Siri har nog hittat sin snutte. Hon fick en tiger i present från en person som jag inte tror kommer ha någon stor del i hennes liv. En människa som borde varit en av huvudpersonerna i mitt liv men som i väldigt många år varit en bakgrundsdansare. Ja, han satte mig till världen, men sen då. Han gav henne en tiger, jag tror att det skulle vara lite en ursäkt och lite ett bevis för att han kanske var lite sugen på att bli morfar. Men jag tvivlar, kanske taskigt att inte ge honom en ärlig chans innan jag börjar tvivla men jag är jävligt skeptisk. Tigern har i alla fall blivit Siris "jag gosar med innan jag somnar djur" och det känns kanske bra på något vis att det blev just den. Samtidigt känns det olustigt på något vis. Känns som att det kommer till att vara en av få saker hon kommer ta emot från sin morfar. Men han kanske rycker upp sig nu och börjar vara, kanske! Jag tyckte så mycket om min pappa som lite, han var rolig. Inte sådär seriösa som alla andra pappor. Pappa var ung och knäpp. Funny-Bunny med blöja på huvudet i badkaret och sånger skrevs om så man gjorde "snoppar av lera" istället för "guantanamera". Sen gick allt snett och sedan åtta års ålder så har jag inte haft någon relation till honom. Han finns inte mer.

Jag och nybadade Siri var i alla fall och hälsade på hennes farmor och farfar idag. Siri gillar farmor, hon är rolig, henne skrattar man gärna och länge åt. Farfar är mysig! Han visar så mycket saker och skulle nog kunna gå runt med henne på armen och med släpande norrländska prata om alla saker som finns att titta på. Siri stormtrivs på armen och efter en lång stunds strosande i lägenheten somnade hon där.

Det är alltid trevligt att hälsa på hon svärföräldrarna även om min lillebror nu inte bor där längre, utan är utflugen på äventyr i småland dr han tycks trivas bra! Håller alla tummar!

    De två viktigaste och vackraste människorna i mitt liv!
Nu har jag suttit och läst min förlossningsjournal i en timma, om och om igen. Jag kan inte fatta att jag gjorde det! Att hon är här! Jag stod ut en lång jobbig förlossning och resultatet är det vackraste som finns! Oj vad jag vill göra det igen. Det var det häftigaste jag någonsin gjort. 60 timmar med värkar och smärta. Det är över två månader sedan. Det har snart gått tio veckor, hur har det gått till? Men det känns som igår.