Siri börjar sakta men säkert att vänja sig vid att somna själv. Eller nåja, vara själv åtminstone. Än sp länge har hon somnat själv ett par gånger, men hon grips inte längre av panik när man lämnar rummet. Och hon ligger gärna där inne själv och dricker sin välling, lyssnar på vaggvisor och pillar med filten. När vällingen sedan är slut ser hon till att vi sitter där tills hon somnar men det tar numer inte en timma eller två som tidigare utan kanske på sin höjd en kvart. Det är skönt att känna att hon börjar bli lite mer självständig. Man hittar henne ganska ofta sittandes och leker på sitt rum. Hon promenerar iväg själv och utforslar saker på egen hand. Oftast sitter hon i fotöljen eller på mattan och bläddrar i någon bok. Pm hon inte roar sig med att tömma kökslådorna på handdukar och plastpåsar dör att sedan själv hoppa i lådan. Hon är så fin och rolig min prinsessa!

För varje dag älskar jag henne mer! Mitt hjärta är sedan länge översvämmat men det verkar inte vara något hinder för att kärleken ska växa än mer

Sedan en timma är jag hemma från skolan. Ännu en dag med föreläsningar om infektioner, sår, virus och bakterier. Det känns så mycket. Vet ju att man undermedvetet lärt sig mycket! Förstår ju långt mer än vad jag gjorde vid kursstart. Men med vetskapen att tentan är om 19 dagar så kan man inte tycka att kunskapen kommer fort nog! Det bara måste in!

I nästa vecka är det VFU och jag som inte praktiserat på två och ett halvt år är supernervös! Kan jag ens mäta ett blodtryck längre? Dessutom skall vi ta blodprover denna gången. Något jag aldrig gjort, vilket de flesta andra i kursen har. Jag hoppas att allt faller på plats snart.

Jag har i alla fall bestämt mig för fyra veckors praktik i Indien nästa höst. Känns som det kommer bli jobbigt att vara borta från familjen men det är en erfarenhet man inte vill gå miste om. Och Frans insisterar på att jag ska åka. Så det blir full planering inför detta nu i oktober också. Sen är det bara att börja söka stipendier så man slipper pröjsa allt själv :)

Bussen är full och här står jag med mikrobiologin och försöker bli något klokare i bakterie och virusdjungeln. Jag gav upp då bristen på sittplatsen gör läsningen till något mer komplicerat. Dessutom så vill man ju inte ta på något eller någon om man läser i den där boken så jag väntar tills man slipper hålla i sig samtidigt. Men vill ju inte drabbas av en staphylococcus aureus, eller en streptococcus pyogenes.

I boken läser vi om dödliga bakterier. Vet du att i ditt barns näsa finns det bakterier som är helt ofarliga för dem. Men hemma hos din mamma eller annan äldre kan de leda till dödlig lunginflammation. Man blir ju livrädd.
I din hårbotten finns bakterier som om de kommer i kontakt med ett sår kan leda till svåra infektioner. Vilket i sin tur KAN leda till skelletinfektioner. Samma bakterie kan leda till svår matförgiftning om det hamnar i maten.

Hypokondrisk och livrädd blir man! Särskillt då man blickar ner mot tummen man skriver med och inser att där har jag visst en spricka. :O

Sluta andas, rör inget eller ingen. Inklusive dig själv! Då blir det fara och färde, död i sikte!

Nu skall jag nog sprita händerna. Råkade visst ta i en stolpe här.

Skämt och sido, nu sitter jag på tåget och skall dyka ner i skröckboken igen. Ha en bra dag!

Siri är fullkomligt tokig i böcker! Varje kväll går hon igenom hela bokhyllan med barnböcker. Där sitter vi och läser om Wille, Patrik, Persson, Petter och alla de andra. Det är mysigt när hon kommer med böckerna och man är glad att det är just böcker hon fastnat för.

Uppdatering om min egna kondis då. Inser att det var evigheter sedan.

Ja vad ska man berätta? Hon är en bestämd fröken både positivt och negativt. Hon är mer än bestämd mot jämnåriga och man har fått skämmas på en och annan lekplats när fröken-fräken knuffat på barn som lekt med något hon velat ha. Vare sig det är hennes eller deras saker. Vi jobbar på det, mycket!

Annars är hon en tokrolig figur vår stjärna! Vi skrattar otaligt med gånger varje dag över hennes nya kunskaper . Alltid är det nya ord hon snappat upp eller gester som hon imiterar från oss vuxna.

Hennes personlighet utvecklas allt mer och man ser stor potential i denna lilla varelse att bli precis vad som helst. Hon har redan humor och skrattar gärna högt åt våra gemensamma lekar. Och skojar och busar vår skatt.

Varje dag gör hon värdefull. Det är för henne man skyndar hem från jobbet och skolan för att hinna busa lite innan läggdags. Hon är kärlek i dess fulla betydelse!

Natten till igår kom han. Ett litet mirakel som gjorde det lite jobbigare för son mamma än man kunnat hoppas. Gabbie fick kämpa rejält under förlossningen som inte gick enligt planerna.

Jag pratade med Gabbie på morgonen och hon tog allt så bra! Stoltast i världen över min syster som gjorde allt rätt! Familjen mådde bra och Albin knorrade så mysigt i bakgrunden. Äkta nyfödingsknorr.

Kvällen kom och syster hörde av sig igen. Jag som skulle klämma idag. Åka upp, gratulera och klämma! Nu blir det nog ändrade planer. Familjen som just blivit tre behöver nog få vara just det, tre, i några dagar först.

Älskar dig min fina syster och är stolt över dina prestationer! Du grejar allt! Och allt kommer bli bra!

<3

Syster har fått komma in på förlossningen och andas lustgas för fulla muggar! hon har en del kvar att jobba med men hon är så duktig! Hoppas att hennes förlossning inte blir lika utdragen som min. 

Kan inte sitta still! Vill bara ha rapporter om hur det går. Önskar såååå att jag fick vara med! 
Men snart kommer liten till världen! 


Kämpa på syster min!

Syster föder barn och Nu är det minsann inte långt borta att man har ett litet syskonbarn. Så häftig känsla!

Men man önskar ju att man kunde vara där och bidra med det man kunnat, hålla en hand eller skrika i kör vad vet jag. Jag vet ju hur ont det där onda gör! Det gör ju faktiskt helvetiskt ont! Men jag har en känsla av att mon syster inte har en fult så positiv bild på det där med barnafödande som jag har. Hon är inte fullt så fascinerad av den där smärtan som jag är. Har lite svårare att se det positiva i smärtan. Kanske att jag hade kunnat bidra med något. Men nu sitter jag här och kan inget göra. pirrigt i magen är det minsann och jag håller alla tummar för att det skall gå bra för syster min. Att förlossningen snart skall vara över. Eller att den snart skall sätta igång ordentligt kanske. Än så länge är hon hemma och jag har blivit lovad rapport när de drar iväg till förlossningen. Vi får se hur det blir med det men jag väntar i alla fall med spänning. 

Och när bebis kommit så vet jag ju en som så snart jag får klartecken från syster sätter sig i bilen och far iväg för inspektion. de där söta små mjuka liven är ju helt magiska. Oj! Nu kom det visst en tår också! Det är påfrestande för en engagerad syster med barnmorskedrömmar att sitta här och inget kunna göra! 

Heja dig mitt underverk till syster! Snart har du bebis i famnen! 

Älskar dig!