Nu har mittt liv helt ändrat karaktär. Efter en färdig skolvecka så får jag lov att köra en liten utvärdeering. Att det bara är torsdag och att skolveckan bestått av tre halvdagar får vi ignorera. Förtsa veckan är nu avklarad och när man sitter där i föreläsningssalen så känns allt skrämmande bekant. Som om uppehållet på två år aldrig excisterat. Där är jag ju som vem som helst. Det är ingen som tittar på mig och tänker att hon har världens finaste, fräckaste, tuffaste, intelligentaste, roligaste unge hemma. Men det har jag ju! Och jag är inte hos henne! Jag ska inte ljuga för visst är det skönt att få vara lite själv också, när man "suttit hemma" i ett helt år som det skulle blivit om ganska precis två veckor. Men det känns tomt. Inget gnäll men heller inga skratt. När jag kommer hem så verkar inte Siri ha saknat mig något märkbart. Men jag saknar! 

Igår köpte jag en ny symaskin. De tre sömmar som min gamla maskin hade dög helt enkelt inte. Men med tanke på att maskinen har ungefär levt dubbelt så länge som mig om inte mer så får jag säga att den förtjänar en eloge. Men nu får den hoppa in i förrådet och bli en extra om min nya skall kikas till någon gång. Denna Singer maskin fanns i Netto bladet. I vanliga fall handlar jag ju inte på netto men hallå! En sprillans symaskin med 100 sömmar och massa annat smått och gått gick inte att motstå för under 1500. Jag är förälskad!

Idag är min sista mammadag. Nu har ju inte jag tagit ut några dagar sen början av december eftersom Frans får såpass mycket bättre betalt för dagarna men det är ju ändå jag som varit hemma. Men imorgon börjar jag skolan igen. En aning vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Skönt av flera anledningar. Jag har målet i sikte och för mig finns inget annat än att inom X antal år bli barnmorska. Dit ska jag och imorgon förtsätter resan. Det är skönt eftersom jag nu bara kan ta mig min väska och lämna hemmet. Inga skötväskor som ska packas varje morgon, ingen välling som ska blandas, ingen vagn som skall trängas in på bussen när folk vägrar lämna plats. Bara lilla jag, och jag går in utan problem för det mesta. Nu skall jag få vara bara Filippa. Skönt men vemodigt. Kontigt att Siri kommer lära sig saker när jag inte är hemma. Idag har hon lärt sig klappa händerna. Hon vinkar på rätt ställe i en av sina favorit sånger. 

"kaptenen på båten säger vink, vink, vink"

Igår stod hon utan stöd i sådär 6-7 sekunder. Utan stöd! 

Allt går så sjukt fort. Man vill ju inte vara borta en dag. Vissa dagar kommer vi ju knappt hinna ses. Men jag kommer ju inte kunna vara där jämt. Nu r snyftandet slut och här skall firas att jag börjar plugga imorgon. Hurra!

Igår kom Frans hem från jobbet med ett tufft besked. Jag kände inte Christoffer så väl, egentligen gjorde inte Frans det heller. Han har käkat tacos hemma hos oss, följt med oss ut på skärgården. Han har strosat runt med oss på Liseberg, snackat musik, snackat politik. Snackat bebisar och förundrats med oss över livet som låg i min mage. Han gjorde intryck! Men som så många andra var han tvungen att lämna jorden alldeles för tidigt. Jag har alltid tyckt att döden är tuff att ta. Alltid haft svårt att greppa det där definitiva, finnas eller inte finnas. Det finns ingen gråzone. Jag inser först nu hur mycket denna kille berörde mig. Jag grät mig till sömns. Ändå kände jag honom knappt.  Jag gråter nu, för att han är borta, för att han var tvungen att lida. 

Christoffer drabbades av en hemsk sjukdom. Sjukdomen heter ME och är kronisk. Den gör att man helatiden känner sig sjuk. Sjukdomen ger influensa liknande symptom. Han blev fast i sin säng. Orkade inte leva i sjukdommen. Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara att först få en sådan diagnos som 22 år gammal. Sjukdomen utlöses och förvärras med fysisk aktivitet. Jag kan knappt fatta att han orkade så länge som han gjorde. I ett halvår gick han och mådde dåligt. 

livet är så skört.... så oerhört skört...

