Kan knappt förstå hur det gick till, när jag låg här ikväll framför datorn och chattade med mannen i mitt liv som befinner sig i Norge så har jag svårt att förstå hur det kan vara fyra år sedan allt startade på just samma sätt?

Där låg man på kväll, dag, natt, morgon ja när som helst bara den andre var inne. I drygt två månader fortgick proseduren där den ene väntade tålmodigt på att den lilla rutan nere i högra hörnet skulle dyka upp. Rutan där det stod "fracce har loggat in". En liten elektrisk stöt gick genom kroppen varje gång även om jag aldrig skulle erkänt det då. Jag låg där i timmar varje dag och samtalen oh diskussionerna tog aldrig slut. Han var snabbtänkt, rolig, smart, trevlig och omtänksam. Jag skall vara ärlig, jag föll pladask. Men eftersom han var en internetkontakt hade jag alla bromsar på och var allt annat än positivt inställd till en träff. Tillslut tröttnade vi ändå på att ligga på natten och vänta på varandra, vi bytte nummer och började smsa. Hans telefonräkning ökade genast med några hundralappar i månaden och jag tappade snabbt räkningen på hur ofta mitt kontantkort laddades.

Det var verkligen inte min förtjänst att vi träffades tillslut. Där måste jag tacka min kära fostersyster! Utan vår spontana utgång med alldeles för hög promillenivå och hennes övertalning skulle det aldrig hänt. Hon fick mig att bestämma träff med Frans som själv var ute med jobbet och inte heller han hade snålat med alkoholhaltiga drycker även om det inte behövts för att han skulle vilja träffa mig.

När vår bil stannade vid avenyn och jag hoppade ut gåendes mot park Lane så såg jag honom ståendes där mot väggen, jag tror inte ens på sånt här men det fanns från den stunden ingen annan.

Vi började träffas mer och mer och snart blev vi ett par, fyra månader efter att han hittade mig på den där chatten så konstaterade vi att skall vi fortsätta såhär sp får vi nog ändra Facebook status. (Nej just så gick det ju inte till) Jag var upp över öronen förälskad och den våren tog jag studenten. Allt var perfekt, han var ju där!

Sedan bokade vi en resa till Holland och åkte iväg med frans bror för att träffa deras mamma. Allt gick bra och min nervositet över att inte klicka var helt obefogad! Min blivande svärmor är nog den enda som med samma entusiasm som jag kan kolla på mina tyger och säga åååååååå så fiiiint, och faktiskt mena det!

Efter Holland kom vi båda in på skolor, låååångt ifrån varandra! Jag fick panik! Såhär kan det ju inte vara, inte kan väll jag klara ett distans förhållande? Eller?! Jag drog en lättnadens suck när han tillslut kom in i Skövde.

Vi började leta lägenhet "det tar ju ändå så lång tid att få en i Göteborg" efter bara tre veckor var vi offesiellt sambos aningen chockskadade skulle jag säga att vi inledde något fantastiskt. Ganska snabbt skaffade vi katt och bildade på något vis en egen liten familj. Den dör katten, Bosse kom att betyda mycket för mig, han var ju vår lilla Bebbe.

Efter att vi bott ihop i sex månader och vi varit ett par i ett år så började vi diskutera barn. Tidigt tycker säkert vissa men för oss passade och passar det perfekt. Det dröjde ytterligare ett halvår innan jag äntligen blivit gravid.
Men så där inne på toan helt ensam så blev plusset på Stickan dimmigt blått så gott som innan jag ens hunnit kissa på den. Jag blev överlycklig och lätt euforisk ringde jag till Frans som inte var hemma. "Jag är gravid" minns känslan än idag! Satte mig på golvet och grät av lycka. Jag trodde ju knappt jag var gravid då jag köpte provet. Jag ville bara testa eftersom jag kvällen innan fått ett allt annat än provocerat vredesutbrott och kände mig liiite märklig. Mensen hade inte hunnit bli sen än och jag förväntade mig verkligen inte ett pluss! Köpte tillochmed två stickor på Apoteket, den ena skulle jag ju kunna ha till näst gång...
Sen den dagen har det nu gått två år och fyra månader men ryser Fortfarande när jag tänker på det.

Nu ligger jag här i sängen med katt och barn men utan Frans och det är tomt! Sen kvällen han skrev till mig, sen jag såg honom först gången så är jag såld på denna man! Att inte sova bredvid honom har hänt ett fåtal gånger, varav tre nätter varit denna veckan. Ännu en ska det bli och det känns skit! Nu har jag längtat klart! Kom hem!
Tur man har lite annat att tänka på annars hade en vecka gjort mig galen.

Jag är så oerhört lyckligt lottad som träffade Frans! Han är det finaste jag någonsin mött och tillsammans har vi skapat ett liv. Mina drömmar och fantasier som barn har blivit verklighet! Jag har fått en fungerande och helt underbar liten familj! Vem kan önska mer?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då inleder jag nu den sista veckan på mitt heltidsvick! Det känns omotiverat att sätta sig och plugga igen! Men jag går se Indien som min morot. Jobbet har jag ju trots allt kvar och det är jag galet stolt över! Om service vore för vetskapen att jag ...

Idag pratade jag med chefen. Jag tog sats och hörde om möjligheten att jobba kvar som timvikarie under hösten fans. Och gissa vad... Det gjorde den. Jag är så glad att jag et inte vad. Funderar även starkt på att skippa att ta ut min examen nästa som...

Denna underbara jobbsommar börjar lida mot sitt slut och nedräkningen har på något vis startat. Jag önskar ju att den skulle pågå för alltid men samtidigt vill jag ju bli färdig. Nästa sommar är jag ju syrra, det är ju om möjligt än mer galet än att ...

Uscha! Siri går ju på sommardags och vissa dagar har det gått helt smärtfritt. Idag var inte en sån dag! Hon började gråta redan när vi gick ut ur dörren hemma och sa att hon inte ville gå på dagis idag! Ajajaj i mamma hjärtat. "Mamma vi kans...

Vi trodde ju att sökandet efter bröllopslokal än en gång var över och allt var färdigt. Men precis som första gången sket det sig! Ägaren beslöt att sälja lokalen istället. Nu blir där en restaurang och vi står på ruta ett. Jag har fått en hel de...