Då är det ett faktum att det bästa året jag någonsin upplevt har gått till enda. Året då jag fick se min lilla skatt på den svartvita skärmen för första gången. Året då hon växte sig stor och stark i min mage. Stark så att den var nära bristningsgärnsen i varje spark, stor att jag nästan rullade fram. Kanske en smula oproportionerlig men fantastiskt vacker var jag! Shit, tänker ni nu. Sa hon just att hon var vacker!? Ja, det gjorde jag! 

Under mer än halva 2011 väntade och längtade vi efter att bli tre. En lycka som inte går att beskriva med ord. Där började ett fantastiskt äventyr. Andra halvan av 2011 har bjudit på oändligt med skratt och en överfull kvot av kärlek men året har försvunnit i en rasande fart. 

Nu börjar vårat första hela år som familj. När vi står om ett år och ser tillbaka på året som gått så kommer vi inte att se tillbaka på livet före Siri! 

Nyår firade vi hemma hos fina,fina Sandra och hennes familj. Kvällen blev lyckad även om S inte var helt nöjd med sin insatts i köket (alla andra var då nöjda i alla fall) och dessutom fick hon en snabb släng av något oidentifierbart hängigt. Men det blev bättre och vid tolvslaget skålade vi i deras brölops champagne. Vi spelade sällskapsspel och lekte loss med deras Wii. När vi väl begav oss hemåt vid tre tiden så hade vår lilla sessa inte sovit mer än ett par timmar. Hon vaknade strax efter tolvslaget och sen ansåg hon sig färdigsövd. 

Siri inleder nu det nya året med att gnaga på oss med sex tänder och använder sina ny upptäckta kommunikationstalanger till att få sin vilja fram. Jag tänkte ju byta kvälls "tutttutututtuteeee" mot välling. Men det är ju svårt att säga nej när hon till och med lärt sig be om det själv.