Då var den färdig! Den blev fin men det sista momentet med knapphålen blev sådär! Trotts att jag la knappen bak på knapphålsfoten så blev hålen ungefär en milimeter för små. Så nu får jag nog aldrig av suffletten igen. Men vad för det? Den är ju såååå fin! Och Siri gillar den också!

Syr just nu en sufflett till Siris nya vagn (ja ni läste rätt, nya vagn). Det är en buggaboo bee classic, en liten smidig sulky modell. En stor fördel är att det ska vara relativt enkel att sy suffletter till den men det har inte gått problemfritt. Fört valde jag ett för tjockt innertyg vilket resulterade i en massa sprättande och ett nytt val av tyg. Nu blir det retrotyg från ett gammalt påslakab som hade blivit så slitet i sömmarna att det sprack upp helt och hållet. Tyget är fortfarande i fint skick däremot. På insidan är det ett modernt ekologiskt bommulsjersey. Det blir en fin kombi tycker jag!
Nu är det bra kvar att sy några knapphål och sy igen ena sidstycket sen är den färdig och som det se it nu så är jag mer än nöjd! Kanske inte just som jag tänkt mig och vissa sömmar loggar kanske inte riktigt på rätt ställe men med tanke på att jag inte låtit mig själv sy sedan skolan började så ger jag mig själv utan att skämmas MVG.
Jag har haft två dagar på mig att sy eftersom jg fik migrän när jag kom hem igår och gick och la mig klockan halv sju. Två nya kurser börjar imorgon med tenta om två veckor. Jag har lite Stresskört ihop den för att hinna.

Ikväll är det dessutom avslutningsmiddag på liseberg och innan dess måste den vara färdig!

Siri tittar nu för fjärde gången idag. Dessa knubbiga små varelser är ett ganska märkligt fenomen tycker jag nog men faktum är att jag tycker de är ganska mysiga. Och tur är ju det eftersom skivan går varm här hemma vissa dagar. Siris favorit tubbie är lala! "lala lala lala!" kommer hon springandes, då vet man att det är dags för tellitubies.

Nu vet ju jag att det är sagt att man inte ska ropa hej innan man kommit över ån. Kanske att jag brukar tillämpa det också men idag vågar jag nog göra det. Dagens tenta kändes väldans bra och räknar inte med något annat än godkänner när jag får tillbaka den i början av november :)

Då var det verkligen dags och jag sitter redan på tåget nu när klockan är 06.20 Det känns en aning för tidigt men pendlar man till Trollhättan så behöver man vara ute i god tid. Vill ju inte riskera att vänta på ett SJ tåg som aldrig går. Och då får man gå upp halv sex helt enkelt.
Jag känner mig ganska redo för vad som komma skall. Möjligt att jag kunnat plugga mer, det kan man ju alltid men hur som helst sp tror jag att det kommer gå vägen. Tror och hoppas!
Sen får jag en helg ledigt innan näst kurs drar igång med två veckor till nästa två tentor. Ganska stressande bara det!
Men nu skall jag inte tänka på det. Istället skall jag se fram emot det dop jag skall på imorgon, kanske besök av en fin vän också. Så njuta av helgen och ta nästa kurs när sen börjar på måndag.
Min mattenörd hemma har lovat mig att hjälpa med läkemedelsberäkningen. Han påstår att han kan visa mig hur man får facit på sina egna tal. Det låter inte så illa tycker jag. Jag är glad att jag Har honom annars hade det känts en aning hopplöst. Man måste ha 100% rätt på den tentan (och där kände jag pressen komma tillbaka.... Andas).
Minst sagt en intensiv termin. Men sen har vi kommit halvvägs!

Sitter och pysslar med Siris minnesbok. Den man skriver in allt som är roligt och minnas och klistrar in roliga minnen i. Jag satt och valde lite fina dopkort som jag tänkte limma in i pärmen. Hittade ett kort från dig! Jag saknar dig så och när jag tänker på dig fortfarande kommer det tårar.
Först log jag när jag såg dina snirkliga bokstäver på spikrak rad. Jag vet att raden är så rak eftersom du alltid lade ett papper under för att få till det. Efteråt lade du till allt under sträcket, som under y tillexempel. Men på dopkortet hade du visst glömt det. Men vet du vad, det gör inget mormor, även om jag vet att du säkert skulle grämt dig om du visste så är det helt okej.
Jag minns alla de gånger jag skulle på kalas de där månaderna som jag bodde hos dig. När jag var barn och du redan hunnit bli gammal. Du höll en linjal under mina rader när jag skulle skriva korten. Du tyckte visst att jag slarvade.
Så många barndomsminnen har jag från dig. Så väldigt många söndagar åt vi moddig hos dig hela familjen. När maten var klar fick jag ringa i klockan som höngde i köket. Jag var ofta i köket med dig. Du hade så många spännande kökssaker. Kvarnar och vispar, skalare och rivjärn. Jag var den som rev morötterna, så gott som alltid, kanske för de andra inte ville. Men det ville jag. Du sa alltid att jag var så redig! Så händig! Så duktig med mat! Så duktig med barn! Så ordentlig!
Ja du tyckte jag be himla bra. Och jag tycker du är himla bra!
Jag har så många minnen med dig! Och alla är de fina!
Som i dikten jag hittade till din dödsannons. Usch vad det gör ont att skriva det ordet! Vill ju inte att du skall vara död! Du skall leva!

Du ville oss alla
så innerligt väl
Du månade om oss
med hela din själ
Du sparade aldrig dig själv för de dina
Alla minnen med dig
är så ljusa och fina

Älskade älskade fina du!
Jag saknar dig!
Men du har det säkert bra där du är.
Hos Sture, som han fått vänta på dig i alla år! Nu har ni det bra igen!
Kommer nog aldrig sluta gråta av saknad när jag tänker på dig.
Det gör alldeles förtvivlat ont att du inte är här mer.

Just nu dämpar jag min tentaånget. Inte genom att plugga utan genom att rent meditativt sysselsätta mig med IQ-befriande uppgifter. Just nu har kg bullbak på g. Gör nu passande på kanelbullens dag en halv sats kanelbullar, ska göra en halv sats med mandelmassa sen också. Sen måste vi ju fira Frans namnsdag med hemmafrasiga våfflor. Så jag skall så fort bullarna jäst färdigt ge mig på det också. Till våfflorna blir det banangrädde och hemmagjord chokladsås. Frossa när den är som bäst :) chokladsåsen är den simplaste varianten men farligt god.

Lika delar vatten kakao och socker. Låt koka på plattan till önskad konsistens. Rör om då och då. Tillsätt eventuellt lite salt.

Tack för mig. Och så en bild på mitt organiserade kaos!

De två första inskolningsdagarna har gått bra. Inte för att jag inte trodde att de skulle göra det utan mest för att jag trodde det skulle vara jobbigare för mig. Imorgon skall vi lämna Siri själv på dagis och det kommer heltnklart att bli jobbigt. Idag skulle de testa att byta hennes blöja men hon vägrade bestämt att följa med fröken till skötebarnet. Inte ens när pappa följde med kunde hon tänka sig att bli bytt på av henne. Vilket är lite märkligt då Siri aldrig haft något emot att få en torr blöja, till skillnad från många andra barn som skriker för full hals vid blöjbyten.
Siri har ju sin bästaste Benjamin på dagis och han gör det hela MYCKET lättare. Siri bryr sig knappt om oss, istället låter hon Benjamin visa henne massa roliga saker eller så köar hon till rutchkanan. Hon verkar tycka det är roligt, jätte roligt.