Jag väntar med spänning på att få ett smatal. Ett samtal från en syster med glädjande besked. Förväntar mig att få ett samtal när allt satt igång och hoppas på att inom snar framtid ha  blivit moster. Jag bubblar av nyfikenhet inom mig! När kommer hon? (jag är ganska säker på att det ligger en liten brud där inne)

Jag önskar så att vår fina Astrid hade levat och fått träffa det lilla livet. jag minns så väl när hon oinbjuden kom till BB och sköterskorna väkte mig nyförlöst som jag var. Jag fick glatt dra på mig paltorna och möta tanten i korridoren.  Vilken glädje i den gamla människans annsikte. Samma lycka varje gång Siri kom. Det blev för sällan i slutet och jag grämer mig för det. Önskar att jag lagt lite mer energi på att komma hem till henne. Men det blev inte så. Jag prioriterade annat. 

Nu får man glädja sig åt att hom kam sitta där uppe återförenad med sin Sture efter 18 år. tillsammans kan de klappa gabbie på axeln när hon fött sin lilla skrutt. 

Jag vet att hon kommer gråta lika stora tårar när hon ser gabriellas bebis för första gången som när hon kom och besökte mig och Siri. 

När det dör en så föds en annan, det är så det är sagt!