Nu är denna dagen slut och faktum är att förberedelserna för dopet på söndag börjar även de ta slut.

Jag  har nu bakat fyra olika  sorters kakor, vi har beställt tre enorma tårtor och jag har en sats bröd kvar att baka.

Servetterna är vikta och dekorerade sedan en månad tillbaka och dopkläningen är hämtad.

Imorgon kommer lillebror hem från smålandet och vi skall förbereda två olika pastasallader och hämta två av de tre tårtorna. Sen är det fyra limpor kvar att baka. På lördag skall vi njuta och ta det lugnt, inleda dagen med mysigaste av mysigheter och åka till babysimet. Sedan är det lugnt hela dagen för att åka och duka upp i församlingshemmet på kvällen.

Siri verkar inte sova något vidare idag och hon har redan fått komma över i våran säng, här tycks hon alltid sova bättre. Så nu ligger jag i sängen bredvid min finaste lilla tjej och hennes pappa. Bästaste pappan i världen. Jag blir varm i hela hjärtat när jag ser dem var för sig men att se dem ihop är bland det bästa jag vet. Skulle inte kunna tänka mig en bättre pappa för min dotter och jag är så stolt över dem båda.

Nu ska jag sova så det blir morgon snabbare. Längtar så efter min lillebror. Och jag har ju inte sett honom på över två månader!

Två av mina favoritkillar med min absoluta favorit tjej :D

En tand till! Siri nafsade till med sin nya lilla gadd som just börjat glimta i tandköttet intill den förra. Det känns ju helt otroligt på något vis. För ett år sen var hon väll ungefär någon centimeter och idag har hon två tänder. Hon växer och växer och jag hinner inte med.

Hennes humör har minst sagt gått upp och ner idag. Och det har varit extremfall i båda ändarna på skalan. Hon har skinit som en solstråle mestadels av tiden men haft låååånga gråtattacker som slutat i det där hjärtskärande snyftet som fortsätter i sömnen. Usch då känns det ju verkligen som att något varit hemskt elakt och jag har inte lyckats få det att försvinna. Man vill ju kunna få det onda att försvinna men det går ju inte alltid. 

Jag gjorde först ett bakexperiment. Det skulle bli maränggömmor, såg förbannat goda ut på bilden och lät gott också. Som tur är gjorde jag en test omgång med en halv sats. Dom såg hemska ut och smaken var ju ingen hit.

Istället har jag gjort tre plåtar med chokladhjärtan. Naturligtvis så är de 150 graderna som min ugn uppger att ha som lägsta temperatur inte en grad under 250 så den första plåten brändes kolsvarta på mindra än fem minuter. Vilket var hälften av den tid de skulle vart inne. *suck* Nästa gång satte jag träsleven i luckan och nu gick det bättre. Dessutom har jag förberätt så det bara är till att stansa ut kakorna och dekorera dom imorgon och sen är två av fyra sorters kakor klara. Det flyter på bra nu tycker jag.

Min mamma har varit och hälsat på i många timmar idag och Siri gillar sin mormor. Hon har skickat många breeeda leenden till mormor som inte kan låta bli att lyfta upp liten. Skönt att hon varit här så jag kunde göra lite nytta.

Dopklänningen har fått de blåa banden bytta mot de rosa så nu är den redo för dop på söndag. Det är galet att Siri snart skall få ha på sig denna 100 år gamla klänning.

Nu ligger min karl och väntar på att jag skall komma och lägga mig så det är bara att hoppa i kojen.

God natt på er!  

Siri på sitt soligaste humör. Fotograferad av www.solvefotoform.bakel.se

Det har ju blivit lite tomt några dagar. Har som vanligt haft fullt upp. Hämtade Siris dopkläning härom dagen, jag kan inte fatta att den fortfarande går att använda. Den syddes upp 1910 och har sedan dess använts ungefär 50 gånger om den gamle tanten har rätt. den är fantastiskt vacker och har en sån otrolig historia. Själv var hon andra barnet som döptes i den. Ur-häftigt! Jag fick se en hel del annat hemma hos släktens äldsta, bland annat en chokladkaka. Inte så mycket att prata om kanske ni tänker men om jag säger att cholkadkakan också är hundra år gammal. En dopkonfekt från hennes dop. Kakan är inslagen i guldpapper och har en stork med en bebis ståendes i en tygblomma på ovansidan.Jag ryser när jag tänker på hur mycket fantastiska saker som faktiskt finns sparade. fick kika på bilder som var tagna 1914 bland annat. Jag som ibland får rysningar bara av att tänka på vad mynten jag handlar med kan ha upplevt.

