Igår så fick jag äntligen efter över en månads försök fått tag på rätt person på skolan. Men tyvärr verkade det inte som att det skulle gå att lösa en plats åt mig när kursen började på grund av att det var för kort tid att lösa en praktikplats. Men efter att ha pratat med henne en stund så kom jag på att just den praktiken har jag ju redan gjort. Och visst lät det på henne som att jag skulle kunna tillgodoräkna den delen av kursen. Åtminstone skulle hon göra ett nytt försök och prata med rätt människor och höra av sig om några dagar och säga hur det gått. Det tog inte några dagar utan hon ringde redan imorse. Hon hade goda nyheter! Jag får börja plugga igen!

En lite märklig grej är dock att jag kommer gå i samma klass som en av mina gymnasievänners pappa. En någon udda situation men ganska roligt ändå!

Nu hoppas jag bara på jobbet på Liseberg i sommar så vore lyckan total! Visst blir det knasigt att vara borta från Siri så ofta och så långa stunder men nu är det ju Frans tur att vara hemma. Och eftersom Siri kryper nu så får han att göra. 

Nu har jag just 3 maträtter åt siri på tillagning. Det skall blikötfärssås och pasta, morots och broccoli timbal och en kycklinggryta med potatis. Jag har tröttnat något fruktansvärt på de färdiga burkarna och jag kan säga att det har Siri också. Imorgon planerar jag att koka fiskbullar också men jag lyckades koka sönder en omgång och dessutom saknas det nu potatismjöl i skåpet. Jag har hittills lyckats fylla två diskmaskiner under kvällen och fler lär det bli. Rivgärn och mixrar, kastruller och tallrikar. När jag lagar mat så växer diskbergen i en rasande fart.

Idag var vi på trippel 1-års kalas för Seth, Wilma och Signe. Oj vad barnen höll lådan! Sandra hade slängt ihop en URGOD smörgåstårta på morgonen och dessutom gjort en jättefin tårta till jubilarerna. Efter en stund så blev alla barnen trötta och vi stack iväg på en liten promenad så Siri fick sova en stund innan babysimmet. 

Idag var avslutning på Siris andra simkurs, nu har hon två simmärken. Krabban och nu grodan. 

Klockan är nio och Siri ligger här på golvet intill och vrålar. Hon är på ovanligt gott humör och ligger och leker med pappa. Mina fina! 

Hurra!

Då var man kallad på en andra intervju! Det blev inte till Gasten men skall på intervju till Entré och biljettförsäljning. Det är samma avdelning som jag var på intervju till för två år sen. Vi får hoppas att det går bättre denna gången. Brevet kom med posten idag och visst blir man lite nervös. 

imorgon är det kalas för våra små ettåringar och det skall bli mysigt.. De två Sen och lilla W skall firas med buller och bång. Tänk att de redan fyllt ett. Det är ju helt galet!

Pling!

Klockan är tio på kvällen och dörrklockan ringer. Inte porttelefonen utan på dörren. Jag är ju en ganska feg skit så redan där blir jag en smula rädd och väntar på att Frans ska komma ut ur köket och öppna. Han tittar i kikhålet. POLISEN?! Vad nu? När polisen står utanför dörren så är man inte så kaxig. Kände mig som skurken. Tydligen hade någon ringt och anmält ett lägenhetsgräl. Och de hade hävdat att de bodde i vår lägenhet. Men ingen av oss har varken ringt eller hört något gräl. 

Nu sitter jag lätt panikslagen och väntar ner pulsen. 

En veckas bloggtorka. Jag vet inte hur många gånger under denna vecka jag suttit här. "Skapa inlägg" men orden vill inte komma ut. Fingrarna har vilat helt stilla på de svarta tangenterna och allt som snurrar i huvudet stannar där. Kanske har det varit just det att det varit för mycket. För snurrigt och förvirrat.

Har i alla fall umgåtts en hel del med mammorna i maffian i veckan. Många långa spontanträffar och pappor har även de hängt med. Det är intensiva träffar nu när de små får härja fritt blir det mycket spring. Vi var på lek och buslandet och klättrade runt med de små i de stora området och de största barnen tjöt av skratt när det åktes jätteruchkanor, Siri skrattade mer när åket var över. Men det märks att det är en cool tjej vi har att göra med. Hon är inte rädd för något och tar för sig allt mer. Nu är hon VERKLIGEN en i gänget. 

Men hela veckan har det som varit mest i fokus i mitt huvud varit på det där hemska som hände i måndags. Inte mig, men som hämtat ur ett CSI avsnitt. Fick höra en så sjuk historia om hur polisen förföljde och häktade, låste in och lät sitta. Han är ju lika oskyldig som jag och är nu på fri fot men hur är det möjligt. I ett dygn satt han inlåst i liten cell med madrass. Drömde en hel del den natten. Kan inte fatta hur man kan må så bra efter den behandlingen. Tuff kille!

