Nu har mittt liv helt ändrat karaktär. Efter en färdig skolvecka så får jag lov att köra en liten utvärdeering. Att det bara är torsdag och att skolveckan bestått av tre halvdagar får vi ignorera. Förtsa veckan är nu avklarad och när man sitter där i föreläsningssalen så känns allt skrämmande bekant. Som om uppehållet på två år aldrig excisterat. Där är jag ju som vem som helst. Det är ingen som tittar på mig och tänker att hon har världens finaste, fräckaste, tuffaste, intelligentaste, roligaste unge hemma. Men det har jag ju! Och jag är inte hos henne! Jag ska inte ljuga för visst är det skönt att få vara lite själv också, när man "suttit hemma" i ett helt år som det skulle blivit om ganska precis två veckor. Men det känns tomt. Inget gnäll men heller inga skratt. När jag kommer hem så verkar inte Siri ha saknat mig något märkbart. Men jag saknar! 

Igår köpte jag en ny symaskin. De tre sömmar som min gamla maskin hade dög helt enkelt inte. Men med tanke på att maskinen har ungefär levt dubbelt så länge som mig om inte mer så får jag säga att den förtjänar en eloge. Men nu får den hoppa in i förrådet och bli en extra om min nya skall kikas till någon gång. Denna Singer maskin fanns i Netto bladet. I vanliga fall handlar jag ju inte på netto men hallå! En sprillans symaskin med 100 sömmar och massa annat smått och gått gick inte att motstå för under 1500. Jag är förälskad!