Jag är extremt blödig och tycker det är helt fantastiskt!

Idag är det den där dagen. :D För exakt ett år sen nästan på timmen fick jag veta att hon låg där inne. Jag ryser bara jag tänker på det. Det hela var ganska märkligt och när jag gick iväg för att köpa det där graviditetstestet så trodde jag ju faktiskt inte att jag var gravid. Jag köpte till och med två för att ha ett tills nästa gång.

Faktum var att jag kvällen innan var EXTREMT bölig och fick ett utbrott mitt inne i stan för egentligen ingenting. Jag sa till Frans när jag lugnat ner mig att vi kanske skulle skaffa ett graviditetstest och han höll med. När vi var på väg hem orkade han inte hoppa av för att skaffa ett och jag trodde ju egentligen inte att det var något så vi sket i det. Dagen efter åkte Frans till skolan och när jag gick upp kändes det på något sätt fortfarande som att jag ville testa.

Jag gick iväg och köpte de två testen och gick hem och pissade på stickan och trodde jag skulle svimma. Jag han knappt lägga den ifrån mig innan den visade ett +. Jag trodde jag såg fel och det första jag gjorde var inte att ringa Frans utan jag ringde till en vän.

"Jag tror jag är gravid" min vän utbrast "ÄNTLIGEN" haha. En aning konstigt kan tänkas. Och jag var så osäker att jag var tvungen att mmsa en bild på testet. Men visst fan var jag gravid. Jag blev så lycklig att tårarna sprutade, i min mage låg det en liten varelse. Egentligen inte mer än några delade celler men det skulle bli ett liv.

Sen ringde jag Frans och berättade i andra änden blev knäpptyst. "Hallå" "på riktigt?" stackaren blev helt chockad. Han var på väg hem och det komiska i det hela var att  vi båda var på väg och skulle spela in Gynekologen i Askim. Vi skulle spela blivande föräldrar i en föräldragrupp. Jag var gravid i 8 månaden. Märklig känsla, haha, där stod jag med fusk-mage fast på riktigt. Svårt att beskriva känslan. Idag ett år sen men jag minns precis.

Dessutom är det ju kanelbullens dag och det måste firas!

Just nu sitter jag vid köksbordet och vart jag än vrider huvudet ser jag skit. Katten håller på att byta till vinterpäls skulle jag tro och överallt ligger stora svarta tussar. På bordet ligger så mycket skit att jag knappt fick plats att ställa ner tallriken och åta frukost (en lätt överdrift kanske). på golvet ligger skåpet från IKEA som vi fortfarande inte har plugg till så vi kan få upp det på väggen. Barnstolen är som vanligt avlastningsyta för diverse kläder och diskberget växer trots att diskmaskinen går varm. I övriga rum är det samma sak och jag får nog se till att rycka upp mig och göra något. Men usch så jobbigt.

Dessutom har jag ju fortfarande inte ringt den gamla tanten med dopkläningen. Det blir att ta tag i det NU omedelbums. Anledningen till att jag dragit mig från att göra det är att tanten i fråga är 99 år gammal och jag har ingen aning om i vilket skick hon är. Men har fått förklarat för mig att det är en mysig dam så det skall nog gå bra. Hon är nämligen den nuvarande ägaren av den dopkläning som alla små barn i släkten döpts i. Däribland jag, jag hade tänkt att även Siri skall bli en av dem.  Det känns super häftigt.

Ne! Nu till att ringa tanten!

Fy fy fy! Vad jobbigt det var. I dubbel bemärkelse. Jag tränade ju trots allt för första gången på över ett år (om man inte räknar den mycket lugna gravid-yogan jag gick på i våras) och dessutom var jag ifrån Siri för första gången på ett år även det. Far och dotter skulle få bounda lite. Så blev det och redan innan jag gick ut genom dörren kändes det en aning jobbigt att lämna min lilla Siri. Det var första gången som jag lämnade henne sen jag såg henne första gången och det kändes inte alls särskilt roligt. En viss tomhet den där parveln har ju varit mig närmst sen 364 dagar tillbaka. Imorgon är det ett år sedan jag fick veta att jag var gravid. Vart tog tiden vägen? Min älskling som vi läste om i boken " inte större än ett knappnålshuvud" har blivit 60 centimeter och rullar själv. Vad händer? Pappa klarade naturligtvis galant av att ta hand om lill-tjejen medan jag svettades floder och flåsade lungorna ur mig. Huva vad jobbigt det var! När jag kom hem hade hon redan sovit en timma och jag vill helst av allt lyfta upp henne och krama om vår lilla skapelse men får låta bli. Imorgon! 

