Ligger och drar mig. Inte sugen på att gå upp. Men från köket tycker jag min känna doften av mannagrynsgröt så man blir lite lockad att dra sv sig täcket och ansluta sig till de andra två.

Funderar över vad sjukvården gjorde igår åt situationen. Klart är i alla fall att mamma inte blev glad. Hon har lämnat otalt många meddelanden på telefonen av inte så trevlig karaktär. Men det visste jag ju sedan innan. Det är tråkigt att man måste ta denna vägen istället för att hon skall lyssna på oss och åka in själv.

Då har man klickat hem detta fantastiska lilla paket! 

Inte illa va?

Nu har jag lugnat mig lite och har äntligen fått tala med en läkare. får se vad som händer men just nu så har jag inte mycket tilltro till sjukvården.

Fan vad jag just nu HATAR den svenska sjukvården. Jag skall ringa för att få ett tvångsomhändertagande och de beter sig som om jag vore dum i huvudet.

Sist jag ringde om att mamma behövde läggas in pratade jag med polisen som kopplade till en psykiater. Efter några timmar mitt i natten låg mamma på sjukhus.

Nu har jag ringt polisen, psykakuten, 1177, psykjouren och INGEN vill hjälpa eller tar mig på allvar. Ska det vara så jävla svårt att få en sjuk människa utan sjukdomsinsikt med självskadebeteende på sjukhus?

Jag är så arg, besviken och ledsen att tårarna sprutar. Trots att jag levt med hennes sjukdom i stort sett hela livet så beter det sig som om jag överreaggerar. Jag om någon vet väll när mamma behöver läggas in. "Ja men har hon varit sjuk hela sommaren kan det ju inte vara så akut att hon ska komma in just nu". Vad sa du!? Klart fan det är akut just nu! Det är så jävla akut just nu! De senaste veckorna har mammas sjukdom eskalerat och jag oroar mig av en anledning. Jag är orolig för att det är nödvändigt inte för att jag tycker det är kul. 

Står i kö till expert. Har köat i en timma nu. Det trodde jag inte när jag ställde mig. Då hade jag åkt hem och kramat på Siri istället. Men nu är jag ju snart framme. Skulle oegentlighet bra kolla om de hade någon bärbar dator ill bra pris. Nu känna det nästan som kg måste köpa en när jag kommer in bara för att jag köat så länge. Haha!

så iPod eller dator?
Tell me

Överallt ser man stora magar. Överallt ser man små liv i vagnar. Överallt pratas det bebisar.

Jag tycker ju hemma att Siri är min bebis men det är svårt att hålla fast vid när man möter sådana som Albin. Små hjälplösa knyten.

Siri passar nog inte in på några av de definitioner av vad som är en bebis.
Nu vet jag ju inte om det finns en allmän definition men jag skulle kunna tänka mig hur den skulle se ut om det fanns en.

Siri kan gå och hon kan springa. Hon kan härma djur och hon kan äta själv. Hon kan peka, hon kommer och drar oss i handen när hon vill visa något. Hon skrattar när något blivit tokigt. Hon blir stolt när hon gjort något bra och ledsen då hon får skäll.

Siri är en liten men ingen bebis, ett barn. Konstigt att titta på lilla lilla Albin som ändå är bra större en Siri var då hon föddes, titta på honom och se att Siri varit mindre. Varit sådär liten och pluttig, skrynklig och ovetande. Ovetande om var hon var, i behov av oss hela tiden.

Om mindre än två veckor börjar Siri på dagis. Där kommer hon bättre lära sig vissa sociala regler. Hon kommer lära sig att samsas och samverka med andra. En riktig liten människa, en person, världens finaste lilla person.

Det är en häftig resa som jag njuter av varje dag! Att få följa detta lilla. Från knyte, till bebis, till barn. Innan jag vet ordet av har hon egna bebisar.

Men innan dess skall jag ha fler. Åtminstone två och förhoppningsvis om två år kommer den första.

Längtar, men tills dess tänker jag fortsätta att njuta av Att kunna fokusera på bara Siri!

Överallt ser man stora magar. Överallt ser man små liv i vagnar. Överallt pratas det bebisar.

Jag tycker ju hemma att Siri är min bebis men det är svårt att hålla fast vid när man möter sådana som Albin. Små hjälplösa knyten.

Siri passar nog inte in på några av de definitioner av vad som är en bebis.
Nu vet jag ju inte om det finns en allmän definition men jag skulle kunna tänka mig hur den skulle se ut om det fanns en.

Siri kan gå och hon kan springa. Hon kan härma djur och hon kan äta själv. Hon kan peka, hon kommer och drar oss i handen när hon vill visa något. Hon skrattar när något blivit tokigt. Hon blir stolt när hon gjort något bra och ledsen då hon får skäll.

Siri är en liten men ingen bebis, ett barn. Konstigt att titta på lilla lilla Albin som ändå är bra större en Siri var då hon föddes, titta på honom och se att Siri varit mindre. Varit sådär liten och pluttig, skrynklig och ovetande. Ovetande om var hon var, i behov av oss hela tiden.

Om mindre än två veckor börjar Siri på dagis. Där kommer hon bättre lära sig vissa sociala regler. Hon kommer lära sig att samsas och samverka med andra. En riktig liten människa, en person, världens finaste lilla person.

Det är en häftig resa som jag njuter av varje dag! Att få följa detta lilla. Från knyte, till bebis, till barn. Innan jag vet ordet av har hon egna bebisar.

Men innan dess skall jag ha fler. Åtminstone två och förhoppningsvis om två år kommer den första.

Längtar, men tills dess tänker jag fortsätta att njuta av Att kunna fokusera på bara Siri!

Nu är jag å väg hem. Jag har klämt, gosat, sniffat ,mysat och bytt blöja på Albin! Vi är typ bästisar redan. Detta kommer bli så bra!

Jag ska bli världens bästa moster.

Trots att han är en ganska stor grabb så blev jag helt shockad över hur liten han var. Jag hade ju mentalt förberett mig genom att försöka minnas. Men det är ju helt enkelt omöjligt att förstå.

51cm och 4200g var han när han kom till världen.

Jag är helt såld!

Kan inte klämma mig mätt! Små underverk är vad dom är! Det är helt magiskt, sen då fick jag en positiv överraskning när jag pratade med syster. Jag som brukar vara den som vet allt först. Haha! Får ju gratulera då. Du vet vem du är ;)