Jag la för ett tag sedan upp ett inlägg på min facebook om men förtörd paj. 

Ett försök att md en liten glimt i ögat berätta om en broccolipaj helt plötsligt blev ett halvkilo ost tjockare när min karl ställde sig vid spisen medan jag nattade Siri. 

Tydligen så har folk i allmänhet valt att tolka det som att jag hade ett behov av att kränka Frans och la upp detta på facebook som någonslags redogörelse för hur usel han var. 

Problemet med facebook är ju att man inte kan läsa sig till tonläget i folks inlägg och i och med det inte alltid kan utlläsa vad som huvudsakliga avsikten är. Här hemma skrattade vi gott åt det lilla missödet en stund och det gö vi fortfarande. Men det känns ganska olustigt att folk i min omgivning (vare sig de känner mig bra eller mindre bra) tydligen valt att tolka detta som något som det inte var. 

De som känner varandra snackar tydligen om det och jag framställs som elak. Om man kan välja att läsa saker på olika sätt så känns det ganska otrevligt att det verkar som alla valt att läsa det på samma. Och det skadar ju inte att fråga om sammanhanget... 

Nu vet jag att jag är den dominanta i vårt förhållande men det gör mig inte per automatik till den elaka men ibland känns det som folk tror det om mig och det gö mig ledsen. Hade jag varit elak mot Frans så kan jag lova att vi inte varit där vi är idag. Och om man nu misstänker det så kan man ju börja med att slänga ut en fråga. 

Siri har stått i en kvart och försökt få in en nyckel i nyckelhålet på vår sovrumsdörr. Jag måste säga att jag imponeras över hennes målmedvetenhet och tålamod. Set måste komma från mamma!

Med lite hjälp från pappa hamnade den rätt tillslut!

I lördags var jag och Frans barnlediga. 

Han fyllde 25 och han och JohnJohn gick på Thåström. Sedan skulle de möta upp mig i stan. Det var åtminstonde vad Frans trodde. Jag själv hade andra planer. Jag gjorde mitt allra bästa för att få ihop ett gäng värdigt en 25årsdag. och så blev det. Vi blev en skara på 12 personer som intog Neffertiti och det var riktigt trevlig.

Frans blev så väldigt nöjd med sin födelsedag och det är så härligt att det blev så bra.

Söndagen sov vi ut för att sedan åka och hämta vår dotra. Men när man väl kommer till svärföräldrarna är det ju som att vara på semester så vi fastnade där och blev bortskämda med massa mat och mys. 

Nu kom jag just hem från jobbet och måste säga att jag har ju världens flyt nu. Fick ett infall. Spelade min första tia för året och rodde hem en första vinst på bilar. Så nu sitter vi och mumsar :D

Idag har hela familjen bus varit iväg till mölndal och badat ventyrsbad. Nåja, äventyr är jag berädd att sätta emot men dom har en fin liten småbarnbasäng med små mini rutchkanor och spännande fontäner och där fastnade vi med Siri. Hon stormtrivdes och hade superskoj. 

Sedan tog vi oss en promenad i regnet ner mot Mölndalsbro och införskaffade ett par lagom (så lagom de kan bli på en mini som springer) gummistövlar åt fröken. Nu är hon ju då en liten skit så minsta storleken är ju i största laget men hon växer ju i dom och ut måste hon även om det regnar. Annars får både hon och mamipapi en väldigt jobbig dag. Siri gillar regn! och så får hon springa av sig. Det är ju så skönt nu när hon lärt sig resa sig upp själv efter sina fall. Nu behöver man bara på avstånd iakta och ingripa när det krisar sig ordentligt. Hon är minsann ingen bebis längre. 

<object width="400" height="224" ><param name="allowfullscreen" value="true" /><param name="movie" value="http://www.facebook.com/v/10151036198421558" /><embed src="http://www.facebook.com/v/10151036198421558" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="400" height="224"></embed></object>

Denna film filmades dagen efter midsommar. Rätt vad det var skäpte Siri på alla försiktighetsspärrar och gjorde vad hon så länge egentligen kunnat. Nu springer hon långa svängar innan hon vilar de små benen och hon börjar nog känna sig ganska säker ser det ut som. Som förälder så blir man ju en stor smula stolt och tåren i ögat komer tillbaka.

Sedan jag blev mamma så har jag blivit så oerhört blödig. Säkerligen helt ändamålsenligt men det känns så ogripbart att något kan uppsluka ens hela värld på det sätt som dessa små gör. Att man påverkas så att även de minsta små framsteg kan orsaka en så  oändlig stolthet. Nu syftar jag inte på just att hon går, det är ju helt enormt. (som sagt) Men Siri kan nu svara vad kossan, ormen, hunden,, katten, hästen, lammet och fåret säger. det är ju inte illa. Varje gång hon lär sig något nytt så exploderar man av stolthet likt ett fyrverkeri.

