Nu har jag ringt den gamla tanten på 99 år som är min farfars faster om jag förstått det hela rätt. Hon besitter klänningen som jag mina syskon och MÅNGA både innan och efter oss har döpts i. Så skall även Siri. Kläningen fick jag veta nu är sydd 1910 (!!!!!!!!!!!!!) och 1939 började den användas till de festa barnen i släkten. Alla barns namn som är döpta i klänningen är innbroderade och det känns så häftigt att min lilla får ha den. Imorgon skall jag åka hem till henne och hämta den och jag lovade att stanna och prata en stund. Det skall bli spännande och höra vad denna alerta hundraåring har att säga.

Idag är det den där dagen. :D För exakt ett år sen nästan på timmen fick jag veta att hon låg där inne. Jag ryser bara jag tänker på det. Det hela var ganska märkligt och när jag gick iväg för att köpa det där graviditetstestet så trodde jag ju faktiskt inte att jag var gravid. Jag köpte till och med två för att ha ett tills nästa gång.

Faktum var att jag kvällen innan var EXTREMT bölig och fick ett utbrott mitt inne i stan för egentligen ingenting. Jag sa till Frans när jag lugnat ner mig att vi kanske skulle skaffa ett graviditetstest och han höll med. När vi var på väg hem orkade han inte hoppa av för att skaffa ett och jag trodde ju egentligen inte att det var något så vi sket i det. Dagen efter åkte Frans till skolan och när jag gick upp kändes det på något sätt fortfarande som att jag ville testa.

Jag gick iväg och köpte de två testen och gick hem och pissade på stickan och trodde jag skulle svimma. Jag han knappt lägga den ifrån mig innan den visade ett +. Jag trodde jag såg fel och det första jag gjorde var inte att ringa Frans utan jag ringde till en vän.

"Jag tror jag är gravid" min vän utbrast "ÄNTLIGEN" haha. En aning konstigt kan tänkas. Och jag var så osäker att jag var tvungen att mmsa en bild på testet. Men visst fan var jag gravid. Jag blev så lycklig att tårarna sprutade, i min mage låg det en liten varelse. Egentligen inte mer än några delade celler men det skulle bli ett liv.

Sen ringde jag Frans och berättade i andra änden blev knäpptyst. "Hallå" "på riktigt?" stackaren blev helt chockad. Han var på väg hem och det komiska i det hela var att  vi båda var på väg och skulle spela in Gynekologen i Askim. Vi skulle spela blivande föräldrar i en föräldragrupp. Jag var gravid i 8 månaden. Märklig känsla, haha, där stod jag med fusk-mage fast på riktigt. Svårt att beskriva känslan. Idag ett år sen men jag minns precis.

Dessutom är det ju kanelbullens dag och det måste firas!

Just nu sitter jag vid köksbordet och vart jag än vrider huvudet ser jag skit. Katten håller på att byta till vinterpäls skulle jag tro och överallt ligger stora svarta tussar. På bordet ligger så mycket skit att jag knappt fick plats att ställa ner tallriken och åta frukost (en lätt överdrift kanske). på golvet ligger skåpet från IKEA som vi fortfarande inte har plugg till så vi kan få upp det på väggen. Barnstolen är som vanligt avlastningsyta för diverse kläder och diskberget växer trots att diskmaskinen går varm. I övriga rum är det samma sak och jag får nog se till att rycka upp mig och göra något. Men usch så jobbigt.

Dessutom har jag ju fortfarande inte ringt den gamla tanten med dopkläningen. Det blir att ta tag i det NU omedelbums. Anledningen till att jag dragit mig från att göra det är att tanten i fråga är 99 år gammal och jag har ingen aning om i vilket skick hon är. Men har fått förklarat för mig att det är en mysig dam så det skall nog gå bra. Hon är nämligen den nuvarande ägaren av den dopkläning som alla små barn i släkten döpts i. Däribland jag, jag hade tänkt att även Siri skall bli en av dem.  Det känns super häftigt.

Ne! Nu till att ringa tanten!