrevs om så man gjorde "snoppar av lera" istället för "guantanamera". Sen gick allt snett och sedan åtta års ålder så har jag inte haft någon relation till honom. Han finns inte mer.

Jag och nybadade Siri var i alla fall och hälsade på hennes farmor och farfar idag. Siri gillar farmor, hon är rolig, henne skrattar man gärna och länge åt. Farfar är mysig! Han visar så mycket saker och skulle nog kunna gå runt med henne på armen och med släpande norrländska prata om alla saker som finns att titta på. Siri stormtrivs på armen och efter en lång stunds strosande i lägenheten somnade hon där.

Det är alltid trevligt att hälsa på hon svärföräldrarna även om min lillebror nu inte bor där längre, utan är utflugen på äventyr i småland dr han tycks trivas bra! Håller alla tummar!

    De två viktigaste och vackraste människorna i mitt liv!
Nu har jag suttit och läst min förlossningsjournal i en timma, om och om igen. Jag kan inte fatta att jag gjorde det! Att hon är här! Jag stod ut en lång jobbig förlossning och resultatet är det vackraste som finns! Oj vad jag vill göra det igen. Det var det häftigaste jag någonsin gjort. 60 timmar med värkar och smärta. Det är över två månader sedan. Det har snart gått tio veckor, hur har det gått till? Men det känns som igår.      

Stackars Siri var trött som bara den när vi kom hem. Hon har bara haft tid att sova i några minuter idag eftersom hon är så förbannat rädd att missa något när man inte är hemma. Hon sov en stund i bilen för att orka vara lite social när vi kom hem. Sen brast det, skulle gissa på att hon sover för natten nu och det innebär att jag kommer behöva gå upp klockan sju imorgon. Inte jätte peppad men har inte hjärta att hålla henne vaken, är hon trött så får hon la sova då.

Själv sitter jag framför tv:n med datorn i knäet. På tv är det Postkod miljonären,det går ju alltid att titta lite IQ befriat medan andra använder hjärnan.

Jag är även jag galet trött men innan nio gör jag inte Siri sällskap i drömmarnas land.

Jag var ju mest där för att träffa systern min och alla andra sexmästerister, och för att visa upp min sessa såklart! Naturligtvis gjorde hon succé och jag såg ett par tjejer vars äggstockar började kittla. Go for it bara! ;)

Nu har jag och Siri tagit oss hem igen och ligger i sängen och myser! Siri ligger just nu  och pratar om allt spännande som hänt idag! Hon tjôtar som bara  den, min fina Siri!