Fy fy fy! Vad jobbigt det var. I dubbel bemärkelse. Jag tränade ju trots allt för första gången på över ett år (om man inte räknar den mycket lugna gravid-yogan jag gick på i våras) och dessutom var jag ifrån Siri för första gången på ett år även det. Far och dotter skulle få bounda lite. Så blev det och redan innan jag gick ut genom dörren kändes det en aning jobbigt att lämna min lilla Siri. Det var första gången som jag lämnade henne sen jag såg henne första gången och det kändes inte alls särskilt roligt. En viss tomhet den där parveln har ju varit mig närmst sen 364 dagar tillbaka. Imorgon är det ett år sedan jag fick veta att jag var gravid. Vart tog tiden vägen? Min älskling som vi läste om i boken " inte större än ett knappnålshuvud" har blivit 60 centimeter och rullar själv. Vad händer? Pappa klarade naturligtvis galant av att ta hand om lill-tjejen medan jag svettades floder och flåsade lungorna ur mig. Huva vad jobbigt det var! När jag kom hem hade hon redan sovit en timma och jag vill helst av allt lyfta upp henne och krama om vår lilla skapelse men får låta bli. Imorgon! 

Mitt i allt elände så känns det ändå skönt att Frans får lite egentid, det får ju jag varje dag och dessutom att komma igång med träningen igen. Får se hur ofta jag hinner träna och hur lång tid det tar innan jag fått upp lite flås. Idag kändes det som en lång väg tillbaka tills man kan njuta av träningen :P

Jag har ju hunnit med annat också! Idag var jag och Siri hos Bianca och fikade. Bianca bakade supergoa bullar och på plats var fem morsor med bebisar och stället blir alltid så härligt livat när vi samlas allihop. Vi har allihopa så glada barn och för det mesta är det en skrattfest! Lilla W som jagar apelsiner och krålar sig fram, starke S som troligen springer ifrån oss alla inom en snar framtid, fina A som bara växer och växer och alltid bjuder på sitt stora leende och S som är nyfiken på allt. Det är härligt med alla bebisar och alla mammor. Stormtrivs i sällskapet och glad att jag gled in i deras lilla mamma grupp på ett bananskal trots att deras är 4 och 5 månader äldre än min lill-skit.

Nu har John och Erika precis åkt hem. Dom är så goa och det är alltid trevligt att umgås med dom även om det inte blir så värst ofta nu för tiden. Ikväll har vi spelat Carcassonne och ätit fruktsallad. Siri har visat sitt senaste tipps och rullat rullat rullat. Duktig är hon min lilla sessa. Nu ligger hon nybadad i vaggan och njuter till hundra av att få ligga naken en stund! Hon tycker om naket mest av allt tror jag! Förnöjt ligger hon och snackar med sig själv.

Siri rullade när hon var 3 månader och 2 dagar!

Idag var jag med finaste Bianca på stan, där stöter vi på John och Erika som var ute och promenerade. Det var trevligt att tjôta med dom en stund. Sedan begav jag och Bianca oss iväg till Liseberg för att gå en sväng där med våra små, mest för att utnyttja det underbara vädret och få frisk luft. Just när vi skulle bege oss hemåt så kom min syster och hennes fästman gåendes med min lill-kusin som de satt barnvakt åt. Då blev det en bra stund till med trevligt sällskap och det blev en mysig dag.

På väg hem mötte jag en man på hållplatsen som frågade vem den lilla i vagnen var. Det är min lilla Siri svarade jag. Innan jag ens hunnit sätta punkt svarar mannen " din lillasyster ja, jag tyckte ju att du såg ung ut det hade ju varit galet om det var din"..... "min lillasyster ja..." *suck* jag orkar helt enkelt inte diskutera med främlingar om min ålder och min lämplighet som förälder längre.

I Torsdags var vi på IKEA och köpte saker som hittills saknats i vår lya. Det blev hyllor och garderober och småkrafs. Vi ägnade en bra stund åt att meka ihop grejerna och nu står eller hänger de flesta grejer där det ska. Med undantag för ett väggskåp till köket som jag byggde ihop i morse. Pluggen tog slut och det behöver införskaffas ny innan vi kan montera det på rätt ställe.

Sen så måste jag ju berätta att Siri för ett par timmar sedan rullade för första gången. Från mage till rygg rullade hon två gånger i rad. Man blir ju så stolt att man inte vet vart man skall ta vägen. Hon har ju de senaste dagarna orkat ligga på mage längre och längre stunder, idag låg hon vad som tycktes vara en evighet och höll huvudet helt oansträngt. Sen nu ikväll efter bad och babymassage så vände hon på sig som om hon kunnat det i evigheter och jag blev helt till mig. Dessutom satt Siri i stol för första gången idag, rejält uppallrad med kuddar och handdukar och ganska snett kan tyckas. Men ändå, hon satt i stol. Hon utvecklas ju i ett rasande tempo och om precis två veckor så börjar Babysimmet.

Siri och jag badade badkar idag igen och idag kom Siri av misstag med ansiktet under ytan. Hon fick total panik men jag känner att jag lugnt och sansat redde ut situationen och tillslut gick vi ändå ur badet med ett leende på läpparna. Poäng till mig!

  Ett par minuter senare svängde hon runt på rygg!