Vad jobbigt det är med dessa uppvaknanden! Rätt vad det är så bar poppar det upp och då strömmar tårarna! Snart är det jul, jag har längtat och sett fram emot det sedan oktober. Men i år finns inte gammeltanten här... Det blir första julen utan Astrid och då börjar jag gråta igen. Jag förstår ju att det kan ta tid att sörja och att alla gör det på sitt eget sätt men jag tycker att efter ett halvår borde man kunna tänka på någon utan att börja gråta, men det kan inte jag!
Kanske beror det på skuldkänslorna som jag bara inte kan bli av med! De sista månaderna hon var i livet så var jag knappt där. Hon var så snurrig och trött, sov alltid och glömde att man var där. Jag gjorde annat, var mamma. Men det känns så fel, så dumt! Jag trodde ju inte att hon skulle dö även om jag ibland för hennes skull nästan önskade det. Dessutom så et jag ju att detta var precis som hon ville ha det. Snabbt och odramatiskt, inga tårar och inget sörjande på sängkanten. Hon klarade inte av sånt. När vi var små och morfar begravdes tryckte hon i oss godis så vi inte skulle gråta. Hon ville inte det!
Och istället kan jg inte sluta gråta nu när hon är borta!
I år blir det en jul utan... Vill inte ha en jul utan! Vill att Astrid skall vara lika levande och pigg som hon var innan hon bröt det jävla höftbenet!

 

Helena Larsdotter

16 december 2012 00:28

Kära Du. Det låter som Du sörjer Din mormor, som jag sörjde min mamma.Säkert betydde mormor väldigt mycket för Dej.
Att gråta gör ju ingen skada. Men skuldkänslorna... Någonstans verkar Du förstå att Du inte alls behöver ha dem. Att ha ett litet barn tar ju all tid man har då de är små.
Tänk på hur bra Du klarar allt i Ditt liv. För mej har Du varit en stor glädjespridare.
Önskar att Du får sova gott om nätterna och att Du och Din lilla familj får en underbar jul.Julen blir annorlunda, men Du har en egen familj och det är så fint. Önskar er allt gott! <3 / Helena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då inleder jag nu den sista veckan på mitt heltidsvick! Det känns omotiverat att sätta sig och plugga igen! Men jag går se Indien som min morot. Jobbet har jag ju trots allt kvar och det är jag galet stolt över! Om service vore för vetskapen att jag ...

Idag pratade jag med chefen. Jag tog sats och hörde om möjligheten att jobba kvar som timvikarie under hösten fans. Och gissa vad... Det gjorde den. Jag är så glad att jag et inte vad. Funderar även starkt på att skippa att ta ut min examen nästa som...

Denna underbara jobbsommar börjar lida mot sitt slut och nedräkningen har på något vis startat. Jag önskar ju att den skulle pågå för alltid men samtidigt vill jag ju bli färdig. Nästa sommar är jag ju syrra, det är ju om möjligt än mer galet än att ...

Uscha! Siri går ju på sommardags och vissa dagar har det gått helt smärtfritt. Idag var inte en sån dag! Hon började gråta redan när vi gick ut ur dörren hemma och sa att hon inte ville gå på dagis idag! Ajajaj i mamma hjärtat. "Mamma vi kans...

Vi trodde ju att sökandet efter bröllopslokal än en gång var över och allt var färdigt. Men precis som första gången sket det sig! Ägaren beslöt att sälja lokalen istället. Nu blir där en restaurang och vi står på ruta ett. Jag har fått en hel de...