Mitt i allt elände så känns det ändå skönt att Frans får lite egentid, det får ju jag varje dag och dessutom att komma igång med träningen igen. Får se hur ofta jag hinner träna och hur lång tid det tar innan jag fått upp lite flås. Idag kändes det som en lång väg tillbaka tills man kan njuta av träningen :P

Jag har ju hunnit med annat också! Idag var jag och Siri hos Bianca och fikade. Bianca bakade supergoa bullar och på plats var fem morsor med bebisar och stället blir alltid så härligt livat när vi samlas allihop. Vi har allihopa så glada barn och för det mesta är det en skrattfest! Lilla W som jagar apelsiner och krålar sig fram, starke S som troligen springer ifrån oss alla inom en snar framtid, fina A som bara växer och växer och alltid bjuder på sitt stora leende och S som är nyfiken på allt. Det är härligt med alla bebisar och alla mammor. Stormtrivs i sällskapet och glad att jag gled in i deras lilla mamma grupp på ett bananskal trots att deras är 4 och 5 månader äldre än min lill-skit.

I Torsdags var vi på IKEA och köpte saker som hittills saknats i vår lya. Det blev hyllor och garderober och småkrafs. Vi ägnade en bra stund åt att meka ihop grejerna och nu står eller hänger de flesta grejer där det ska. Med undantag för ett väggskåp till köket som jag byggde ihop i morse. Pluggen tog slut och det behöver införskaffas ny innan vi kan montera det på rätt ställe.

Sen så måste jag ju berätta att Siri för ett par timmar sedan rullade för första gången. Från mage till rygg rullade hon två gånger i rad. Man blir ju så stolt att man inte vet vart man skall ta vägen. Hon har ju de senaste dagarna orkat ligga på mage längre och längre stunder, idag låg hon vad som tycktes vara en evighet och höll huvudet helt oansträngt. Sen nu ikväll efter bad och babymassage så vände hon på sig som om hon kunnat det i evigheter och jag blev helt till mig. Dessutom satt Siri i stol för första gången idag, rejält uppallrad med kuddar och handdukar och ganska snett kan tyckas. Men ändå, hon satt i stol. Hon utvecklas ju i ett rasande tempo och om precis två veckor så börjar Babysimmet.

Siri och jag badade badkar idag igen och idag kom Siri av misstag med ansiktet under ytan. Hon fick total panik men jag känner att jag lugnt och sansat redde ut situationen och tillslut gick vi ändå ur badet med ett leende på läpparna. Poäng till mig!

  Ett par minuter senare svängde hon runt på rygg!

Tanten i fråga är Siris mormorsmormor på 92 år. men så fort hon ser Siri blir hon inte en dag över 70! Det är så härligt att se hur hon älskar det lilla pyret. Och gissa om Siri tycker om henne, hon stormtrivs i knät hos den gamla tanten.

Jag åkte dit och såg till att hon fick lite mat i sig och jag henne nybakade bullar. Hon behöver sällskapet för att få aptit och hon äter knappt alls när hon är själv.

Och medans gamlingen tog sig ann minstingen så passade jag på att putsa hennes fönster som hon suttit och klagat så på. Även om hon aldrig sa att hon tänkte putsa dom själv så skulle det inte förvåna mig om det hade blivit hennes död när hon stört sig på dom tillräckligt länge. Det vill vi ju inte vara med om! Och gissa om hon blev nöjd. Fönstren blev ju inte toppen med tanke på att hennes fönsterskrapa troligen var äldre än mig men ändå över förväntningarna. Men Astrid hade då "ALDRIG sett så rena fönster". Tvivlar på att ett nyputsat fönster hos henne brukade ha en ända rand men huvudsaken är ju att hon tycker att det blev fint. Även om jag inte är helt nöjd med min insats. Till våren använder jag nog min egen skrapa om det skall putsas igen.

    När vi kom hem fick Siri ligga på mage en stund. Hon orkar längre och längre stunder. Hon utvecklas i ett rasande tempo! Jag är så stolt över henne.    

Förresten så var jag förbi COOP på backaplan och dom har barnklädes REA köpte tokmycket kläder. Tio plagg för under 200 kronor. Helt galet och superfina grejor! Dock köpte jag i lite större storlekar. 62 och 68 är storlekar där vi äntligen kan börja köpa själva. Vi har ju haft så mycket kläder i mindre storlekar att vi knappt kunnat köpa någonting. Nu har hon börjat använda några 62or och jag har fått plocka ut två stora lådor med för smått. Lite snyftigt att inse hur snabbt hon växer men häftigt på samma gång.