Jag får ge mig själv klart godkänt! Och jag får lov att säga att jag skulle inte vilja vara den som behöver solla. Det var galet mycket trevliga människor på denna intervjun. Sist så kändes det som att det bara var ett par personer som skulle kunna platsa på Liseberg men idag var det ungefär lika många som inte skulle platsa. Som tur är har dom ju ingen kvot per intervju att fylla och förhoppningsvis blir alla dessa mina arbetskollegor till sommaren.

Jag fick höra att jag sa mycket fina, vettiga saker och att det glittrade om mig men att jag kanske sa lite för mycket. Det är ju ett känt fenomen. Filippa kan inte hålla tyst syndromet. 

Tråkig rurik kan hända men det är ju just vad det är. En liten rapport över dagens händelser. 

Morgonen startade relativt tidigt, Siri vaknade redan halv nio trots att hon somnade vid tolv igår. Förhoppningsvis så kanske hon tar igen ett par timmar och somnar tidigare idag. just nu ger Frans nattgröten och jag skall påbörja ett projekt som jag inte har en aning om hur det skall gå. Jag skall koka linssoppa. Jagpp! Jag som är väldigt reserverad mot allt inom kategorin vegetarisk i form av linser, bönor och ärtor har fått för mig att anske jag faktiskt tycker om linser. Har en svag aning om att jag någongång ätit goda linser. Så ska det vara relativt billigt och nyttigt så nu skall jag göra ett test. Tycker jag inte om slutresultatet kommer jag bli grymt besviken. 

Förövrigt så har vi tagit en promenad idag igen. Väldans vad hurtiga vi börjar bli. Vi gick till banken i Eriksberg och skaffade ett gemensamt konto med två bankomatkort. så det slipper ta tre dagar att föra över pengar från Frans till mig. Srskillt nu som han tar ut alla pappadagar och får CSN och jag inte har någon inkomst alls så känns det som ett bättre alternativ. Vi öppnade även ett framidskonto till Siri som är låst i 10 år. Där planerar vi att sätta in pengar varje månad som vi gjort på det kontot som vi har nu, men hon får mycket bättre ränta. Det blir ju ett bra startkapital.

På vägen hem från banken så gick vi förbi farbror Rikard (kan inte sluta kalla honom farbror det låter så kul). Där blev det lite thaimat och Siri latjade en stund innan vi begav oss hemåt. 

Oj just det ja! Siri vann inte fototävlingen men tack så mycket till alla er som röstade. Jag tror nog att det var ganska liten marginal till vinnaren. 

Jag är minst sagt imponerad över vad det där spelet lyckas med. Jag har nu tränat i minst en timma i en veckas tid och jag har gått ner vå kilo på vågen. Nu står det i spelet att det kan diffa ett kilo från dag till dag pågrund av små förändringar i kroppen men det borde ju i så fall innebära att jag gått ner minst ett kilo på en vecka. Eller rättare sagt sex dagar. Det som är så bra med att träna med hjälp av ett TV spel är nog att det är så oberoende av vad klockan är. Jag tränar (spelar) helt enkelt när Siri sover varje kväll. Frans han leker mest men gör även ett försök att återfå den muskulösa hydda som han anser sig ha tappat under de tre år som vi kännt varandra. kan ju tillägga att jag tycker han är finfin oavsett om han är några kilo lättare än då. Oboy, det är just i dagarna tre år sedan jag och Frans träffades på den där chatten mitt i natten och det klickade direkt. 

Oj nu får jag nog bya ämne blev ju helt i extas när jag insåg detta. Så var det. Där skrev han till mig på den oseriösaste av chatter under namnet "seriös-kille". Jo men visst tänkte jag, Men vi chattade i timmar och verkade inte kunna slita oss från datorn någon av oss. I veckor så var det såhär vi höll på hela nätterna. Väntade på att den andra skulle komma in och sen hade vi konversationer som aldrig tog slut. Om allt mellan himmel och gjord. Klyschigt må hända men jag skrattade och grät och började tycka hemskt mycket om den där figuren bakom ett tangentbord någonstans. Att vi skulle ses var ju inte på tanken. Jag gjorde helt enkelt inte sånt. Internet dejtar var helt enkelt bara inte my cup of tea. 

Så kom den där dagen när vi chattat i två månader och Frans någonstans på vägen lyckats få ur mig mitt telefonnummer och vi även hade börjat smsa. Vi var båda ute och min syster Sassa puschade lite extra just den kvällen på att jag helt enkelt skulle träffa honom. Utan Sassa (oändligt tack) så hade vi nog inte setts, åtminstone inte där och då och då vet man ju aldrig hur det hade slutat. Risk för ännu en klyscha men kärlek vid första ögonkastet. Kanske inte räknas eftersom jag måste erkänna att jag hade pirr i magen redan innan vi setts men det var ju på ett annat vis. Vi skulle ju aldrig ses och det visst jag ju. Men oj så fel man kan ha! Och oj vad glad jag är för det idag! Sedan sågs vi igen dagen därpå. Och sen spann det vidare. Efter ytterligare två månader den 1a maj för 2 och ett halvt år sedan blev vi ett par (det som inte finns på fb finns ju inte). 

Älskar min fina Frans helt oändligt!