Coolt! Hittade just min blogg bland topplistorna! Nu är jag ju näst sist av hundra men om man tänker hur många bloggar det finns på denna portalen så känns det ganska smickrande ändå. Dessutom så har jag ju just börjat få upp frekvensen igen efter en lång och urtråkig bloggtorka. Så då måste jag ju ställa den osökta frågan.
Vem är du?
Min blogg må vara bland de mest besökta men definitivt inte den mest kommenterade :p
Vore roligt att vakna imorgon och se alla mina 124 unika besökare idag lägga en kommentar med sina namn eller egna bloggar. En liten utmaning till er alla.
God natt och tack för mig

Jag är med i en grupp på Facebook där en kvinna för ett tag sedan bestämde sig för att SKÄNKA bort denna fina lergryta. Jag har alltid velat ha en och nappade givetvis. Tyvärr blev jag tre i kö men det gjorde inget för häromdagen så skrev hon och sa att nu var det min tur om jag ville hämta den. Och det klart jag ville! Har alltid velat ha en sådan!
Ikväll invig jag den med att baka en limpa på ett recept som hon skickade med då jag hämtade den. Som vanlig kunde jag ju inte följa det till punkt och pricka, det går ju emot mina principer. Men dryga tre timmar senare är limpan färdig och det måste vara den snyggaste limpan jag någonsin bakat!
Grytan är bara så fin och så bra. Nästa gång blir det till att laga middag i den. Tänk att slänga i ingredienserna till en kycklinggryta och en och en halv timma senare öppna ugnen ställa fram ett grytunderlägg på bordet öppna grytan och servera. Bon apetit! Det ser så läckert ut och dessutom blir det så gott!
Jag är mer än nöjd!

Och sedan en liten uppdatering om Siri. För jag antar att det är en del so läser denna blogg so undrar hur det gick efter slaget i huvudet. Hon mår fint! Mamma är däremot lite ner skärrad och behöver nog lite längre tid att smälta. Läkaren misstänker en liten hjärnskakning men tror att hon svimmade av smärtan och rädslan och inte till följd av smällen i sig. Det kallas visst affekt kramp. Hennes kusin har också haft sådana "anfall" då hon blivit arg och Frans hade liknande när han var liten. Så Kanske är det genetiskt. Inte den egenskap som jag uppskattar mest av det hon ärvt från sin far kan man säga ;)

Vargör är det alltid framför mig sånt händer? Jag som minst av alla klarar av det! Särskillt nu när jag är helt snurrig av oro för Siri.

En mamma sa just till sin son, ett av fem barn, när vi kommer till lägenheten så håller du i dina hände och rör ingenting. Så långt är allt okej även om jag inte är helt nöjd med mammans val av tonläge.

Sen säger pappan "lyssnar du ens miffo, (spänner blicken i honom) du rör INGENTING."
Sonen är nog 7-8 år.

Mamman tittar på pappan som fortsätter så pojken hör. "men han är ju helt damp, alla andra ungar lyssnar men inte han, han fattar ju inte. Han har sönder allt."

Pojken ser ledsen ut och jag var tvungen att ingripa.

"är det så du brukar tala om och till ditt barn" redan där ångrade jag mig. Avsåg, hur skall detta samtal utvecklas. Farsan börja snacka om jävla idiot och egna barn och ska jag vara ärlig så lyssnade jag nog inte. Ville ju inte göra någon sen framför pojken heller. Man jag berättade för pappan om att det finna något som heter psykisk barnmisshandel. Att det är minst lika illa som fysisk och att dessutom utsätta pojken för denna typ av kränkningar på offentlig plats där så många människor hör. Att han inför hela vagnen berättade hur dum i huvudet och trögfattad den till synes fullt friska pojken var, det var det vidrigare jag sett! Sen skulle de visst av. Inte var set vackra ramsor pappan drog åt mig heller. Kanske jag gjorde saken värre. Men jag var tvungen att visa pojken att det finns de som tar hans parti, att han duger just som han är!

Shit! Siri!

Frans ringde och sa att Siri slagit huvudet. Hon ville visst inte ha halkisar på sig... Hon halkade baklänges och slog huvudet! Fan också! Jag är livrädd! Siri skrek så hon inte fick luft, hon försvann. Försvann, var borta i tio sekunder! Borta! Slagit huvudet, svimmat, borta! Frans säger att allt är bra nu! Hon skrattar visst och leker igen. Men vi är pålägg till drottning silvias båda två. Kan inte tänka klart. Ringde syster. Behövde höra att det inte var någon fara, och det var vad hon sa. Försöker lugna mig! Hon fick ingen luft och svimmade, min lilla Siri! Ingen luft!

Andas, snart möter jag upp Siri så måste jag vara lugn! Vill inte skrämma henne, även om jag aldrig varit så rädd någonsin!

Fina lilla skruttan vad du skrämmer mamma!

Imorgon börjar praktiken. Nu skall jag till en ny vårdcentral och denna gången skall man plocka fram stora nålen! Jag är nervös som få men är ganska övertygad om att det kommer gå bra. Är ju van vid att hantera nålar annars också, vid symaskinen. ;)

Just nu sover Siri middag. Sen skall vi iväg till Åby hade vi tänkt tillsammans med Siris bästa kompis Benjamin och bada. Det ska bli mysigt!

När vi kommer hem ikväll blir det råplugg dör både mig och Frans. Det har varit ganska svårt att få tiden att räcka till den kursen men som det ser ut nu skulle kg tro att jag klarar trntan i alla fall och det är ju två veckor kvar så det borde ju funka :)

Min fina Siri vaknade klockan sex. Hennes Lars föräldrar somnade om men inte fröken. Hon bar uppe och hittade på hyss. När Frans vaknade låg det toalettpapperskonfetti över allt. I lasses korg bland annat. Hon hade dessutom petat fingret långt ner i mitt lyppsyl och legat med min telefon och på något vänster fått fram björnens magasin. Jag gissar på att det var en lyckträff.
Nu har hon busat med katterna och snart ska vi ut och hitta på något. Förslagsvis något som inte innefattar utomhusbistelse, burr!