Fina lilla Siri!

Idag är min sista mammadag. Nu har ju inte jag tagit ut några dagar sen början av december eftersom Frans får såpass mycket bättre betalt för dagarna men det är ju ändå jag som varit hemma. Men imorgon börjar jag skolan igen. En aning vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Skönt av flera anledningar. Jag har målet i sikte och för mig finns inget annat än att inom X antal år bli barnmorska. Dit ska jag och imorgon förtsätter resan. Det är skönt eftersom jag nu bara kan ta mig min väska och lämna hemmet. Inga skötväskor som ska packas varje morgon, ingen välling som ska blandas, ingen vagn som skall trängas in på bussen när folk vägrar lämna plats. Bara lilla jag, och jag går in utan problem för det mesta. Nu skall jag få vara bara Filippa. Skönt men vemodigt. Kontigt att Siri kommer lära sig saker när jag inte är hemma. Idag har hon lärt sig klappa händerna. Hon vinkar på rätt ställe i en av sina favorit sånger. 

"kaptenen på båten säger vink, vink, vink"

Igår stod hon utan stöd i sådär 6-7 sekunder. Utan stöd! 

Allt går så sjukt fort. Man vill ju inte vara borta en dag. Vissa dagar kommer vi ju knappt hinna ses. Men jag kommer ju inte kunna vara där jämt. Nu r snyftandet slut och här skall firas att jag börjar plugga imorgon. Hurra!

Veckan har ju bjudit på helt underbart väder. Och i och med solen har vi ägnat många timmar ute. Siri har fått göra både sandlådedebut och gungdebut denna veckan och inte helt oväntat så tycker hon det är skitkul. Efter sandlådebesöket sprakade blöjan helt ändamålsenligt. Vi var i början av veckan två rundor till Slottskogen och Plikta för att leka. Jag ser verkligen fram emot våren och sommaren, med lekplatser och sandlådor och allt annat som de för med sig. 

I onsdags var jag en sväng i Borås till min syster som behövde lite stöd. Vi lämnade av den sista vagnen i min samling och nu har vi bara vår fina Emmaljunga Nitro kvar. Jag har varit mer eller mindre nöjd med alla mina vagnar men denna Nitro uppfyller alla krav jag har på en vagn.

Min Fina blåa Xlander har åkt hem till min syster och skall tjäna hennes behov till hösten när hennes lill* tittar ut. (jag tror det är en flicka) Vi åkte även upp med en hel del kläder och en babysitter. Vi har ju mer grejer kvar att leja ut till. Xlandern har svängbara lufthjul, Den är helt otroligt lättkörd och liggdelen är hög. Den höga liggdelen är skön för mamma och pappa eftersom man slipper stå dubbelvikt hela tiden. Däremot har den visat tendenser på att vara lättvält, så den måste man sitta och hålla i när man åker buss. Men skall jag vara ärlig så har det inte varit något problem. De andra egenskaperna väger upp. Den har dessutom en tillhörande bilbarnstol som går att fästa i chasit, superskönt!

Min fina gamla Emmaljuna City Cross har åkt hem till min farbror och hans fru för att till sommaren göra lika mycket nytta hemma hos dem som den gjort hos oss. Liggdelen är stor och rymlig och i liggkorgen finns ett ryggstöd att fälla upp för de små som inte vill ligga ner. Just det ryggstödet är en favoritdel på

den gamla Emmaljungan. Jag kan inte komma på många nackdelar på denna fina vagn. Möjligen då att den bara har en handbroms som jag inte riktigt litar  på. Inte för att den har krånglat utan bara för att jag inte litar på den. Sen är den ju gammal och begagnad men det betyder ju inte att den är dålig. 

Min gula TipTap har flyttat hem till ett ungt par som skulle ha barn i maj. Vi använde denna vagn mycket sparsamt eftersom jag just efter vi skaffade den fick Emmaljungan. Den är fin och har jätteskön fjädring. Skall man fälla ihop vagnen och ha den i bil så är den dock värdelös. Den går i princip inte att fälla ihop över huvudtaget. 

Men nu har jag ju som sagt min Nitro och jag sörjer inte de andra vagnarna även om jag litegrand saknar min barnvagnssamling och att kunna byta "outfit" från dag till dag. 

Jag är så obeskrivligt glad för din skull! Älskar dig fina du!   

Fick det finaste beskedet idag och än kan jag inte aslöja vad men i sinomtid får ni veta. 

Det kommer bli hur bra som helst!