Bilresan gick bra, även om det tog ett par timmar mer än normalt så var Siri duktig och vi slapp göra allt för många stopp. Så när vi väl kom till Göteborg bestämde vi oss för att göra en liten avstickare till innan vi kom hem och åka förbi vår söta lilla gammelmormor. Siri var säll och hennes gammelgammelmormor fick hålla en lång stund och jag har inte sett gamlingen så pigg på väldigt många år nu. Stackaren är ensam och har inte så mycket att leva för då barnbarnbarnen har blivit vuxna och har så mycket annat att hinna med nu för tiden. Man får ju dåligt samvete när hon gråter när man går för att hon är så ensam men man kan ju inte vara där jämt. Jag har då i alla fall beslutat att jag skall ta med mig Siri dit oftare, nu  när jag inte jobbar borde jag ju kunna få tid. Ögonen på tanten tindrade när Siri låg hos henne och hon fick lite bilder så hon har något att glädjas åt även när Siri inte är där. Man önskar ju naturligtvis att hon skall leva för alltid men inser att det en dag kommer ta slut, att den dagen egentligen inte är så långt borta. Men när hon satt där med Siri i famnen såg hon inte alls så där gammal och trött ut som hon brukar, hon är stolt över sitt barnbarns barns barn och jag tror att Siri kommer hålla liv i tanten ett tag till. .. Bara hon slutar att ramla hela tiden :/

Helgen är slut och den långa resan hemåt startade för en timma sedan. Helgen har varit supermysig och det var roligt att träffa personer som man i vanligt fall inte träffar. Nu sitter Siri i sin stol och sover bredvid morbror i baksätet, nyäten och nöjd somnade hon till bilens brummande. Vi lämnar det fina huset intill vattnet med den stora tomten med den rika växtligheten och stora utbudet fågelarter. Inga mer bollar kastas på ett tag åt hunden och inga fler serverade frukostar och middagar lagade av farmor. nu skall vi hem till det bästa av den andra världen, spårvagnar, caféer, människor och butiker. Men man längtar alltid tillbaka till lugnet på andra sidan Sverige, till farmor och farfar och hunden.