Idag är min sista mammadag. Nu har ju inte jag tagit ut några dagar sen början av december eftersom Frans får såpass mycket bättre betalt för dagarna men det är ju ändå jag som varit hemma. Men imorgon börjar jag skolan igen. En aning vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Skönt av flera anledningar. Jag har målet i sikte och för mig finns inget annat än att inom X antal år bli barnmorska. Dit ska jag och imorgon förtsätter resan. Det är skönt eftersom jag nu bara kan ta mig min väska och lämna hemmet. Inga skötväskor som ska packas varje morgon, ingen välling som ska blandas, ingen vagn som skall trängas in på bussen när folk vägrar lämna plats. Bara lilla jag, och jag går in utan problem för det mesta. Nu skall jag få vara bara Filippa. Skönt men vemodigt. Kontigt att Siri kommer lära sig saker när jag inte är hemma. Idag har hon lärt sig klappa händerna. Hon vinkar på rätt ställe i en av sina favorit sånger. 

"kaptenen på båten säger vink, vink, vink"

Igår stod hon utan stöd i sådär 6-7 sekunder. Utan stöd! 

Allt går så sjukt fort. Man vill ju inte vara borta en dag. Vissa dagar kommer vi ju knappt hinna ses. Men jag kommer ju inte kunna vara där jämt. Nu r snyftandet slut och här skall firas att jag börjar plugga imorgon. Hurra!