Usch fy och blä! Det finns inget beslut som jag hellre hadde sluppit att fatta! Men vår fina, underbara, roliga Bosse skall få somna in nu. Kan inte sätta ord på hur jobbigt det är och önskar att vi slapp fatta det beslutet men ingen av våra tre katter eller vi heller för den delen mår bra av att ha det såhär. Bosse kissar överallt, och vi har försökt med allt för att få honom att sluta. Han har fått mediciner för hundratals kronor i månaden, vi har köpt feromoner på spray och stickkontakter, vi har tre lådor och dyraste sanden. INGENTING hjälper. Han är vår första katt, vårt lilla kärleksbarn på ett sätt och vi har dragit ut på det här beslutet så länge vi kunnat. Men nu har vi Siri och det är ohållbart. Han har kissat i hennes vagn, hennes säng, på hennes leksaker, i vår säng, i soffan i gästsängen. Han kissar på alla mattor och det håller inte längre. Just nu lever vi med stöngde dörrar och eftersom Bosse lört sig öppna dem måste vi dessutom låsa dörrar för att Bosse inte ska ta sig igenom. De andra två katerna måste ju också hållas instängde på grund av Bosse och det är fel av oss att låta de andra lida också. Och hur hemskt det än är att ha fattat detta beslutet så känns det befirande. Vi har tissat på tå runt ämnet så llänge och försökt ignorera det faktum att det aldrig kommer bli bra. Vi hoppas ju att Bosse skulle vakna en dag och bara sluta. Men det kommer inte hända. Det känns skönt att nu är besutet fattat och vi är överens. Visst har jag haft djur förut och dom har ju inte levt för alltid men jag har aldrig behövt fatta beslutet själv och det känns pyton.

Det har ju blivit lite tomt några dagar. Har som vanligt haft fullt upp. Hämtade Siris dopkläning härom dagen, jag kan inte fatta att den fortfarande går att använda. Den syddes upp 1910 och har sedan dess använts ungefär 50 gånger om den gamle tanten har rätt. den är fantastiskt vacker och har en sån otrolig historia. Själv var hon andra barnet som döptes i den. Ur-häftigt! Jag fick se en hel del annat hemma hos släktens äldsta, bland annat en chokladkaka. Inte så mycket att prata om kanske ni tänker men om jag säger att cholkadkakan också är hundra år gammal. En dopkonfekt från hennes dop. Kakan är inslagen i guldpapper och har en stork med en bebis ståendes i en tygblomma på ovansidan.Jag ryser när jag tänker på hur mycket fantastiska saker som faktiskt finns sparade. fick kika på bilder som var tagna 1914 bland annat. Jag som ibland får rysningar bara av att tänka på vad mynten jag handlar med kan ha upplevt.

Jag är extremt blödig och tycker det är helt fantastiskt!