"Man får inte att leva om sitt liv, det är det som är själva grejen"

Jonas Gardell

Igår gick då sista avsnittet av torka aldrig tårar utan handskar. Jag har nog aldrig gråtit så mycket förut! Jag att i 55 minuter och fulgrät! Grät så tårarna sprutade. Man blir arg på mänskligheten! Fy fan säger jag bara!
Jag vill tro och jag tror st det över lag är lättare att leva som homosexuell idag. Att vi tack vare människor som Jonas Gardell, människor som tagit striden, blivit mer tolleranta. Jag skriver tolleranta fast jag inte tycker det är rätt ord, men kan inte hitta något annat. Vad är det att tollerera? Jag tror att människors förståelse för det som inte anses som det normala har förändrats. Och jag vill fortsätta tro det. Jag hoppas för mitt liv att sjukvården har tagit lärdom och att de ansvariga idag känner skam över vad som tilläts ske!
Jag vill inte begripa hur föräldrar kan kränka sina barn på sättet som visades i serien. Jag vill inte förstå hur människor kan göra varandra så illa.

Om ni inte sett serien i tre delar på SVT så gå in på play och gör det!

Om ni sett serien så ventilera gärna vad ni fått för tankar och funderingar?
Har ni kanske en egen blogg där ni kommenterat den? Skicka länken i en kommentar!

Meningen med serien och böckerna är att människor skall börja att diskutera den. Den skall väcka känslor, och det går inte att lämnas oberörd av vad man sett!