Barnmässa. 

Visst det är ju bara en mässa men jag hade ju sett fram så emot att få gå dit. Jag minns själv hur det var att traska runt där med Siri i magen och jag har ända sedan förra året sett fram emot att gå dit med bebis också. Nu blir det till att vänta ett helt år till. Urtrist! 

Jag har fortfarande feber och är rejält hängig av magsjukan men är på bättringsvägen. Som tur är har man ju världens bästa sambo som skött allt själv utan minsta lilla gnäll medan jag sovit i soffan. Man känner sig rätt oduglig.

Nu blir det att krya på sig göra tidig natt och hoppas att mattheten är bortblåst imorgon. Frans har tenta vecka och måste iväg till skolan så jag har inget annat val än att bli bättre.