Jorden är så liten. Så galet liten faktiskt. När jag var liten och gick i det som då hette lågstadiet. Då hade jag en klasskamrat som hette P. Idag heter hon fortfarande P och hon hittade för ett tag sedan min blogg då hon sökte på google. Sökordet skall ha varit typ förlossning. Så kom hon hit. Sen så visade det sig att vi skall bli kollegor till sommaren. Väldigt roligt!

Idag satt jag på Facebook och läste i en av mina favoritgrupper "Vi sytokiga", och vem kommenterar där min bild om inte P. Då visar det sig dessutom att min fina gymnasievän J och P även de är vänner. När jag bläddrar igenom Js bilder så sitter P där. 

Oj mycket bokstäver blir det. Och det är möjligt att det bara är roligt för mig och ingen annan. Men det var sådär roligt att jag legat här och lett en lång sund. Kanske får det någon annan att dra på smilbanden. 

Föresten så har Siri numer sju tänder. Det tog tre månader från det att nummer sex kom tills det att denne tittade upp. Och hon har varit ovanligt grinig ett tag. Nu är den uppe och vi hoppas att även åtta kommer och det snabbare än sjuan. De har ju hitills kommit i par så jag har vissa förhoppningar att även dessa två gör det. 

Idag var vi på öppnaförskolan i Biskopsgården. Riktigt fin faktiskt! Vi skall nog ta en sväng dit imorgon också. 

Förövrigt så sitter jag och suktar efter en ny symaskin. Jg tor att jag får gå ut och sjunga lite på gator och torg, kanske slänga in ett par danssteg. Eller så fortsätter jag att drömma om den där perfekta overlockmaskinen och maskinen som ger mig fler än 3 sömmar. 

natti

Veckan har ju bjudit på helt underbart väder. Och i och med solen har vi ägnat många timmar ute. Siri har fått göra både sandlådedebut och gungdebut denna veckan och inte helt oväntat så tycker hon det är skitkul. Efter sandlådebesöket sprakade blöjan helt ändamålsenligt. Vi var i början av veckan två rundor till Slottskogen och Plikta för att leka. Jag ser verkligen fram emot våren och sommaren, med lekplatser och sandlådor och allt annat som de för med sig. 

I onsdags var jag en sväng i Borås till min syster som behövde lite stöd. Vi lämnade av den sista vagnen i min samling och nu har vi bara vår fina Emmaljunga Nitro kvar. Jag har varit mer eller mindre nöjd med alla mina vagnar men denna Nitro uppfyller alla krav jag har på en vagn.

Min Fina blåa Xlander har åkt hem till min syster och skall tjäna hennes behov till hösten när hennes lill* tittar ut. (jag tror det är en flicka) Vi åkte även upp med en hel del kläder och en babysitter. Vi har ju mer grejer kvar att leja ut till. Xlandern har svängbara lufthjul, Den är helt otroligt lättkörd och liggdelen är hög. Den höga liggdelen är skön för mamma och pappa eftersom man slipper stå dubbelvikt hela tiden. Däremot har den visat tendenser på att vara lättvält, så den måste man sitta och hålla i när man åker buss. Men skall jag vara ärlig så har det inte varit något problem. De andra egenskaperna väger upp. Den har dessutom en tillhörande bilbarnstol som går att fästa i chasit, superskönt!

Min fina gamla Emmaljuna City Cross har åkt hem till min farbror och hans fru för att till sommaren göra lika mycket nytta hemma hos dem som den gjort hos oss. Liggdelen är stor och rymlig och i liggkorgen finns ett ryggstöd att fälla upp för de små som inte vill ligga ner. Just det ryggstödet är en favoritdel på

den gamla Emmaljungan. Jag kan inte komma på många nackdelar på denna fina vagn. Möjligen då att den bara har en handbroms som jag inte riktigt litar  på. Inte för att den har krånglat utan bara för att jag inte litar på den. Sen är den ju gammal och begagnad men det betyder ju inte att den är dålig. 

