Siri har de senaste dagarna testat vad stämbanden går på. Hon skriker ut sina högsta toner och stormtrivs när hon inser hur högt hon kan skrika. Hon testar allt vad hon kan komma på i joller, skrik och gurgel och testar dessutom att mixa de olika kommunikationsmetoderna. Jag sitter och fnissar åt henne när hon testar sig fram. Så sött!

Ikväll blev det torsk med äggsås. Smarrigt värre! Vi äter på tok för lite fisk men ibland får man till det. Den ända fisk vi äter brukar vara fiskpinnar, INTE så lyxigt. Tyvärr fick jag äta maten kall som så många gånger förut eftersom lilltjejen tyckte att det luktade gott med lite mat och blev hungrig. Nu sover hon sen 2 timmar tillbaka och jag sitter i soffan bredvid hjärtat och myser medan han bränner hjärnceller med sin mattebok. Jag är glad att jag slipper matten får jag ju säga. Det är bra högt tempo på Chalmers och han har och göra hela tiden!

Nu ska jag borsta bissingarna och sova.

Det är så skönt när Siri är seg på morgonen och inte kräver att man skall sadla hästen och hoppa upp och latja det första man gör på morgonen. Lillan vaknade för ett par timmar sen men är på det gosigaste av gosiga humör. Jag ligger så gärna kvar i sängen och gosar med henne. Hon är det finaste på jorden ju. Hon har bara fått lite kläder och en ny blöja. För övrigt har hon flinat lite mitt i allt goset. Men nu börjar min mage kurra våldsamt mycket och snart måste jag nog ändå sluta med gosandet och gå upp och äta något, kanske ett par skivor av limporna som jag bakade igår kväll. Ska bara få Siri på humör för att starta dagen också.

Pust!

Det har pågått en hel del på samma gång i mitt kök i en timma nu. För det första så började limporna tryta påstod pojken min så det behövde visst bakas nya. Hmm, när jag öppnade frysen en stund senare med degen på jäsning så inser jag att vi har två limpor kvar. Men men, nu ligger limporna, två till antal i ugnen. Samtidigt försökte jag fixa något att äta. Om 20 minuter är lasagnen färdig den också. Jösses vad jag hade ångan uppe och många bollar i luften. Bakmaskinen gick med degen, jag fixade till lite krossade tomater i matberedaren, stekte kötffärs i stekpanna, kokade ihop en lite bechammelsås på en annan platta. Ja det var en jäkla massa aktivitet här helt enkelt. Siri låg i gymmet och som vanligt nu för tiden så låg hon INTE stilla, hon ligger och snurrar på något vis. Några sparkar senare ligger hon någon helt annan stans. Ganska gulligt! Nu har Siri ätit kvällen sista mål, FRÅN BRÖSTET! Score! och nu är det läggdags för henne! Jag och frans skall sätta oss framför tv:n med varsin tallrik lasagne och titta på true talent om en stund, just nu spelas det in och man vill ju inte börja titta mitt i. En effektiv afton men nu sa jag bara koppla av!

Natti på er!

Med risk för att bli enformig men jag tror minnsan att det börjar rinna till igen! Inte som förut men igår blev Siri mätt, behövde bara ge flaskan en gång. i fyra dagar var jag näst intill tom men nu ser jag ljuset i tunnelns slut. Skam den som ger sig. Det krävdes rätt mycket energi och tid men nu finns det så det räcker.

Igår var jag med Siris mormorsmor och mormorsmormors på IKEA. Det var trevligt. Vi åt lite lunch där och jag handlade lite småkrafs som saknades här hemma. Stackars Astid min gammelmormor börjar bli bra gammal dock, och sinkig som en sticka är hon. När vi åkte hemmifrån var det fint men när vi skulle hem spöregnade det och blåste. Stackarn frös och skakade som ett aspöv. Eftersom hon går med rullator kan hon inte själv hålla något paraply, så jag försökte rädda henne från lite av det kalla med mitt paraply samtidigt som jag körde vagnen med andra handen men det var svårt. Agneta sprang iväg med sitt paraply och när vi kom fram till busskuren så hon "jag var ju så tunnt klädd". Astrid var så trött och frusen att jag trodde hon skulle börja gråta. Hon var nära bristningsgränsen vill jag lova. Stackars gamla Astrid!

