Ja! ja, ja, ja! Jag har fått min spis reglerad.

Mitt eviga gnäll om hur dålig den är har faktiskt varit helt befogat. Gubben som tydligen "fixade" spisen ett halvår innan vi flyttade in ställde aldrig in den. Det innebär att den har stått på max hela tiden. Detta har gjort att de "150" graderna har blivit varmare och varmare för var minut tills de var uppe i 300 om man väntat tillräckligt länge.

Nu har han ställt in den så att den lägsta lågan är knappt någon låga alls. Nu ska man tillochmed kunna sjuda på plattorna. Här har vi hatat spisen helt i onödan. Bakade idag efter en heldag i vårsolen. Och gissa vad. Jag älskar min spis! Brödbullarna blev inte knäckebrödshårda i botten och inte det minsta brända. Nu skall jag bara lära känna denna fantastiska spis på nytt. Det får nog bli till att baka baka baka. 

Igår kom Frans hem från jobbet med ett tufft besked. Jag kände inte Christoffer så väl, egentligen gjorde inte Frans det heller. Han har käkat tacos hemma hos oss, följt med oss ut på skärgården. Han har strosat runt med oss på Liseberg, snackat musik, snackat politik. Snackat bebisar och förundrats med oss över livet som låg i min mage. Han gjorde intryck! Men som så många andra var han tvungen att lämna jorden alldeles för tidigt. Jag har alltid tyckt att döden är tuff att ta. Alltid haft svårt att greppa det där definitiva, finnas eller inte finnas. Det finns ingen gråzone. Jag inser först nu hur mycket denna kille berörde mig. Jag grät mig till sömns. Ändå kände jag honom knappt.  Jag gråter nu, för att han är borta, för att han var tvungen att lida. 

Christoffer drabbades av en hemsk sjukdom. Sjukdomen heter ME och är kronisk. Den gör att man helatiden känner sig sjuk. Sjukdomen ger influensa liknande symptom. Han blev fast i sin säng. Orkade inte leva i sjukdommen. Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara att först få en sådan diagnos som 22 år gammal. Sjukdomen utlöses och förvärras med fysisk aktivitet. Jag kan knappt fatta att han orkade så länge som han gjorde. I ett halvår gick han och mådde dåligt. 

livet är så skört.... så oerhört skört...