Min gula TipTap har flyttat hem till ett ungt par som skulle ha barn i maj. Vi använde denna vagn mycket sparsamt eftersom jag just efter vi skaffade den fick Emmaljungan. Den är fin och har jätteskön fjädring. Skall man fälla ihop vagnen och ha den i bil så är den dock värdelös. Den går i princip inte att fälla ihop över huvudtaget. 

Men nu har jag ju som sagt min Nitro och jag sörjer inte de andra vagnarna även om jag litegrand saknar min barnvagnssamling och att kunna byta "outfit" från dag till dag. 

När jag pysslar så är jag så mitt inne i mitt pyssel att jag missar att hålla ordning runt omkring mit. Har just samlat pp alla små tygstumpar, trådbitar och ludd efter att man klippt och klippt och klippt. Det blir ganska stökigt när man bara yr skiten om sig och jag vill påstå att det är en av de inte så roliga delarna i mitt pysslande. Jag måste helt enkelt lära mig att "clean as you go" som man säger på Condeco. På jobbet går det prima men på hemmaplan går det sådär.

Men med allt undanröjt börjar jag bli mer än redo för sängen. Imorgon skall jag hem till Bianca fför en fika och sen är det dags för Siris invägning på BVC. Jag säger invägning och för mig har det sedan sist börjat kännas minst lika dramatiskt som det är när bjässarna i Bigest Loser väger in på TV. BVC lägger sån press på en och även om jag är mer än övertygad om att Siri får i sig det hon behöver så är det inte så roligt att höra BVC sätta sig emot det. Nu har vi i över två månader fettförstärkt mat och matat matat matat. Men Siris fyra sjukperioder och dessutom den utdragna magsjukan lär ju inte väga pluss på vågen. Usch, ångest!

Barnmässa. 

Visst det är ju bara en mässa men jag hade ju sett fram så emot att få gå dit. Jag minns själv hur det var att traska runt där med Siri i magen och jag har ända sedan förra året sett fram emot att gå dit med bebis också. Nu blir det till att vänta ett helt år till. Urtrist! 

Jag har fortfarande feber och är rejält hängig av magsjukan men är på bättringsvägen. Som tur är har man ju världens bästa sambo som skött allt själv utan minsta lilla gnäll medan jag sovit i soffan. Man känner sig rätt oduglig.

Nu blir det att krya på sig göra tidig natt och hoppas att mattheten är bortblåst imorgon. Frans har tenta vecka och måste iväg till skolan så jag har inget annat val än att bli bättre. 

Hallå hej!

Nu var det sådär längesen igen. Vi fick vårat golv slipat i måndags så i helgen blev jag internetlös- Och jag har då inget tålamod att blogga på telefonen. Väntar på utlovad app. 

I veckan har vi fått magsjuka. Siri började utan förvarning att kräkas i onsdags och magen är fortfarande kass på henne. Stackaren! Nu är även jag smittad och det är sådär måttligt roligt. Men Siri har verkat så gott som obekymrad över allt som magsjukan för med sig. Man inser ju hur tappra de små är när man själv ligger helt utslagen. Imorgon skulle vi gått på Baby och Barn mässan med min syster och hennes karl. (för er som inte listat u det redan så var det vad mitt inlägg handlade om för sisådär två månader sedan.) Om ett halvår så får jag hålla pytte bebbe igen. Dessutom får vi en liten kusin i juli! Så mysigt! Mässa får det bli nästa år. Skit också! Jag har sett fram emot det i flera månader ju!

Siri har lärt sig spela på läpparna. Vet inte om jag sagt det tidigare men jag har försökt lära henne ett tag och rätt var det var när vi satt vid bordet så körde hon ett litet munspel för oss. Så roligt att se! Hon älskar det och gör det om och om igen hela dagarna. 

Och angående jobbet! För er som inte följer mig på Facebook så får jag meddela att JAG FICK DET! Helt galet! I sommar så jobbar jag alltså på Entré och Biljett på Liseberg. 

Nu är alltså både skola och jobb löst. Det går nästan lite FÖR bra nu.