Ligger i sängen, Siri sover sedan en timme tillbaka sött i sin vagga, Frans pluggar i köket. Jag gick och lade mig för en stund sen men ligger och grämer mig för amningen. Hur kan det bara rätt vad det är sina på det viset? Det är ju inte mycket jag kan göra om det är meningen att Siri ska vara färdig-ammad, men jag gör vad jag kan. Siri ligger långa stunder vid bröstet, hon verkar inte heller tycka vi är färdiga med amningen. Tre gånger idag har jag fått komplettera med flaska. Funderar på vad man kan göra som jag inte redan gör. Så länge jag har mjölk i frysen blir det ju ingen ersättning i alla fall.Nog med gnäll!Gav mig själv lite lyx efter att Siri somnat. Inte ofta jag ger min hy en lyxbehandling längre, idag blev det peeling och mask, mumma! Dessutom fick mina fötter en rejäl omgång med filen. Nu ligger jag här, len som Siri från topp till tå! Dags att säga natti och göra ett nytt försök att bana kudden!

Jag blir så ledsen! Siri är bara två månader och det är på tok för tidigt att sluta amma. Men var tog min mjölk vägen?! Jag har haft överdrivet mycket mjölk och fått pumpa ut 200 ml varje morgon, så på ett dygn försvann allt! Hur gick det till? Vad gick snett? Känner mig uppgiven, jag skulle ju amma i ett halvår. Nu tömmer vi frysen på sånt som jag kunnat pumpa ut tidigare samtidigt som jag försöker få igång produktionen genom att pumpa, pumpa, pumpa. Jag vill inte ge ersättning innan hoppet är helt ute! Jag SKA få igång det igen! Men just nu känns det hopplöst, jag känner mig otillräcklig. Löjligt kanske, men jag ville ju så gärna. Det har ju gått så bra fram tills nu. Amningen är ju naturligtvis inte allt men just nu känns det som ett nederlag i mitt föräldraskap att inte kunna ge henne den mat som är så bra för henne att få!

Nej nu ska jag sluta gnälla och göra det bästa av situationen!

Siri har nog hittat sin snutte. Hon fick en tiger i present från en person som jag inte tror kommer ha någon stor del i hennes liv. En människa som borde varit en av huvudpersonerna i mitt liv men som i väldigt många år varit en bakgrundsdansare. Ja, han satte mig till världen, men sen då. Han gav henne en tiger, jag tror att det skulle vara lite en ursäkt och lite ett bevis för att han kanske var lite sugen på att bli morfar. Men jag tvivlar, kanske taskigt att inte ge honom en ärlig chans innan jag börjar tvivla men jag är jävligt skeptisk. Tigern har i alla fall blivit Siris "jag gosar med innan jag somnar djur" och det känns kanske bra på något vis att det blev just den. Samtidigt känns det olustigt på något vis. Känns som att det kommer till att vara en av få saker hon kommer ta emot från sin morfar. Men han kanske rycker upp sig nu och börjar vara, kanske! Jag tyckte så mycket om min pappa som lite, han var rolig. Inte sådär seriösa som alla andra pappor. Pappa var ung och knäpp. Funny-Bunny med blöja på huvudet i badkaret och sånger skrevs om så man gjorde "snoppar av lera" istället för "guantanamera". Sen gick allt snett och sedan åtta års ålder så har jag inte haft någon relation till honom. Han finns inte mer.

Jag och nybadade Siri var i alla fall och hälsade på hennes farmor och farfar idag. Siri gillar farmor, hon är rolig, henne skrattar man gärna och länge åt. Farfar är mysig! Han visar så mycket saker och skulle nog kunna gå runt med henne på armen och med släpande norrländska prata om alla saker som finns att titta på. Siri stormtrivs på armen och efter en lång stunds strosande i lägenheten somnade hon där.

Det är alltid trevligt att hälsa på hon svärföräldrarna även om min lillebror nu inte bor där längre, utan är utflugen på äventyr i småland dr han tycks trivas bra! Håller alla tummar!

    De två viktigaste och vackraste människorna i mitt liv!
Nu har jag suttit och läst min förlossningsjournal i en timma, om och om igen. Jag kan inte fatta att jag gjorde det! Att hon är här! Jag stod ut en lång jobbig förlossning och resultatet är det vackraste som finns! Oj vad jag vill göra det igen. Det var det häftigaste jag någonsin gjort. 60 timmar med värkar och smärta. Det är över två månader sedan. Det har snart gått tio veckor, hur har det gått till? Men det känns som igår.